I den stenbelagda gränden fanns bara ett par tunnor och några avbrutna plankor. Månen hade nästan nått sin högsta punkt och allt var tyst förutom en katt som jamade från ett obestämbart avstånd.
”Är det dags snart?” gläfste barbaren och vred på sig i skuggan. Han var en bredaxlad individ, dum som få och ful som stryk, men lojal. Och lojal fick duga.
Mokal Odd suckade och tittade upp mot nattens syfte. Högt ovanför dem syntes takfönstret den omaka duon blivit ålagda att ta sig in igenom.
”Det är väl det.” sa han och såg sig om efter det långa rep som barbaren hade burit med sig. Det låg i en trave inte långt bort.
Även om nordmannen stack ut i stadens rensopade affärsdistrikt så var det inte han som för tillfället var den säregna av de två. I sin helvita kappa, sitt vita hår flätat i rastaflätor och med halva ansiktet gömt bakom ett par absurt stora solglasögon var det den excentriske magikern som allra minst såg ut som den inbrottstjuv han skulle föreställa. Men sedan fanns det även skäl till att Mokal Odd fått sitt namn.
I andra lika mörka gränder runt det stora huset fanns resten av rövarbandet gömda och väntade på signalen. Som den levitationsexpert han var var planen att Mokal med magi skulle lyfta repets ena ände till taknocken och binda fast den där. Barbaren skulle därefter klättra upp, hissa upp Mokal efter sig, och de båda skulle inifrån öppna ytterdörren åt resten av gruppen. Mokal andades djupt, blundade, och började formulera trollformeln i sitt sinne.
Bordslampan tänds.
”Minst 15 för att klara det”, säger spelledaren Peter och snart smattrar den tjugosidiga tärningen iväg över bordet. Tärningen stannar mot en ask och ger sin dom.
”Fan.”
”Hahaha! Du sa ju att du var asgrym på levitation!”, hörs från barbaren Patrik. Skratt och fniss hörs från resten av rövarbandet som sitter nedsjunkna i fåtöljer, stolar och soffor i det mörklagda rummet.
I bordslampans sken synas snabbt Mokal Odds karaktärsformulär.
”Det är lugnt, jag kan kasta levitation två gånger varje dag!”
”Haha, då får du fixa det den här gången. Hela vår plan går ju ut på att du får upp repet”, säger Patrik och ser för en kort stund ut som den dumma barbar han spelar i Dungeons and Dragons.
T-20:an smattrar åter iväg över bordet och jag suger in överläppen i spänd förväntan på domen.
”YES!” ropar Mokal Odd och ser repet singla iväg upp längs stenväggen.
Det är nu en väldans många år sedan jag och barndomsgänget satt där i Peters mörklagda källarrum och dödade monster på kvällarna. Sedan dess har jag bytt kust, utbildat mig och börjat slita för brödfödan. Timmarna som inte tas upp av arbete är numera välsignat få och ägnas till stora delar åt min fru och dotter.
Men den som en gång bitits av magi har svårt att lämna den bakom sig. Oavsett om den kommer från en bok, en film, ett rollspel eller ett parti Dominion.
