Kulturkrig: I fredags recenserade Johan Sjöberg Göteborgs stadsteaters pjäs Markurells i Wadköping. Idag går Elin Bengtsson, som sett samma pjäs, till motattack och kallar hans recension för ett ”magplask av gastronomisk magnitud”.

 

REPLIK till Johan Sjöbergs recension av Markurells i Wadköping
AV: Elin Bengtsson

Det finns något rörande med folk som försöker trots att hela företaget är dömt att misslyckas från start. Som när ett barn för första gången får följa med föräldrarna på en kräftskiva och ska äta med skaldjursbestick. Det är gulligt när barn tar sig vatten över huvudet men inte när fullvuxna människor gör det. De förväntas nämligen ha en större självinsikt. Ett ”magplask” av gastronomisk magnitud begick Barrikadens skriftställare Johan Sjöberg när han, på sin höjd, försökte avge omdöme om Markurells i Wadköping på Göteborgs stadsteater.

Sjöberg skriver att pengar är makt. Vad som dock är makt är makt. Hur skulle pengar kunna vara makt på en scen? Där är det ljusteknikern som har hela ensemblen i sitt grepp. Ensemblen uppför sig exemplariskt och jag imponeras av deras sätt att leva i Wadköping trots att vi är ett par hundra personer i Göteborg som tittar på dem. Tänk om ljusteknikern skulle ha just pengar istället för ljuset som maktfaktor? Då skulle någon kunna komma till skada. Ponera att hen skulle kasta mynt på medborgarna i Wadköping. Det hade varit smärtsamt i huvudet, eller på en benig axel. Men att istället välja att släcka ner hela lokalen, det är makt. För utan ljus ser vi inte. Ja, sådant har Sjöberg med sin Culture for Dummies-”utbildning” inte haft i åtanke när han valde att lägga näsan i Göteborgs teaterscen. Förmodligen kommer han också från en arbetarklassfamilj. Det är bara fattiga människor som pratar om pengar.

Erfarenhet är en förstådd iakttagelse, för att citera upplysningsfilosofen Immanuel Kant. Utan erfarenhet förstår man inte vad man ser, iakttar, med andra ord. Johan Sjöberg, vars kulturella arv består av några säsonger Sons of Anarchy från några simulerade sjukdagar håller inte. Ordbajsa får man göra på universitet, inte på kultursidorna.