Krönika: Alla goda ting är tre sägs det. Så kan det en gång ha varit. Men inte längre. För när det börjat gå inflation i trilogier så känns det som att den devisen hjärntvättat bok- och filmbolagen som fastnat på repeat: pengar, pengar, pengar. Alltid tre.

Diablo The Sin War. Del 1 av 3 i trilogin.

Diablo The Sin War. Del 1 av 3 i trilogin.

Den här texten började som en bokrecension. Men orden formades till något mer än så. För häromveckan bokroulettade jag vid fantasyhyllan på biblioteket och fick med mig en Diablo-bok. Kul, tänkte jag. En sån har jag aldrig läst. Bara spelat de tre maniska musklickarspelen väldigt, väldigt mycket. För mycket.

Men ju längre jag läste, desto mer kände jag att det hade varit soft om Diablo bara kom och dödade alla på sista sidan. För jag vill inte läsa två likadana böcker till. Jag visste från början att det var en trilogi jag gett mig in på. Så egentligen får jag skylla mig själv. Och en anledning till viljan om ett snabbare avslut kan ha berott på att det nyligen damp ner fyra andra och mer efterlängtade böcker genom brevinkastet…

Hur som helst så är den övergripande känslan att det är ett beställningsjobb från Blizzard. Har författaren ens spelat något av spelen? Eller pratat med en gamer ens? Boken är bra fantasy, men inte så värst diabloig egentligen mer än ett fåtal detaljer. Min teori är att de beställde en Diablo-trilogi av snabbskrivaren Richard A Knaak för att mjölka fansen på ännu mer pengar. Han har ju dessutom skrivit ytterligare en Diablo-trilogi och två Warcraft-trilogier.

Det jag försöker komma till är att det under en lång tid producerats alldeles för många trilogier inom film- och litteraturvärlden. Och vad jag stör mig på mest är när det är förutbestämt att det ska bli tre böcker eller filmer. Då handlar det bara om pengar från förlagen och filmbolagen. Sälj, sälj, sälj.

Som Bilbo – en rätt kort bok som blir tre svinlånga filmer. Och ja, jag kommer se alla filmerna. Men inte i 3D. Det blir min tysta protest. Förutom den här krönikan då. Sagan om Ringen – trilogiernas mamma – var ju från början en bok. Och enligt mig en stor anledning till att den är så fantastisk. Men förlaget gjorde likt Butchern; tog fram yxan och styckade upp mästerverket till tre delar. Sannolikt ett genidrag den gången dock av försäljnings- och tjockleksskäl.

Ännu en anledning till att jag ogillar trilogier, ibland hatar. Starka ord. Är att ju fler verk, desto sämre. Hej, Millennium och Snabba Cash. Men publiken ville ju ha mer, och då förstår jag att de också fick det. Visst finns det undantag för trilogier jag tycker om. De senaste Batman-filmerna till exempel. De nya Star Wars. Skojade! Original-Star Wars så klart.

Fantasygenren är ju visserligen ökänd för att en del bokserier är extremt långa. Wheel of Time kom väl upp i 15 engelska böcker och George RR Martin skriver just nu på bok sex och sju av A Song of Ice and Fire (Game of Thrones). Men det är en annan grej. Det är inte planerat hur långa berättelserna ska bli. Och det älskar jag. Författaren bestämmer – inte en slips bakom ett skrivbord.

Bengt out.

P.S. Den här veckan är det temavecka. Temat är krönikor.