Offline mode I: Internet- och dataspelsmissbruk

Missbruk: Barrikaden går AFK i två artiklar. Först ut är en intervju med Patrik Wincent, vd för Internetakuten, som hjälper personer med internet-, sociala medier- och dataspelsmissbruk. I del II på temat ”offline mode” lanserar skribenten Marko Wivolin sitt dator- och telefonfria samhälle Utopia.

Missbruk finns ju i många olika former, finns det något som förenar de olika typerna?

– Missbruk är enbart ett negativt beteende och inte en sjukdom. Det är viktigt att förstå denna skillnad. Internet och mobilmissbruk kännetecknas av en upplevd tvångsmässig överanvändning av mobiler eller sociala medier. Till slut leder det till sociala, mentala samt fysiska konsekvenser i livet. Läkemedel, alkohol och narkotika kan leda till en diagnostiserade sjukdomar. Så är inte fallet med internet och mobilmissbruk. Det är inte internet och mobilen i sig som det är något fel på, utan den okontrollerade överanvändningen som i sin tur kan skapa negativa konsekvenser i livet, säger Patrik Wincent, som är föreläsare och vd för Internetakuten.

Ni hjälper bland annat människor med internetmissbruk. Vilka problem är det folk söker hjälp för?

– Det kan vara par som upplever att deras relation är i fara för att den ena är alltid uppkopplad på internet med spel eller sociala medier och aldrig är närvarande. Eller en ensamstående mamma som upplever ett tvång att jaga bekräftelser genom att få så många ”likes” som möjligt och får hon inte det hamnar hon i depressiva tillstånd. Men även människor som upplever att de har svårt att bryta negativa mönster och som vill få tips och råd för att kunna sätta upp en bättre struktur i vardagen.

– Man har genom studier kunnat se att risken för stress, sömnbesvär och depressionssymtom ökar hos kvinnor medan män som har en intensiv mobil- och datoranvändning oftare utvecklar sömnbesvär. Hjärnan blir överstimulerad. Detta kan leda till inlärningssvårigheter, koncentrationssvårigheter, migrän och huvudvärk.

Patrik Wincent är auktoriserad samtalsterapeut och vd för Internetakuten. Foto: Pressbild

Förekommer någon särskild grupp i riskzonen mer än andra?

– De som redan har bakomliggande sociala problem, exempelvis psykosociala problem och människor med en beroendepersonlighet löper större risk att hamna i ett tvångsmässigt beteende kring sin internetuppkoppling.

Vart går gränsen för ett flitigt användande och ett missbruk?

– Gränsen går när du själv upplever att det är en problematik och vill göra något åt saken. Det kan ingen annan avgöra. Är det ett problem så är det ett problem. Vi har självhjälpstester som är mer till för att kunna ge dig en fingervisning och för att du själv skall kunna reflektera kring din situation. För människor som är uppkopplade hela tiden och har ett helt funktionellt liv är detta inte problematiskt.

Spelar innehållet någon roll när man surfar runt på internet?

– Det finns till exempel ett tolvstegsprogram för människor som är beroende av Facebook. Det finns även studier som visar att Instagram utvecklar både stressymtom samt depressiva tillstånd för att man känner ett tvång att alltid behöva lägga ut bilder på sig själv, sin mat och olika platser som man har besökt. Det gäller att förstå att vissa sajter kan ge en större tillfredsställelse än andra. Om du går in på en spelsajt och spelar poker eller porrsurfar kommer du aktivera ett helt annat dopaminpåslag än om du surfar på Aftonbladet.

– I den nya DSM-manualen (handboken som psykiatrikerna använder för att ställa diagnoser) forskar man på internet/dataspel och ser liknande likheter med spelberoende (casino, Jack Vegas, poker etcetera) som blev en erkänd diagnos förra året. Enligt psykologer, psykiatriker och forskare har man sett att det finns två olika spelgenrer – MMO och MMORPG – som man anser har beroendeframkallande mönster. Dessa spel är vanligtvis ändlösa och tar aldrig slut i kombination med att man spelar med andra spelare över internet. Detta i sin tur har lett till att vissa försummar det mesta i livet för att kunna spela och har svårt att sluta på egen hand.

På vilket sätt kan ni hjälpa till?

– Framför allt med samtalsterapi med grund i evidensbaserade metoder som till exempel MI och KBT. Det kan även vara olika typer av rådgivningssamtal för att strukturera upp vardagen genom time-management och olika målsättningar som ger balans i tillvaron. Det handlar aldrig om att skapa en total avhållsamhet, utan mer om att kunna anpassa sin internetanvändning för att bli mer närvarande och få plats med andra saker i livet.

Sociala medier-missbruk är en hyfsat ny term, varför är det så svårt för många att vara offline i bara några timmar?

– Det verkar som att det finns två typer av människor, en som kompletterar sitt liv med sociala medier och en som ersätter livet med sociala medier. Man kan nog utgå från att det första alternativet är mer hälsosammare än det andra.

– En del av oss kan bli stimulansberoende, där vi skapar ett behov att få till oss information konstant. Sociala medier ger oss uppdateringar som det verkliga livet inte kan ge oss i samma fart eller volym. Vi får höra om de senaste nyheterna eller skvallret snabbare än tidigare, även i realtid allteftersom händelserna utvecklas. Denna information kan översättas till samtalsämnen. Sociala nätverk öppnar upp för nya vänskapsband som inte är beroende av geografiska eller kulturella barriärer. Allt detta är positivt och en enorm tillgång, men för vissa kan det bli alltför uppslukande.

– Ju mer tid vi spenderar på nätet, ju mindre tid har vi att umgås IRL. Vi håller oss i komfortzonen. Om det mesta av vår verklighet är online, blir det per automatik svårare för oss att interagera med människor i den verkliga världen. Det gäller att skapa en hälsosam balans mellan dessa två världar och inse att våra sociala medier är en tillgång utan att det helt tar över det sociala umgänget i det verkliga livet.

Under en period i höstas kände jag att det vibrerade i ena jeansfickan mot låret, men när jag skulle ta upp telefonen så låg den någon helt annanstans. Jag har förstått att det här är ett dåligt tecken?

– Phantom vibrationssyndromet innebär att man upplever vibrationer från sin mobiltelefon, fast den är inte är där. Detta är en typ av vanföreställning. Många forskare hävdar att vi tränar vår hjärna på hur den skall agera grundat på vad den är van att göra och uppleva. Är det repetitiva beteenden kommer vår hjärna omedvetet att reagera även om det inte finns en mobil i fickan.

– Enligt Dr Michelle Drouin, professor vid Universitetet i Fort Wayne, Indiana som gjorde en undersökning kring detta, upplevde 89 procent av hans studenter fantomvibrationer i genomsnitt varannan vecka, 11 procent tyckte att det var besvärande. Frågan är inte om vi medvetet besväras, utan snarare om våra hjärnor blir störda på ett omedvetet plan.

Något annat du tycker är viktigt att föra fram?

– Jag vill återigen påpeka att det inte är internet, sociala medier eller mobiler som är det riskabla, utan hur vi förhåller oss till dem. Teknikutvecklingen har gått väldigt snabbt. Vi bör ta åt oss allt det positiva som teknologin har att erbjuda och minimera de negativa konsekvenserna. Jag vill avsluta med att säga att jag älskar spel själv. Just nu spelar jag Far Cry 3, som är det absolut bästa FPS-spelet ever.

Läs mer på temat offline mode: Marko Wivolins datorfria samhälle Utopia