Chiptune: Han beskriver sin musik som Sonic the Hedgehog på speed, tycker det är för mycket hjärna och för lite hjärta i dagens tv-spelsmusik och så anser han att soundtracket till Dr Wilys Castle på Megaman 2 är sönderspelat i branschen.
– För mig är den som TV-spelsvärldens ”Boten Anna”, säger chiptuneartisten Jimmy Granath, mer känd som Algar.
Jimmy ”Algar” Granath.
För dem som inte har en aning, vad är chiptune?
– Det jag säger nu är ingen allmängiltig definition, utan min egen uppfattning. Chiptunes är musik som till stor del påminner om gammal TV-spelsmusik, typ musik från Nintendo, C64, Atari eller något annat. I dag innehåller låtar i chiptune-genren ofta influenser från modern dansmusik. Dessa låtar skulle jag egentligen inte kalla för regelrätta chiptunes, men allt förändras ju. Det vi hör i sådana låtar är en naturlig utveckling av genren, säger 24 årige Jimmy ”Algar” Granath som är uppvuxen i Tumba utanför Stockholm.
Är du ute på mycket spelningar?
– Inte mycket alls faktiskt, skulle gärna vilja spela lite mer än vad jag gör i dag. Jag spelade på PeppCon (i Uppsala reds. anm) nu i slutet av augusti och det var fantastiskt, men innan dess hade jag inte haft en spelning på två år. Kanske ordnas det för lite chiptunefester helt enkelt?
Hur många chiptune-artister eller band finns det i Sverige och i världen?
– Massor! Kan inte säga någon exakt siffra, men det anordnas ju renodlade chiptunefestivaler då och då, både i Sverige och i världen. Det finns en utbredd chiptunescen och den förekommer på alla håll i världen, förutom typ i Indien. Jag har rest lite i Indien och det finns medelklassfolk där som inte ens vet vad Nintendo är.
Vilken utrustning/instrument/program använder du dig av i ditt skapande?
– I dag använder jag framför allt tre program för att skapa min musik: Logic, Renoise och Milkytracker. Huvuddelen av skapandet, det vill säga alla ”TV-spelssound”, skapar jag antingen i Renoise eller Milkytracker. Sedan när jag ska mixa och mastra låtarna, eller slänga på ett fett beat eller en fet basslinga, så går jag över till Logic. Ibland inkluderar jag populära plugins i stil med Massive eller Sylenth1 också, men de flesta ljud jag använder är samplade vågformer.
– Jag gör ju även musik på Gameboy och där använder jag programmet LSDJ.
– Under det senaste året har jag gått en utbildning i musikproduktion och lärt mig massor om hela den tekniska biten kring musikskapandet. Så nu tänker jag använda mina nya kunskaper till att börja bygga upp en liten hobbystudio, säger Algar som i unga år tog trumlektioner i tre år och pianolektioner i ett år men tröttnade.
– Det var där i 9-10-årsåldern som intresset för elektronisk musik kom igång på allvar också. På den tiden satt jag och mina två brorsor och diggade Scooter, samtidigt som vi skapade underbar musik i program som Rave eJay, Dance eJay, Hiphop eJay och inte minst Dance eJay 2. Men så en dag hade en av brorsorna skaffat fram ett program som hette Fasttracker 2 – och det var där som intresset för just chiptunes kom igång på allvar. I det programmet kunde man öppna andras låtar och se exakt hur de var uppbyggda – varenda instrument, varenda not, varenda effekt. Så där satt jag som 10-åring och studerade uppbyggnaden av andras låtar, vilka ofta råkade vara just chiptunes, tills jag till slut lärde mig att behärska tekniken bakom skapandet.
– Det var nog ganska naturligt för mig att jag gled in på just chiptune-genren. Jag växte upp med TV-spel och älskade TV-spelsmusiken. Jag älskar den fortfarande. Ibland när jag hör någon låt från ett gammalt TV-spel som jag brukade spela som barn så kan den låten framkalla starka emotionella reaktioner hos mig. Man ska absolut inte underskatta barndomens påverkan på oss människor, den är faktiskt grymt stark.
