Museet där besökarna riskerar att få Nintendo-tumme

Museum: Tycker du om data- och tv-spel och befinner dig i Stockholm någon gång fram till den 27 april? I så fall är ett besök på Tekniska museets utställning Game On 2.0 ett måste. För till skillnad mot många andra museer så gäller här ”se och gärna röra” då det finns över 100 spel för besökarna att sätta händerna i. 

Spelkamraten Nils ”1337” Ek vid populära Super Mario Bros 3 – ett av över hundra spel på utställningen.

Game On 2.0 lockar med taglinen ”världens största dataspelsutställning”. Men då lever nog Tekniska museet i en egen värld. För i förra året besökte jag nämligen Game Masters i Wellington, Nya Zeeland, och den utställningen var bra mycket större. Nåväl, något ska det stå på affischen och storleksmässigt var det helt okej då ändå över hundra spel fanns på plats. För 120 spänn (billigare på onsdagar) får man tillgång till allt från tidiga verk som arkadspelet Asteroids och klassikern Pac-Man till dagens moderniteter Rock Band och Nintendo Wii. Och dessutom ”allt” däremellan.

Pingisspelet Pong gjordes av Atari i början av 70-talet och var först ut att testas. Och jag skulle rekommendera att ta med sig en kamrat eller hitta en på plats. För pingis (och flera av de andra spelen) blir nämligen väldigt tråkigt att spela själv. Efter ett tag så lärde man sig att kontrollera vridratten och om jag inte minns helt fel så tog jag hem segern med siffrorna 10-6 mot min följeslagare och spelkamrat Nils Ek.

Under den pågående matchen hade det ställt sig några småkillar för att beundra vårt spelsinne och lir, trodde jag. I själva verket var de nog mest sugna på att själva spela och vi lämnade snart över rattarna. Det ska sägas att det inte direkt var jättemånga besökare på plats, utan man hade oftast gott om tid att spela i sitt eget tempo. Vad jag förstått kan det ibland bli ett extremt tryck med långa köer som gjort att besökarna under hektiska dagar får 50-minuter på sig bland alla spelen.

50 minuter hade dock inte ens räckt för att ta sig igenom det andra rummet som var fullt med massa gamla spelsystem jag aldrig hört talas om. Häftiga tekniska prylar och konsoler som var lika roliga att titta på som själva spelandet. De passade verkligen in på ett museum, i positiv bemärkelse, och det var coolt att klenoderna putsats upp och fortfarande fungerade.

Ena sidan av arkadspelet Pac-Man.

Därefter följde en stor zon med gamla till något nyare Nintendo-, Xbox-, Playstation- och Segaspel. Flera av klassikerna var så klart med och även de banbrytande spelen Goldeneye och Tomb Raider. När de lanserades 1996-97 så tyckte jag såklart att de hade grym grafik, men åren sliter och det var väl inte direkt oväntat att de hade åldrats värre än Ozzy Osbourne och nu såg ut som ett dåligt Minecraft. Hur som helst, jag älskade de spelen. Särskilt multiplayer-liret i Goldeneye.

En sak jag tänkte på var att det fanns väldigt många slagsmålspel á la Street Fighter och Tekken. Tyvärr har jag aldrig lärt mig varken Blankas eller Zangiefs specialknapptryckningar så taktiken nu blev densamma som för 10-15 år sedan – trycka på alla knappar så snabbt som möjligt. Och således slutade de flesta matcherna den här gången som för 10-15 år sedan. Med spö, alltså förlust.

Här är det arkadspelet Asteroids som gäller. En av många favoriter på Game On 2.0.

Det var alldeles för många spel totalt för att jag ska kunna nämna alla. I stället rekommenderar jag den intresserade att kolla igenom museets lista över spelbara spel som finns till förfogande i utställningen.

Mot slutet kom modernare spel och spel som är stora i dag. Men det var inte främst de allra nyaste spelen jag ville åt, även om jag bland annat körde både PES 2013 och ett förvirrande dansspel med plattor som blinkade i neonfärger. Jag kan säga att det gick bäst i fotbollsspelet PES. Personligen så tycker jag att de allra äldsta arkadspelen var roligast, tillsammans med Super Mario Bros 3 och Mario Kart. Pac-Man, Donkey Kong, Asteroids och Tron var riktigt kul. Men om man inte är någon King of Kong så är det svårt att ta sig längre än två banor på de gamla spelen.

Övriga intryck: det fanns några skisser och infoskyltar och liknande på väggarna, men jag hade gärna sett ännu fler faktatexter och förklarande skyltar. Eller varför inte filmklipp med folk i branschen och på så sätt också lärt besökarna mer om historiken eller kuriosa kring spelskapandet i stället för att allt handlade om att spela, spela, spela.

Nu kanske jag lät som en negativ surgubbe i slutet. Men Game On 2.0 var verkligen underhållande, nostalgisk och rolig. För jag förvandlades till en sprallig 13-årig pojke som näst intill sprang runt för att hinna med så mycket som möjligt. Vi kom dit ungefär vid tolvsnåret och slängdes nästan ut av personalen fem timmar senare när det var game over och museet stängde. Ett betyg gott nog åt utställningen.

Bengt out.