Pinball: Jag har en vän som heter Robin. Två av hans många fantastiska egenskaper är att han är en berest sjöman och att han på extremt kort tid kan odla fram de mest häpnadsväckande mustascherna. Detta inlägg handlar emellertid om den första egenskapen. Under höstens mörka kvällar brukar vi nämligen sätta oss i ett mörkt rum med ett par glas rökig whisky medan han berättar skrönor och sägner från de sju haven. Under hösten 2012 satt vi så en kväll och han berättade då den mest otroliga historien – historien om Pinballens heliga graal. Och han hade inte bara fått höra om denna sägenomspunna maskins sällsynthet, han påstod sig dessutom veta vart den fanns. Närmare bestämt djupt inne i den skoningslösa Mojaveöknen.
HA! utbrast jag, fnös demonstrativt, och tvivlade på hans ord. Han har nämligen dragit mig vid näsan tidigare – som den gången han hävdade att Perfect Storm är orealistisk. Men den här gången var något annorlunda, jag hörde det på hans röst. Och när han vred sitt väderbitna anlete mot mig och spände tusensjömilablicken i mig så kunde jag inte annat än tro honom.
Som av en händelse hade han, jag, våra respektive och vår gemensamma vän Allis bestämt oss för att resa just till Mojaveöknen sommaren 2013. Närmare bestämt till Las Vegas. Och under vår tid där hittade Robin och jag en dag då vi kunde smita undan för att följa anvisningarna han fått berättat för sig i ett dunkelt fartygsmaskinrum.
En kort färd i taxibil bortifrån strippens kaosartade stråk blev vi avsläppta vid något som vid första anblicken liknande en övergiven butikslokal. Vi hade kommit till Las Vegas Pinball Hall of Fame – ett museum helt tillägnat Amerikas klassiska spelmaskiner. Och det var faktiskt inte heller någon dålig första anblick vi gjorde, museet är mycket riktigt beläget i en gammal butikslokal.
Las Vegas Pinball Hall of Fame är ett över 10 000 kvadratfötter stort museum där man tar hand om världens största pinball-samling. Och det absolut bästa med museet är att alla maskiner är fullt spelbara. De äldsta maskinerna är sagolika rariteter från 50- och 60-talet och de modernaste är dånande neonvidunder från senare delen av nutiden. Här fanns även ett par klassiska arkadspel som Asteroid Arcade, sådana där plocka-leksak-med-krok-maskiner och en popcornmaskin.

Maskiner från två olika eror. Ursäkta den usla bildkvalitén men takbelysning prioriteras inte på museet.
Museet drivs av föreningen Las Vegas Pinball Collectors Club och hela personalstyrkan utgörs av ideella krafter. Detta gör att lokalen och inramningen kanske inte är den lyxigaste – men desto mer genuin. Golvet består av bitvis sprucken betong, innertaket saknar vissa plattor och växelmaskinen sägs vara stulen från kasinot The Golden Nuggets sopcontainer. Museichefen heter Tim Arnold och på museets hemsida summerar han träffande verksamhetens förutsättningar:
”There’s no real economic reason for this to exist,
or capitalism would’ve already built it.” – Tim Arnold, museichef
Las Vegas Pinball Hall of Fame är alltså kanske inte den mest prestigefyllda sevärdheten i nöjesstaden Las Vegas. Men sanna mina ord – detta är en riktig praktjuvel bland sevärdheterna. Alla ens föreställningar om hur det är att befinna sig i en klassisk amerikansk arkadhall kommer här till uppfyllelse. Det är pling- och plongljud, ungar som springer runt med sina quarters och i den dova belysningen svävar ett tung doft av popcorn. Maskinerna underhålls och lagas kontinuerligt, men museet har låtit original-myntinkasten sitta kvar. Detta gör att du, beroende på skills, kan få en ohygglig massa spelande gjord för småpengar. De pengar du spelar bort går dessutom oavkortat till museets fortsatta existens. Popcorn-maskinen exempelvis är från 50-talet – popcornen ska dock vara färska, i alla fall enligt en go och glad volontär som tog sig tid att prata med två vilsna upptäcktsresande. Vill ni ser mer av museet än vad mina bilder visar har jag upptäckt att Googles kamerabil lämpligt nog kört runt inne på museet.
Och det var alltså här, i denna fantastiska miljö, som Pinballens heliga graal skulle befinna sig. Efter att vi ätit massvis med popcorn, spelat bort otaliga småpengar och prövat ett par extremt besynnerliga spel hittade vi till slut maskinen med stort m: The Pinball Circus.
Vad är då så speciellt med just denna maskin? Jo, den är supersällsynt och ytterst märklig. Tillverkad av spelföretaget WBM Industries under första halvan av 1990-talet och då endast i två exemplar. Det ena exemplaret finns i dag i en privat samling medan den andra finns till allmänt förfogande på Las Vegas Pinball Hall of Fame. Maskinen designades av Python Anghelo som ville pröva att bygga en pinballmaskin på höjden, i flera nivåer. Dessvärre fick de två prototyperna inte det mottagande som Python och företaget hoppades på när de ställdes ut för att pröva marknaden i USA och i Tyskland. I kombination med att maskinen var osedvanligt dyr att tillverka innebar detta att det aldrig tillverkades fler. För er som, mot förmodan, inte känner er kittlade av denna inom pinball-kretsar legendariska maskin kan det tilläggas att den skulle inbringa över 200 000 kronor om den såldes inom pinball-communityn.
Fråga: Men är den kul att spela då?
Svar: Ah, det är den.
Efter att ha skänkt museet ytterligare några dollars lämnade jag och Robin platsen nöjda ett par timmar senare. Vägen tillbaka till vårt hotell bjöd bland annat på 45 minuters väntan utomhus i 46 gradig hetta (celsius), en ryckig pundare som trodde att Robin var polis, världens godaste hamburgare och en kasinosurfare som blåste oss på sin andel av den delade taxinotan. Men det är en annan historia, och något man får räkna med när man semestrar i Tortuga, förlåt, Las Vegas.