Scifi/skräck: Ibland har man tur. Som när en novellsamling av Oskar Källner pressas igenom brevinkastet. För ”Munins skärvor” är så spännande och bra skriven att man måste simultanläsa den gåendes genom snödrivorna på väg till jobbet.
Spännande och fängslande är några av de återkommande stödord jag kladdat ner under tiden jag njutit mig igenom Oskar Källners novellsamling ”Munins skärvor” (Fafner förlag). Den innehåller bland annat ett episkt rymdkrig, ett ekosystem som slår tillbaka, en yulebock, androider, nanobotar, skräck, mycket action, tankar om att vara människa, postapokalysm, soldater och utomjordiska hot.
Berättelserna flyter fram och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Vid långa rulltrappor och trottoarer utan allt för många farligt placerade lyktstolpar har jag tagit fram boken för att jag inte kunnat vänta på att få reda på vad som händer i nästa stycke.
Två av novellerna har jag läst innan då ”Lucifers säd” fanns med i ”Kärlek i maskinernas tid” och ”Pancasila” var med i ”Maskinblod 3”. ”Lucifers säd” är en av många riktigt vassa berättelser i den här samlingen och jag står fast vid min första bedömning som är inklistrad efter kolonet: ”Som i briljanta Lucifers säd av Oskar Källner där en snäll tekniker på ett gigantiskt rymdskepp tar hand om en kvinna vars kryokammare slutat att fungera under den 37 år långa färden.”
Yi är en annan favoritnovell då den är fullpumpad av action och scifi. En klonad/återskapad soldat (space marine i mitt huvud) slåss mot den utomjordiska makten och som vanligt när Källner skriver är det fler svängar än i ett podrace-lopp. Och svängar/vändningar blir det även i välskrivna ”Där staden dragit fram” vars rörliga stad pryder det sjukt snygga omslaget.
En sak jag gillar är att det väldigt ofta är kvinnor i huvudrollerna. Både gamla, unga och däremellan. Mer om det i intervjun jag gjort med Oskar Källner. Dessutom känns karaktärerna äkta och likaså deras teknikprylar som hjälper till utan att ta fokus från handling eller de mer eller mindre moraliska frågor som svävar i bakgrunden. Oskar Källner håller det smart men enkelt. För det behövs inga invecklade förklaringar hur en nanotråd fungerar, det kan man själv fantisera fram. Jag vet knappt hur internet fungerar. Men fungerar, det gör det ändå.
Jag vet att jag kommer läsa väldigt många böcker i år (mer om det en annan gång), och ”Munins skärvor” tror jag kommer vara en av de bästa.
Bengt out.
