Föreläsning: Jämställdheten i spelkulturen var temat då Gudrun Schyman föreläste hos spelföreningen Dragon’s Lair. Men det var inte den kända partiledaren som satte fingret på det kanske största problemet i den mansdominerade spelvärlden utan Angelica Norgren från publiken:
– En snubbe ser en tjej, men möter man en tjej då ser hon en annan Magic-spelare.
Gudrun Schyman på plats i källaren vid whiteboard-tavlan. Foto: Shila Forsman, Dragon’s Lair-föreningen
En hel del folk hade tagit sig till Kungsholmen i Stockholm och Dragon’s Lairs spelrum en trappa ner i lokalen. Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt Initiativ, var inbjuden och hon erkände direkt att ”nu har jag klivit in i en värld som jag inte har en aning om, men jag känner mig ändå välkommen”, och körde sedan igång sin föreläsning med en whiteboard-tavla som hjälp.
Om det funnits skolbänkar att sitta vid så hade det efter cirka 1,5 timme känts som att vara på en lektion i samhällskunskap. Ett ämne jag i och för sig alltid tyckt om. Den stora skillnaden var dock att Gudrun Schyman var mycket mer passionerad, en bättre talare och lockade till desto fler skratt än de lärare jag haft under åren. Hon betonade att hon inte var där för att bedriva politisk propaganda (även om det var nära några gånger) utan fokus var jämställdhet, feminism och olika former av diskriminering.
Intressant alltihop. Men huvudanledningen till att jag var på plats var främst temat hur det stod till med jämställdheten i spelkulturen. Så därför gör jag som Marty McFly och flyger fram i tiden till slutskedet då speldiskussionen satte igång med frågor till Gudrun Schyman. Kvällens bästa inlägg, enligt mig, kom när Angelica Norgren greppade mikrofonen och pekade på kärnan av problemet:
– Någon sa att tjejer inte vet hur de ska förhålla sig. Jag vill säga tvärtom, att det är grabbarna som inte vet hur de ska förhålla sig till tjejer.
Efter ljudliga applåder fortsatte hon:
– Ett exempel var när jag var på en Magic-turnering, jag fick då spela mot flest grabbar men även mot en tjej. När jag mötte grabbarna så var det första de sa ”åh, är du tjej, vad kul”, ”det är inte så många tjejer här” eller som en som drog ett plumpt skämt om mina bröst, berättade Angelica Norgren som för övrigt är programledare för P3 Spel.
– Vet ni vad tjejen sa när jag mötte henne? Hon sa ”är du nöjd med din lek”. Tack! För det där är så himla tydligt – en snubbe ser en tjej, men möter man en tjej då ser hon en annan Magic-spelare. Och det är därför jag är med, för att spela som alla andra. Jag vill inte vara en token-girl. Även om du som kille tycker att ”shit vad roligt jag möter en tjej”, säg inte det till henne det första du gör. Utan se henne som en annan Magic-spelare, bit er i tungan.
– Det tycker jag är en bra illustration på hur svårt vi har att närma oss varandra som människor. Vi är väldigt blockerade av de här föreställningarna om kön, vi lär oss tidigt att det ska vara på ett visst sätt och när man frågar om kön sätter det igång associationer. När ett barn föds är det första vi frågar vad det blev för kön, fortsatte Gudrun Schemat på temat.
Så här såg whiteboard-tavlan ut efter avslutad föreläsning. Kladdigt nu, men det var faktiskt förståeligt under tiden. Foto: Jonas Bengtsson
Föreningens ordförande David Rasmusson hade dessförinnan berättat att de sedan starten 2004 arbetat med att få alla att känna sig välkomna:
– Vi hade runt 3 000 deltagare här förra året på våra olika aktiviteter. Och vi ser en väldigt skev könsfördelning då 92 procent av våra besökare är killar, och dessutom med nordiskt-europeiskt ursprung. Vi vill se vad vi som spelare och nördar kan göra för att tjejer ska känna sig mer välkomna till spelkulturen.
Diskussion gick vidare till att handla om bland annat våldsförhärligande och att tekniken domineras av män, men när samtalet var på väg att skena i väg med svartvita indiespel så ryckte Gudrun Schyman in och sa ”nu börjar det bli komplicerat, jag tror vi får ta en fråga i stället”.
En publikfråga handlade då om sexualiseringen av kvinnliga karaktärer i dataspel och vilka effekter det kan få:
– Det blir på samma sätt som på många andra håll, att de blir förebilder. Och så ser det ut i hela samhället, det har ju trappats upp mycket för vi lever i en tid av extrem individualisering. Då blir utseendet ännu mer viktigt, vi ska ju putsa på våra egna varumärken – ”aktiebolaget jag”, svarade Gudrun Schyman.
