Carcassonne: Det bor sju miljarder invånare på jorden. Magnus ”Släpet” Anderberg är 27:e bäst av alla på Carcassonne. Detta står klart efter att brädspels-VM avgjorts i tyska Essen.
– Målet var att vinna en match och det gick dubbelt så bra som jag hoppats, säger ”Släpet”.

Barrikadens reporter och Sveriges representant Magnus Anderberg vann två av sex matcher när VM i brädspelet Carcassonne avgjordes. Bland annat mot italienaren Andrea Mecci.

Barrikadens reporter och Sveriges representant Magnus Anderberg vann två av sex matcher när VM i brädspelet Carcassonne avgjordes. Bland annat mot italienaren Andrea Mecci.

Hans ”piroger” och ”gräsvaskningar” höll högsta klass under SM-slutspelet i slutet av augusti. Magnus ”Släpet” Anderberg blev då också svensk mästare i Carcassonne. I potten låg en biljett till VM i Essen där 34 nationer deltog. Barrikaden fick en pratstund med Sveriges representant som gjorde en mer än godkänd insats i det tuffa startfältet.

Plats 27 av 34 i världen, hur känns den placeringen?
– Det känns bra helt klart. Herregud, det är VM och jag som har tränat lite i typ två månader möter spelare som har sex-sju VM bakom sig. Målet var att vinna en match och det gick dubbelt så bra som jag hoppats, säger Magnus ”Släpet” Anderberg.

Två vinster alltså på sex matcher, mot vilka länder?
– England och Italien. Dessutom länder såsom Frankrike, USA och inte att förglömma Danmark bakom mig till slut. Så det var riktiga stormakter jag lyckades fälla, hehe.

Ryktas att du stötte på en före detta världsmästare?
– Ja, det är lite kul faktiskt eftersom jag stod dagen innan nere vid VM-området med Polens representant och då varnade han å det grövsta för tjecken Martin Mojzis som varit i final fyra gånger och vunnit VM 2012. Och självklart lottas jag mot honom redan i första matchen. Dessutom fick jag möta en österrikare, Stefan Leopoldseder, som kom tvåa i VM 2011. Så det var hyfsat motstånd för en snubbe som ramlade in i SM-kvalet i Kalmar på ett bananskal för ett halvår sedan…

Hur var det att möta dem då?
– Tjecken var rätt skön, han satt och bet sig i tungan i typ en minut med sin andra bricka (72 totalt i ”leken”). Han pustade och frustade och jag förstod ingenting, tänkte att jag skulle kunna vinna på tid, eftersom du bara har femton minuter på dig totalt… Men efteråt förklarade han att han alltid vill ta kommandot i matcherna, därför lägger han mycket tid i början. Och visst löste han tiden och vann matchen, så all cred. Men det var ändå ganska jämna matcher, österrikaren vann med bara fem-sex poäng.

Låter nästan som du hamnade i dödens grupp?
– Mjo, lite oflyt på ett sätt kanske. Men å andra sidan är det lite som med Malmö i Champions League, man vill ju möta några av världens bästa när man är på VM. Samtidigt som man förstås vill möta någon som är ”mänsklig”. Och det gjorde jag, eftersom systemet funkar så att du efterhand möter de som har lika många vinster och förluster som du själv.

Berätta lite om kvalitén på liret?
– Det var oerhört mycket svårare att låsa den andras ”gubbar” än jag varit med om innan. Alla visste typ hur många brickor som var kvar av varje sort, räknade ut att jag försökte förstöra för dem och förhindrade det. Frustrerande men också kul, imponerande att se. Generellt skulle jag säga att alla var bättre än motståndarna på SM. Bortsett från jänkaren som kom sist, och då hade han ändå lämnat familjen i staterna och åkt själv till VM – för att torska alla matcher alltså.

Vem tog hem hela skiten?
– En 19-årig japan som heter Takafumi Mochiduki. Hans första VM också tydligen, så jag ska inte klaga på oerfarenhet…

Hur långt från den klassen är du?
– Visst kan jag vinna en match mot världsmästaren eftersom det ändå är ett visst mått tur i spelet. Säg att han har 60 procent av kompetensen – då behöver jag kanske 70 procent av turen för att vinna. Svårt men inte omöjligt. Men mitt minne kommer aldrig bli ”rainmanigt” som VM-finalisternas.

VM avgjordes på den gigantiska spelmässan i tyska Essen, med 150 000 personer på plats under fyra dagar. Mästerskapet filmades och sändes på TV-skärmar ut över lokalerna. Vann gjorde japanen Takafumi Mochiduki. Foto: Magnus Anderberg

VM avgjordes på den gigantiska spelmässan i tyska Essen med 150 000 personer på plats under fyra dagar. Mästerskapet filmades och sändes på TV-skärmar i lokalerna. Vann gjorde japanen Takafumi Mochiduki. Foto: Magnus Anderberg

Är du nöjd med Carca-nivån? Det var ju ändå VM…
– Absolut, det var väldigt seriöst och välskött. Hela mässan nere i Essen är ju brutalt stor, tydligen 150 000 personer på plats under fyra dagar. Bara en bråkdel som kollade Carca ju, men de filmade allting och sände på TV-skärmar runt om i lokalerna och en massa folk var där och kollade. Det var häftigt.

Positiva saker du plockar med dig hem?
– Kanske säger något om vad man är för person att det var mötena med folket som jag tyckte var häftigast trots att det var VM och allt… Att få snacka runt med femton olika nationaliteter, från malaysier till australiensare och slovaker på en dag. Det är ett mycket skönt tugg det. Men okej, jag tog några ruskigt snygga poäng också efter att ha planterat ”piroger” och ”vaskat mig själv” på gräset. Det kan jag leva på ett tag, haha.

Hur stor är hungern att få återkomma till Essen även nästa år?
– Tveksamt, jag är ju ingen brädspelsnörd i grunden. Men när jag lämnade den där lilla trevliga skaran VM–lirare så var det ju ”Vi ses nästa år. Då ska jag vara bra också. Eller bättre i alla fall…”. Men det är tveksamt, det var nyhetens behag och det bisarra i att vara med om ett VM en gång som lockade mig.

Börjar träningen direkt?
– Nä, nu är jag jäkligt osugen på piroger faktiskt. Titeln som borgmästare får vara vakant ett slag.