Recension: ”När jag kommer ut ur bion så känns det som att jag har fått ett slag av Hulken i magen. Det gör så ont och det berör mig så djupt in i själen”, skriver Benjamin Asplund i sin recension av nya filmen ”Avengers: Infinity War”.

>>>>Spoilervarning<<<<

Jag har ju alltid den skeptiska delen av mig som undrar om det är klokt att lägga alla korten på bordet. Kan det bli för mycket tajta trikåer, CGI-effekter, torra skämt och pampig musik? Svaret för mig är NEJ ABSOLUT KÖR……. GE MIG MER MER…….Men man vet ju aldrig, exempelvis Transformers är absolut inte bra längre och vi ska inte nämna det där andra bolaget som inte riktigt kan få till det. Men ni vet ju vilket jag menar.

Nu jävlar blir det åka av, det är det enda jag till slut kan tänka på. Förstå om Rocket Raccoon skulle kunna prata med Hulken. Vad skulle de säga? Skulle de slåss? Min hjärna håller på att explodera. Det är som när man var liten, din bästa kompis och du ska bestämma vem som är bäst: Sylvester eller Arnold. Skulle Terminator ta Rambo?

Men åter till Marvel Cinematic Universe, vem kommer att dö eller kommer någon att dö? Antagligen dör någon på grund av att vissa skådespelares kontrakt går ut och det vore skönt att se ett värdigt slut som i ”Logan”. Ja, originalslutet, inte den där med att klorna kommer fram igen. Men jag vill ha ett värdigt slut. Då kan vem som helst dö skriver jag innan filmen. Men ack så fel man kan ha, men jag återkommer till det längre ner.

Denna gång när vi ser Marvel-loggan så är det inte glad eller pampig musik som spelas utan snarare mörkare, dovare toner. Filmen startar denna gången med att skeppet från förra ”Thor Ragnarok,” skeppet som räddade många från Asgard, är under attack från Thanos. Det är endast fyra överlevande: Loke, Hulken, Thor och Heimdall. De fyra försöker att besegra Thanos men det går inte.

Inom tio minuter har vi filmens första två dödsfall och vi har inte ens fått se filmens namn, som är ”Avengers: Infinity War”. Thanos är ute efter infinity stones som han behöver fem av för att sätta sin plan till verket. Filmen fortsätter ner i ”dark and gritty”-träsket, som inte brukar vara Marvels typiska väg att gå. Men det är skönt att träffa alla karaktärer igen, men snabbt som ögat blir det problem. Thanos plockar sten efter sten. I vanliga fall så känner man att det finns en lösning på problemet men denna gång ser det mörkt ut. Vi slungas mellan rymden och jorden, mellan Star Lord och Iron Man. Men till slut så möts nästan alla i ett stort slag i Wakanda mot Thanos och hans barn.

När jag kommer ut ur bion så känns det som att jag har fått ett slag av Hulken i magen. Det gör så ont och det berör mig så djupt in i själen. Vad har jag sett, är detta slutet? Jag tar tillbaka allt, vem som helst kan inte dö eller vad var det som hände? Jag pratar med några på vägen ut och personen säger ”dom kan bara inte göra så här mot en franchise som dom har byggt upp”, samtidigt som hen fäller en tår.

Men trots att det gör ont så är det underbart, jag har sett en film som berör och får mig att känna något. Trots att det inte är den vanliga glädjen som jag känner när filmer tar slut. Detta är den bästa Marvel-filmen jag har sett hittills. Rekommenderar varmt att gå och se denna, ni kommer att bli berörda.

/Benjamin Asplund