Krönika: Kents avskedsturné tar jag med en axelryckning. Men när retrospelsgrabbarna i youtubeshowen Revansch! häromdagen meddelade att de lägger sina fyrkantiga kontroller på hyllan var det en desto större sorg. Helst hade jag önskat ännu en säsong, men jag har full förståelse för beslutet och precis som Björn Borg och HeatoN så slutar duon när den är som bäst. Hellre det än att livskraften sakta tynat bort.
Likt en arg bomb från Super Mario Bros 3 smällde beskedet in i mejlkorgen. Jag tror till och med min hotmail grät lite av chocken. Retrospelarna Victor Clausson och Björn Pantzar från Revansch! aviserade nämligen att S04E10 Journey to Silius (NES) som släpptes i torsdags blev det sista avsnittet. Som plåster på det nyligen upprivna såret var det dock extra långt – 40 minuter – vilket uppskattades. Ni kan se avsnittet nedan:
Jag var inte med från början av resan när Revansch! började publicera sina avsnitt på youtube. Men när jag väl fann de sköna grabbarna i början av säsong tre var det kärlek vid första tittningen. Likt en hungrig Donkey Kong slukade jag alla avsnitt som de vore bananer då jag sträckkollade ikapp allting av den underhållande och ärliga duon som spelade Nintendospel i 25 välredigerade minuter.
Victor och Björn under introt i sista avsnittet av Revansch!
Många av mina favoriter (Mega Man 2, Snake Rattle n Roll, Super Mario Bros 2 med flera) har revanschats men jag fick även upp ögonen för nya titlar. Mina favoritepisoder är ändå de undermåliga Star Wars-spelen till SNES som gav upphov till fler svordomar, humor och mer frustration än några andra avsnitt.
Revansch! slutar med fanan i topp. Även om de säger att energimätaren börjat sina mot slutet så är det en stark sista säsong och jag kommer att sakna de öldrickande och svärande smålänningarna. Sammanlagt har de släppt 73 klipp på youtube varav 51 är rena spelavsnitt där de framför allt lirar NES, SNES eller Sega Mega Drive. Showen går ut på att ta revansch på spel de aldrig klarade som barn. Och med 51 avklarade spel är det klart att det inte finns så många revanscher kvar att avverka.
En annan stor anledning till att det inte blir några fler avsnitt är att produktionen blivit allt mer tidskrävande. I intervjun med Barrikaden från i februari (för övrigt den enda som gjorts med Revansch!, *stolt*) berättade Victor att det blivit tungrott med riggning, loggning och redigering. Spelandet, den roligaste delen, upptog bara 25 procent av tiden. Och även familj och barn tar tid. Som nybliven farsa har jag insett det ännu mer och ibland hinner en knappt med att göra nummer två vissa dagar känns det som (eller att hinna krönikera på Barrikaden är inte det lättaste heller). Då rimmar det såklart illa med vad som sades i intervjun att ”man ska hinna se ett avsnitt när man bajsar”.
Som jag skrev i intervjun kändes det lite som en revansch även för mig när de klarade svinsvåra Turtles till NES. Satan vad svårt det är, jag försökte klara det förra sommaren men det blev pizzaslice av allt som vanligt. Den känslan, att en blir uppriktigt glad när Victor och Björn klarar ett spel, är en stor anledning till att jag tittat vidare och till och med blivit en Patreon/sponsor. Nästan att jag highfajvat med mig själv hemma i soffan när sista bossarna demolerats.
Detta blir det sista avsnittet vi gör i Revansch! Tack alla kära tittare för er kärlek genom alla säsongerna. Tack för era views, tack för att ni prenumererat, tack för era kommentarer och tack för ert stöd genom denna fantastiska resa tillsammans, skriver Victor och Björn i ett pressmeddelande.
Men än är det inte game over. Det återstår faktiskt några continues. Dels kommer som vanligt en exklusiv stream som behandlar senaste avsnittet för alla Patreons (brukar vara sevärt och utvecklande) men också en extra superavslutning med ett live-avsnitt. Det ser jag fram emot.
Och för den som inte kan få nog av Revansch! så har säsong 2 på Blu-ray precis släppts (se klippet ovan). En del av er kanske köpte ett exemplar på Retrogathering i helgen men jag väntar spänt under brevinkastet på mitt exemplar. Bloopers, minidokumentär, spelmässor, ”behind the intro” och bortklippta scener är lite av det jag längtar efter i höstmörkret. Lite som ett underbart extraliv när en trodde allt var slut.
Bengt out.