– De konsoler som ligger mig varmast om hjärtat är SNES och Nintendo 64, men även till viss del NES. Några TV-spel som jag spelade mycket i mina dagar var Super Metroid (SNES), Megaman X (SNES), diverse olika Mariospel, Goldeneye (N64), Donkey Kong 64 och många fler. Det händer ibland att jag spelar om dessa spel än i dag, de är fortfarande grymma i min mening. Efter att Nintendo lanserade Gamecube så började mitt TV-spelsintresse dö ut. Även om jag älskade Mario Sunshine som släpptes till Gamecube så hade hela TV-spelsvärlden blivit för mycket 3D för min smak. Dagens TV- och dataspel känner jag inget alls för. Allt ska vara så snyggt hela tiden – så mycket hjärna och så lite hjärta.
– Jag måste också passa på att ge en alldeles speciell ros till spelet Diablo 2, även om det inte är ett TV-spel. Jag har nog aldrig varit så uppslukad av ett spel som jag var när det kom.
Hur ställer du dig i frågan hårdvaru- kontra mjukvarusyntar? Är det samma sound, känsla och så vidare?
– Hårdvarusyntar har definitivt något speciellt. Jag har en hårdvarusynt som jag brukar använda när jag uppträder och jag har jämfört dess sound med olika mjukvarusyntar. Som sagt, det finns något litet extra i hårdvaran.
Vad finns det för för- och nackdelar med de olika sätten?
– Den stora nackdelen med hårdvara är enligt mig att det är dyrt och omständligt. Man måste köpa en synt som tar plats i rummet, man måste skaffa sig ett bra ljudkort att koppla in synten i och när man väl spelar in så har man inte riktigt samma redigeringsmöjligheter som i MIDI-system. Mjukvara är lätt att skaffa – allt som krävs är en laptop, sedan är det bara att samla på sig en hel hög med mjukvarusyntar. Men känslan och soundet är som sagt den stora bristen i mjukvarusyntarna. Dessutom kan jag tycka det är lite tråkigt att sitta och ha alla syntar i en datorskärm – det är mycket roligare att ha riktig hårdvara som man faktiskt kan skruva i med händerna.
Vilka år, konsoler, spel är det du hämtar inspiration från?
– Jag tror inte att jag medvetet hämtar inspiration från något speciellt TV-spel, jag försöker inte efterlikna något speciellt sound när jag gör musik. Men jag är övertygad om att jag undermedvetet är starkt påverkad av musik från SNES, NES och Nintendo 64, just för att den musiken finns med i hjärtat sedan barndomen. NES-konsolen har ett riktigt skönt sound, det kände jag redan när jag var liten. Till SNES och Nintendo 64 finns det många musikstycken som är rent genialiska. Någon enstaka gång har jag låtit mig inspirerats av C64 och Atari och aktivt försökt efterlikna soundet på de maskinerna.
Hur viktig är just C64 för chiptunes-branschen?
– Historiskt sett tror jag att den har haft en stor betydelse. C64 har ett unikt och skönt sound och många musiker inom chiptune-genren, bland annat jag själv, lyssnar ofta på musik från C64an. Dessutom finns det ju en del musik från gamla C64-spel som idag ses som odödliga klassiker, verk skrivna av legendariska kompositörer som till exempel Rob Hubbard, Ben Daglish eller Chris Hülsbeck. Det finns ju även musikprogram till PC och Mac där man kan göra egna .SID-låtar och många gör det i dag, just för att soundet är så skönt.
Några särskilda spel som du ser som epokgörande i TV-spelsmusikgenren?
– Jag tror att de stora och kända spelserierna, till exempel Super Mario, Metroid, Megaman, Zelda, Final Fantasy etcetera har bildat en egen liten era. De var väldigt stora på sin tid och folk minns dem väl. Spelupplevelsen var fantastisk och musiken likaså – och dessa två i kombination var kraftfulla. Jag vågar inte säga att något enskilt spel har haft större betydelse än något annat vad gäller musiken, utan tror mer på att de stora spelserierna skapat en era.
