Krönika:Om några timmar fyller jag 27 år. Jag har lärt mig en hel del under dessa år. Mer än jag kan komma ihåg. Hur man byter däck på en bil. Vad huvudstaden i Mongoliet heter. Varför tomaten gick över vägen. Hur man presenterar sig på ryska. Men något som jag insett nu på senare år är att längden faktiskt gör skillnad.

Då pratar vi helt enkelt spellängd.
Jag tycker det är jobbigt när spel är för långa.
Det är något som hänt på den fronten.
Förr ville jag inte att spelen skulle ta slut.
Att Age of Empires och Warcraft skulle ha fler uppdrag.
Att Baldurs Gate borde haft fler expansioner.
Att Monkey Island skulle ha fler dumma pussel som knappt gick att lösa.
Men ett av förra årets bästa spel var enligt mig Josef Fares vackra Brothers.
Jag ägnade cirka tre timmar på att ta mig igenom spelet och efter att ha fått uppleva den fantastiska historien så kände jag mig nöjd. Mätt.
Det var precis lagom.

För två år sedan köpte jag Skyrim. Jag har spelat tre timmar totalt enligt Steam.
Ungefär så lång tid tog mig att inse att jag faktiskt inte hade tid eller fokus på att spela igenom det. Mitt sjuttonåriga jag hade spelat det spelet sönder och samman. Det hade varit allt jag någonsin önskat mig.
Så varför orkar jag inte ta tag i det nu då?
Jag älskar fortfarande fantasy. Det är få saker som jag uppskattar mer än att få upptäcka världar och att göra vardagliga saker i dem.
Så varför fastnade jag inte?
Skyrim är ju uppenbarligen ett spel som jag borde gilla och uppskatta.
Kanske är det att jag är lat.
Kanske är det för att mina preferenser när det gäller spel har ändrats.
Kanske är det för att jag bor i skogen och att jag därför använder multiplayer-spel som ett sätt att umgås med vänner på kvällarna.

Men framförallt tror jag det beror på att jag inte vill lägga den tiden.
Det tar för lång tid att spela igenom.

Jag vill ha en berättelse som tar tag i mig och håller mig kvar i ett par timmar.
Inte en där jag upptäcker en värld under ett par veckor.
Jag vet egentligen inte varför detta har ändrats.
Eller när det hände.
Men jag vet att jag egentligen inte saknar tiden när ett Final Fantasy som varade i evigheter kändes lockande.
Dota-matcherna jag spelar i veckorna tar en del tid också.
Men det ersätter som sagt vanligt häng med vänner som är svårt när man tillbringar all sin vakna tid på jobbet och bor i en liten by mitt ute i skogen.

Så ge mig mer korta berättelser som jag kan klara på en kväll.
Äventyr som avslutas.
Historier som berör.
Längden är inte allt.
Men visst gör den skillnad.
I alla fall för min förmåga att uppleva dem.