Emil Nolde - Ovädersmoln 1948

Emil Nolde – Ovädersmoln 1948

Konst: Har ni tänkt på varför regnkläder ofta är i bjärta färger? De är ofta knallröda, illgula eller någon annan uppseendeväckande färg. De syns med andra ord. Och det är väl bra det. För i en tid då asfalten och himlen smälter samman kan det vara bra att sticka ut och signalera att här finns jag. Lite färg i tillvaron kan man just nu få om man besöker konstutställningen Färgstormar av Emil Nolde på Göteborgs konstmuseum.

När jag kommer in i utställningssalen känns det som om naturen har gjort inbrott. Tysken Emil Nolde(1867-1958) är nämligen en av 1900-talets främsta kolorister. Kolorismen är en konstriktning som sätter färgens betydelse framför formen. Man kan bli glad av färg, man kan bli provocerad av färg och man kan rycka på axlarna åt färg. Det där med färgsymbolik är sålunda ett väldigt komplext ämne. Däremot känns det som en vedertagen sanning att många och starka färger tolkas som livfullhet och glädje. Jag blir därför både förvånad och förvirrad när jag tar blicken från Noldes färgprakt och läser att han stödde den nationalsocialistiska rörelsen i Tyskland under mellankrigstiden. Jag kan inte undgå känslan av att känna mig lurad. Som när man bläddrar i Se & Hör på frisörsalongen och får reda på att ens favoritskådespelare är scientolog. Fast värre.

Nolde menade själv att hans verk var starka, kärva och innerliga. Egenskaper som var genuint tyska enligt honom själv och därför borde passa in i den nationalsocialistiska kulturen. Nazisterna hade däremot en annan åsikt och ansåg att hans konst var ”degenererad”. 1941 belades därför Nolde med yrkesförbud och han fick varken sälja eller ställa ut sin konst. Jag undrar vad Hitler och nazisterna hade emot Noldes konst. Men jag antar att de inte gillade färgerna.

Färgstormar pågår mellan 3 oktober 2015 och 17 januari 2016