Om din musik var en klassisk spelkaraktär vilken skulle det vara?
– Sonic the Hedgehog på speed.
Vilket tv-spel har det bästa soundtracket?
– Oj, faktiskt en helt omöjlig fråga att svara på. Ungefär som om jag skulle bli tvungen att välja mellan choklad eller lakrits, det går bara inte! Men jag kör på ändå: Megaman X till SNES!
Crashman på Megaman 2 är en favoritlåt för mig, vad tycker du om den? Något du använt dig av?
– Faktiskt ingen låt som jag kan relatera till om jag ska vara ärlig. Jag känner igen melodislingan och den sätter sig i hjärnan direkt, men den är inget jag kan säga att jag hämtat inspiration ifrån.
Någon melodi annars som är sönderspelad?
– Dr. Wilys Castle på Megaman 2. Det är en bra melodi, men jag klarar inte av den längre. För mig är den som TV-spelsvärldens ”Boten Anna”.
Har du något favoritsoundtrack?
– Många! Donkey Kong 64, Super Metroid, Donkey Kong Country 2 och Megaman X till SNES som jag sa tidigare. Ibland börjar jag nästan gråta när jag hör Castle theme på Mario World till SNES. Banan ”Fungi Forest” på Donkey Kong 64 har ett fantastiskt soundtrack med en unik känsla.
– Ska också nämna en riktig pärla som jag inte vet hur känd den är: Spelet Axelay till SNES.
Hur står sig dagens soundtrack mot de äldre spelen?
– Svårt för mig att säga då jag inte spelat så mycket nya spel. Men det intryck jag har fått av de moderna spelen, både vad gäller musik och spelupplevelse är: För mycket hjärna och för lite hjärta – Allt ska bara vara snyggt hela tiden, det är för lite känsla bakom det hela.
– Musiken till de äldre spelen är skapad under stora begränsningar. Till exempel på NES så får det inte förekomma fler än fyra olika ljud samtidigt, vilket man ibland kan höra när man till exempel hoppar eller skjuter eld i Super Mario – musiken försvinner ibland för att ljudeffekterna tar platsen i stället. Dessa begränsningar upplever jag som något som bidrar till känsla i musiken. Man får jobba med det lilla man har helt enkelt – och för att göra det så krävs det verkligen hjärta. I dag tänker nog många musiker i TV-spelsbranschen: ”Nej! De här syntetiska stråkarna kan vi inte ha. De låter för plastiga. Vi tar in en stråkorkester!”. Och när man tänker så, att allt måste vara snyggt, då är det hjärnan som styr musikskapandet och inte hjärtat.
– Men som sagt. Det finns säkert många fantastiska soundtracks till moderna spel där ute som jag inte upptäckt ännu…
Har du något drömprojekt?
– Så många! Jag är en drömmare. Jag skulle kunna prata i dagar om mina drömprojekt, men jag ska försöka välja ut tre stycken: 1) Jag vill bosätta mig ute i skogen på en bondgård där jag även har en studio. 2) Jag vill göra akustisk pop/rock, typ något åt Lars Winnerbäckhållet. 3) Jag vill resa runt i landet och världen som gatu-chiptuneartist och skulle även vilja ha shower i Japan, Kina och Korea.
Du har ju rätt många lyssningar på Spotify, hur känns det att veta att väldigt många lyssnar på dina låtar?
– Det är helt galet! Ibland händer det att jag får fanmail från någon person på andra sidan jorden och jag blir så himla rörd varje gång det händer. Jag sitter här hemma, en person av sju miljarder i världen, och gör lite TV-spelsmusik. Sen lyssnar någon på min musik på andra sidan jordklotet och känner: ”Åh, jag älskar den här Jimmys musik så mycket att jag måste skriva ett mail till honom!”. Jag blir verkligen rörd av det.
