Film: Indie Game: The Movie är en dokumentär som följer fyra indiespel-utvecklare i USA som befinner sig långt från de gigantiska spelföretagen med sina horder av medarbetare.
– Det låter som helvetet för mig, säger Tommy Refenes om att jobba på EA eller Epic.
Ett talande citat från dokumentären, precis som:
– Halo är skit.
Indie Game: The Movie
Från: 2012.
Går att se på: Netflix.
Kategorier: dokumentär, intervjuer, tv-spel, indie, ångest, spelutvecklare, USA.
Längd: 94 minuter.
Screenshot från tv-spelet Braid (2008) som tog tre år och 1,4 miljoner kronor att få klart.
Minecrafts tid som indiespel får väl i och med Microsofts 18-miljardersköp nu officiellt anses vara över. Även om kanske många tyckt så länge. Och som en smidig övergång så tänkte jag filmtipsa på samma passande tema.
För den som inte kan få nog av indiespel-branschen eller bara tycker det verkar intressant så rekommenderar jag Indie Game: The Movie som inför releaserna följer Tommy Refenes och Edmund McMillen som gjort Super Meat Boy samt Phil Fish som är mannen bakom Fez. Det snackas även med Jonathan Blow som redan när filmen startar har fått till dundersuccén med plattform/pusselspelet Braid.
Indie Game: The Movie är en dokumentär bestående av bland annat ångest, pojkrumskänsla, förhoppningar och kampen om att få göra sin egen grej. Och såklart också en stor portion data/tv-spel. Men det är människorna som är i centrum.
Super Meat Boy (2010) där man spelar en klafsig och hoppig karaktär utan skinn.
Talande och roliga citat, likt i ingressen, förekommer ofta i intervjuerna som lyckats tränga långt in hos kvartetten som följs i nästan ett år. Stundtals blir de väldigt personliga och känslosamma. På frågan vad en av utvecklarna skulle göra om hans spel inte blir klart, svarar han så här fritt översatt:
– Jag skulle ta livet av mig. Nu vill jag bara göra klart spelet för då slipper jag att ta livet av av mig.
Kanske finns det ett uns av galghumor i det citatet, men det speglar verkligen hur jobbigt de har det i perioder med inga pengar, föräldrar som dött och flickvänner som lämnat. Då har jag inte ens nämnt det gigantiska arbete som de har framför sig med att i princip på egen hand göra ett spel utan hjälp. Inte för att någon av dem direkt vill ha hjälp.
Fez (2012) är ett 2D-plattformsspel med inslag av nån slags 3D där man kan rotera spelvärlden.
Sammanfattningsvis är det en klart sevärd och välgjord dokumentär med inklipp från de olika spelen och det snackas en smula historik där moderna klassiker i genren nämns som Audiosurf, Castle Crashers, World of Goo, Osmos, Limbo och Minecraft.
Dramaturgin är väluppbygd mot de olika slutdatumen och det är intressant att se hur mycket hårt jobb som ligger bakom. Ännu ett Tommy Refenes-citat får symbolisera hur mycket de verkligen vill få göra udda spel på sitt eget sätt utan inflytande från investerare, chefer eller gamers.
– Jag har offrat att ha ett liv. Jag går inte ut, har inga pengar, ingen bil. Jag har offrat det sociala.
Bengt out.
