Serier: Jag bevittnade alldeles nyligen spektaklet 300: Rise of an Empire. Och snälla, gör inte om mitt misstag. I stället vill jag tipsa om seriealbumet som startade allt – 300 av Frank Miller som bland annat även skapat Sin City. Det är jäkligt snyggt och framförallt helt fritt från slowmotionklipp.

sparta2

Snygga teckningar utlovas i seriealbumet 300 av Frank Miller.

300: Rise of an empire hade biopremiär i våras. Så flera av er kanske redan har hunnit se det kantiga skådespeleriet, de halvdana motivationstalen och de överdrivet många blodspruten till följd av svärdshugg i slowmotion.

Föregångaren 300 hyllades med rätta. Jag tyckte verkligen om den när den kom 2006. Det var coola krigare, snygg action, de slogs i stridsformationer, de var tappra och dog ärofyllt. För de hade ju inget val. Spartas lag sa att de måste dö i strid.

Jag vill bara for the record säga att jag i grunden inte är emot blodsprut i film. Inte mycket slår till exempel lite gammalt hederligt splatter. Utan det är mest överdrivet användande av slowmotion jag stör mig på. Det funkade 2006, inte 2014 enligt mig. 300: Rise of an empire hade blivit en bra bit kortare om den gått i normal hastighet hela tiden…

Men mitt tips blir inte att se filmen 300. Utan att i stället gå till ursprungskällan – seriealbumet med samma namn. Det gavs ut först som fem serietidningar under 1998 och går i dag att hitta samlat i samma volym. Formatet på albumet är väldigt brett, vilket ger gott om utrymme för de supersnygga och häftiga teckningarna.

sparta

Den klassiska filmscenen med det kända citatet ”This is Sparta”.

Läser man först albumet 300 och sedan ser filmen med samma namn så ser man tydligt att filmen är väldigt likt originalet. Inte bara i handling, men även i bildrutor och ord för ord i dialogen. 300 är bra som film. Men ännu bättre i serietidningsformat. En anledning är nyss nämnda artwork som är magnifikt. En annan är konversationerna. De är kortare och vassare än i filmen som är mer omfattande och då fått lägga till här och där.

Men de bästa citaten kommer från albumet. Ibland närmar de sig gränsen till skämskudde, utan att gå över. Och man får ta dem för vad de är – sagda av superkrigare i en ultramanlig serietidningsvärld fylld av våld. Citaten gör sig dessutom mycket bättre i pratbubblor än uttalade av skådisar. Möjligen med undantag för ”This is Sparta” som gav upphov till många härliga bilder och oförglömliga gif-animationer.

300-2

Ruta från eftertexten.

Ett problem med filmen 300: Rise of an empire, förutom att spartanerna är med alldeles för lite, kan vara att det inte finns en klar förlaga i serietidningsformat. Den ska vara baserad på Xerxes – Frank Millers nästa (ofärdiga) del om 300-universumet. Men massa andra projekt har kommit emellan och Xerxes finns antagligen bara på Frank Millers (han står visserligen med som exekutiv producent för filmen) skrivbord. Jag hoppas i alla fall att det här inte blir vad som kommer ut i serietidningsformat.

300: Rise of an empire är som sagt inget jag rekommenderar. Men som en twist på det hela så är jag trots allt sugen på en fortsättning. Och anledningen till det är de tecknade/animerade eftertexterna med blodiga och snygga stridscener som hämtade och tillspetsade från seriealbumet. Det är så sjukt snyggt att jag mer än gärna hade viljat att serierutorna fått liv och blivit rörliga i en animerad fortsättning.

Bengt out.