Trikåfest: Captain America: Civil War har världspremiär idag och Barrikaden har sett Marvels senaste superhjältefilm där Team Captain slåss mot Team Stark. Det hela kryddas med ett omtalat gästspel.
– När Spindelmannen dyker upp så ryser jag och blir otroligt spänd på det episka slagsmål som utspelar sig framför mig, skriver Benjamin Asplund.

Marvels Captain America: Civil War har biopremiär idag. Från vänster: Hawkeye/Clint Barton (Jeremy Renner), Scarlet Witch/Wanda Maximoff (Elizabeth Olsen), Captain America/Steve Rogers (Chris Evans), och Winter Soldier/Bucky Barnes (Sebastian Stan). Foto: © Marvel 2016

Marvels Captain America: Civil War har biopremiär idag. Från vänster: Hawkeye/Clint Barton (Jeremy Renner), Scarlet Witch/Wanda Maximoff (Elizabeth Olsen), Captain America/Steve Rogers (Chris Evans) och Winter Soldier/Bucky Barnes (Sebastian Stan). Foto: © Marvel 2016

Ibland är mina förväntningar för höga. Jag är en filmnörd och jag älskar Marvels universum i filmformat, men jag har aldrig tyckt om tidningarna. Det beror nog bara på mig, att jag har svårt att läsa och skriva men det är därför jag älskar att bli översköljd av starka bilder och högt ljud.

Framför mig i salongen sitter Peter Kjellin som är seriefantast, radiopratare på Bandit Rock och som hörs även i podden Nördigt. Jag skulle vilja bli lika liten som Ant Man och sitta på hans axel och uppleva filmen ur hans ögon. För att jag vet att han avgudar Spiderman och läser massor av serier.

Jag undrar om filmen för honom blir annorlunda än för mig, när han vet vad som bör hända? Det är ju inte alltid som filmerna gör exakt samma som serierna. Men undrar om lite av filmens magi försvinner när man vet för mycket, eller om det bara byggs på av att veta lite extra om alla små hintar, som jag nog inte ser? Jag älskar själv att bli förvånad, att inte veta om någon dör eller överlever.

Tony Stark/Iron Man (Robert Downey Jr.) i samtal med Steve Rogers/Captain America (Chris Evans). Foto: Zade Rosenthal © Marvel 2016

Tony Stark/Iron Man (Robert Downey Jr.) i samtal med Steve Rogers/Captain America (Chris Evans). Foto: Zade Rosenthal © Marvel 2016

Historien går denna gång ut på att vissa människor håller på att vända sig emot The Avengers. De räddar världen gång på gång men till vilket pris? Hur många är det inte som dör varje gång ett hus rasar eller när ett skepp störtar? Världens regeringar bestämmer sig för att The Avengers måste ta ansvar för sina handlingar, och skriva på ett avtal som i princip säger att alla deras handlingar måste godkännas av en kommitté innan de kan ut och rädda världen.

Detta skapar massa problem inom gruppen. Filmen är lite seg i början men det behövs för att det ska byggas upp för den stora fighten mellan Team Captain och Team Stark. Vilka som skriver på avtalet och vilka som väljer att låta bli tänker jag inte avslöja för er som är som mig och inte vet. Men när Spindelmannen dyker upp så ryser jag och blir otroligt spänd på det episka slagsmål som utspelar sig framför mig.

Ljudet är underbart och bilden är som vanligt när det gäller denna typ av actionfilm lite för färgstark. Det ska vara lite för mycket när det gäller personer som springer runt i för tajta trikåer. Det mår vi som publik bra av.

Jag tycker filmen är mycket bra, däremot inte Marvels bästa. Men fortfarande mils bättre än allt DC gör. Jag är lite rädd att jag har för höga förväntningar på denna film, och det kan skada min uppfattning om hur bra den egentligen är. Men jag saknar något, den där lilla känslan som ska komma krypande som jag skrivit om tidigare. Jag tror att det beror på att jag inte gillar när man särar på gruppen. För att man lämnar ingen och stöttar alla. Därför avlutar jag med att säga som experiment 626; ”Ohana means family and family means nobody gets left behind”.

/Benjamin Asplund