En intressant detalj var att antalet tjejer och kvinnor den här kvällen var långt över de vanliga åtta procenten på Dragon’s Lairs aktiviteter. Den siffran var säkert uppåt 30-40 procent. Foto: Shila Forsman, Dragon’s Lair-föreningen
– Ett steg i rätt riktning kan vara att fler män möter kvinnor i en naturlig situation. Att man inte lämnar en stor grupp med unga män att ensamma forma de här strukturerna, sa David Rasmusson och menade att spelgrupper med bara män ibland pratar på ett sätt som exkluderar kvinnor.
Han berättade även att anonymisering på nätet är till grund för problem med sexistiska kommentarer. Han sa även att begreppet ”våldta” används som ett begrepp för att besegra någon och att kvinnliga kommentarer i spel möts med tre gånger fler negativa kommentarer än manliga, vilket fick Gudrun Schyman att skaka på huvudet.
– Det är som det är överallt, nätet är ju fullt av personer med såna idéer. I samhället i stort är det ju så att kvinnor lyssnar på män och män lyssnar på män, sa Schyman.
På väggarna i rummet sitter det planscher på bland annat Magic the Gathering, Game of Thrones, drakar och en hel del andra krigsscenarion vilket ledde fram till en publikfråga.
Gudrun, om du ser ytan med bilder här inne och om man tänker på alla spel som är tävlingsinriktade så handlar det om dominans. Är det inte så att frågan från början är att den klassiska manligheten handlar om dominans och därför så har män som inte sysslar med sport men ändå vill dominera sökt sig till att spela olika spel?
– Jo, många män verkar ju trivas här, svarade Gudrun Schyman.
Då är frågan ifall det inte bara är ett problem inom gamerkulturen, men även ett problem inom vår kultur i allmänhet – att vissa saker associeras med manlighet. Och blir det inte då svårt för alla utom normbrytare att ta sig in i en sån miljö?
– Det är ett jätteproblem när det handlar så mycket om dominans, och även om konkurrens, sa Gudrun Schyman. Jag har spelat ett spel med mitt barnbarn som hette Cirkus och det handlade om att samarbeta ute i världen och sätta upp tält. Man skulle samarbeta men när vi satt där så handlade det ändå om att dominera och att man skulle putta ut den andre likt förbannat. Så det verkar vara väldigt svårt att hitta på spel där framgången bygger på samarbete.
Det nämndes från publiken att det kommit flera spel på senare år som faktiskt handlade om samarbete, och passande nog så fick Schyman som present med sig det roliga samarbetsspelet Pandemic. Mannen till vänster är David Rasmusson. Foto: Jonas Bengtsson
Frågestunden hade kunnat hålla på långt in på natten då Gudrun Schyman bara hade två timmar på sig, en tid hon dessutom överskred med 10-15 minuter.
Självklart är det svårt att lösa samhällsproblem som funnits i flera hundra år, men att ändå diskussionen förs visar att väldigt många är medvetna om hur det ser ut i dag och vad som kan förbättras. Kanske var det särskilt viktigt för såna som mig, som man, att bli mer medveten om hur situationen ser ut och vad man kan göra själv i liten skala. Som avslutning lånar jag därför Angelica Norgrens ord om att behandla alla människor likadant:
– Fråga inte en tjej du möter om hon känner andra tjejer som spelar Magic. Fråga om vilken färg hon spelar eller om hon har några favoritkort.
SUMMERING/INNEHÅLL
Whiteboard-kladd: 37%
Bemöt och se folk som att de är människor, inte ett visst kön-diskussion: 24%
Jämställdheten kan per definition inte gå för långt-prat av Schyman: 18%
Långa och intressanta publikfrågor: 12%
Skratt och applåder: 5%
Selfies och kompisbilder med Gudrun Schyman efteråt: 4%
***
När jag satt och skrev den här artikeln så snubblade jag samtidigt över debattartikeln ”Vi tjejer vill också se maffiga och coola ut” som publicerades i söndags i Aftonbladet. Den var skriven av gamern Julia Essel som bland annat skriver att det gått så långt att kvinnor som spelar online låtsas vara män och att sexismen kryper ut ur spelkonsolen och in i hjärnan på folk. För den som vill läsa ännu mer i ämnet så rekommenderar jag verkligen hennes inlägg.
***
För mer på samma tema läs Robin Johanssons artikel ”Minimala krav för normbrytande”.
Bengt out.
