De tyska arméerna marscherar mot Alperna.
PC:
Har du drömt om ett Sverige som erövrat hela Skandinavien och tvingat ryssen att springa och gömma sig i de djupfrysta Uralbergen? Eller har du funderat på hur världen skulle se ut om Marocko koloniserade större delen av Sydamerika? Kanske har du lekt med tanken på att vara kung över större delen av jorden?
Om du svarat nej på alla dessa frågor är antagligen inte Europa Universalis något för dig.
Har du någonsin ens tänkt tanken på hur det skulle vara att leda ett land i 400 år så är Europa Universalis 4 en riktigt fullträff.
Paradox Interactive är ett av Sveriges mest framgångsrika spelföretag och har nått dit genom att profilera sig väldigt hårt mot nischade marknader och genom att publicera mindre spelföretags spel.
Europa Universalis, Crusader Kings och Victoria är alla spel som låter dig leda kungar, länder och skriva om världens historia på mängder av olika sätt.
Deras senaste spel i denna så kallade “grand strategy” genre är alltså Europa Universalis 4. Skillnaderna från föregångarna är för den utomstående kanske inte allt för stora. Ett nytt handelssystem, kolonier med visst självstyre (i nya expansionen) och ett nytt sätt för att forska fram teknologi och nationella idéer (dessa ger alla länder vissa specialiteter, Sverige är till exempel väldigt bra på att kriga).
Men för de som levt och andats i denna serie så är varje förändring såklart livsviktig.
Jag har lagt över 200 timmar på detta spel och har bara tagit mig igenom spelet två gånger än så länge. Båda gångerna var i multiplayer. I Ironman-mode där man inte kan sparfuska har jag tagit mig ett par hundra år innan jag tröttnat på mitt land, eller för att mitt luftslott till imperium utvidgats för snabbt och därför fallit ihop under sin egen vikt (och allt som oftast blivit invaderat av Frankrike som ofta agerar världspolis i detta spel). Men jämför man med andra som spelar spelet är detta småpotatis. Jag har knappt börjat fatta hur denna värld fungerar.
Här väljer vilket land man ska spela som. Sverige räknas som ett nybörjarland.
Det som jag älskar med spelet och det som lockar mig in om och om igen är att det berättar historier. Eller snarare att du själv berättar historier. Spelet kan ge dig lite enklare uppdrag så du kan hitta mål på kort sikt, men det är dina egna mål med spelet som är så spännande. Kanske är ditt mål att styra ett självständigt Norge och överleva till spelets slut. Du kanske tänkt dig ett Sverige som koloniserar hela Nordamerika? I ett spel blir ditt mål kanske att samla sunnimuslimerna under ett och samma baner.
Under mitt första spel som Spanien ändrades mitt mål allt eftersom spelet fortskred. Istället för att kolonisera hela världen som jag först tänkt blev det ett hatfyllt krig mot fransmännen som utmynnade i att hela Frankrike togs över. Du får själv bestämma hur du tycker ditt land ska styras och åt vilket håll det ska utvecklas. Det går även att spela ett diplomatiskt rävspel där du låter de större länderna sköta de mesta av krigandet för dig, samtidigt som du klappar katten i knät och dricker champagne. Det är berättelserna du själv skriver som ger detta spelet dess magi enligt mig.
Möjligheterna är som sagt enorma och omväxlingen mellan olika länder och de olika mål man kan sätta upp gör att detta spel väldigt snabbt får tiden att rinna iväg. Men det är verkligen inte lättsmält. Jag tror på riktigt att jag knappt fattade vad jag höll på med försen halvvägs in i första spelet. Då hade jag redan lagt 50 timmar på spelet. Först då började saker falla på plats för mig. Men det var roligt även innan dess, även om den tiden var full med lustiga felbeslut för mitt spanska imperium.
Det enda minuset jag vill ge spelet är att det kräver en hel del av spelaren för att faktiskt orka sätta sig in i allt. Möjligtvis också att tutorialen inte direkt hjälper dig att fatta mer än det grundläggande heller.
Mitt väldigt snabbt växande Milan. Ett långsiktigt mål är att kunna bilda Italien.
Sammanfattningsvis är detta ett spel för dig som tycker att Civilisation är kul men som söker mer djup. Mer realism. Eller helt enkelt för dig som vill att de svenska karolinerna ska skrida fram över världen och sprida falukorv, Karin Boye och Zlatan till alla länder öster om Ural. Själv ska jag återgå till att intrigera i det Tysk-Romerska Riket, länge leve Hertigen av Milan!
