Digitalt:Med tanke på att jag enbart köpt JRPG-spel till mitt Nintendo 3DS så är det kanske inte helt oväntat att jag köpte ett av förra årets mest omskrivna spel. Det jag läste då om spelet gör det inte riktigt rättvisa dock. Även om det uppenbarligen fick mig att köpa spelet. För visst är Bravely Default en fantastisk hyllning till turordningsbaserade strider och fanservice för alla de som älskade de gamla Final Fantasy spelen. Men det är samtidigt ett spel som tar in nyheter (för min del iaf) i en gammal klassisk genre.
Bravely Default börjar klassiskt. Något är fel i världen och huvudkaraktärens by utplånas i början av någon mystisk kraft. Strax därefter springer man på Agnes som tagit sig dit för att undersöka platsen och spelets intrig tar vid. Ganska snart inser man att herregud vad dålig ens karaktär är? Men efter första bossfighten förstår man varför. Du får nämligen nya yrken att träna dina karaktärer i med jämna mellanrum. De första du får är munken och den vita magikern (helaren) och med dessa två så ger du dig ut för att lösa mysteriet som utplånade byn och även vad som förstört haven samt fått vinden att sluta vina.
Men det som är riktigt bra i spelet är dels stridssystemet som jag ska återkomma till samt jobbsystemet. För detta är det som jag gillar i spelet. Du kan igenom spelets gång träna dina karaktärer i alla jobb som du har låst upp. Alla jobb ger karaktärerna olika funktioner i gruppen, men det som är roligast är att du låser upp så kallade “supportförmågor”. Det innebär att din piratkaraktär samtidigt kan använda en färdighet som den tidigare ninjaträning har gett den. Eller att du kan ha en vampyrriddare som läker sig själv efter varje strid. Kombinationerna är otroliga och tiden man kan lägga på att leta kombinationer är extremt lång. Det finns så mycket att prova.
För att låsa upp alla förmågor måste du dock träna upp alla jobb till maxnivån 14. Detta är inget man gör i en handvändning, så för att fixa den där kombon som man tänkt sig så krävs det lite engagemang.
Handmålade bakgrunder är aldrig fel och miljöerna i Bravely Default är vansinnigt vackra.
Men vad gör det när du faktiskt kan gå in och höja sannolikheten till slumpmässiga fiender (s.k. Random encounters). Vad sa du nu? JRPG-genren har i alla tider i princip haft en funktion att när du är ute och går på kartan så kan det när som helst dyka upp monster som attackerar dig. Nu har du fått möjligheten att öka sannolikheten att detta händer. På samma sätt kan du också stänga av att du inte kommer bli påhoppad av monster. Vilket ju leder till att dina karaktärer inte kan träna upp sina färdigheter. Men det leder också till att du efter att ha klarat av en boss, eller när du är på väg till en boss helt enkelt kan stänga av monster och bara gå dit du vill. Detta är något jag aldrig tidigare varit med om och en funktion som jag helt enkelt älskar. Vill jag träna mina karaktärer? Maxa sannolikheten. Vill jag bara gå till en boss och besegra den? Ja då stänger jag av monsterattacker.
Stridssystemet är på samma sätt väldigt smidigt och smart uppbyggt. Du kan precis som i vanliga turordningsbaserade stridssystem välja vilken attack du vill göra och på vilken fienden. Men det som gör det intressant är att du kan välja att ta ut dina attacker i förtid. Hur menar du nu?
Stridssystemet är inget annat än briljant med sina brave och default funktioner.
Om du möter en fiende som du vet att du kan besegra med fyra slag från din krigare så kan du helt enkelt attackera fyra gånger i rad med din krigare. Om du inte lyckats få död på din fiende så måste nu din krigare vänta fyra omgångar tills den får göra något igen. Briljant enligt undertecknad. Detta betyder att allt nötande av monster för att få upp deras jobbnivåer kan snabbas upp då du kan langa ut stryk i första omgången och vinna direkt. Aldrig förr har det varit enklare att levla. På samma sätt kan du mot svårare motståndare spara dina attacker tills det blir läge att dela ut vansinnigt mycket skada i en omgång utan att behöva vänta in dina andra karaktärer sedan. Att balansera detta är ett av de svåraste och roligaste momenten i spelet.
På minussidan får man lägga in den vanliga brasklappen för sexism och snuskiga gubbar. Vilket för mig känns lite obehagligt i den annars rätt så sockersöta stilen som spelet har. En del bossar som finns i spelet är värda att varna för då de implicerar både övergrepp och folkmord. Detta i ett spel vars grafik är så sött och sliskigt kan jag tycka blir lite fel.
Ringabel, Edea, Agnes och Tiz är dina fyra hjältar som du ska rädda världen med.
Annars är karaktärerna roliga och välgenomtänkta. De fyra huvudkaraktärer som du spelar igenom spelet med är alla sympatiska och har många lager. Jag gillar även att de kvinnliga karaktärerna får ta plats och Edea är galet badass i alla situationer hon ställs i. Knappast en kvinna i nöd. Historien handlar väldigt mycket om gråzoner. Allt är inte svart och vitt. Det finns inte de onda och de goda. Utan de flesta handlar utifrån sina egna förutsättningar. Det gäller både skurkar och hjältar i detta spel. Det är nog det som fascinerar mest med historian som berättas. Det som är dåligt med berättelsen är att det för många nog blir lite segt i andra halvan av spelet. Då mycket upprepar sig. Det behövs för att bygga till det slut som spelskaparna vill visa. Men jag tror att många kan tappa intresset där om man inte innan fastnat i jobbsystemets glädje. Något som är väldigt trevligt är att det med jämna mellanrum kommer små dialoger som dina karaktärer har när inget annat händer och då handlar det ofta om mat eller små detaljer som de vill berätta mer om. Det går att hoppa över dessa men jag rekommenderar dem varmt då de ofta är riktigt roliga. Spelet har ett slut som är fantastiskt fint och lite ledsamt och musiken är rakt igenom magisk så att lyssna på musiken kan vara ett tips i sig.
Spelet har också världens mest onödiga tjänst där du kan köpa extra omgångar om någon boss är svår. Mitt eget tips om en boss är svår är att gå och döda monster en stund eller byta yrke på någon eller några karaktärer. Det går också att dra ned svårighetsgraden om så behövs. Vill dock varna för att det fortfarande på lägsta svårighetsgraden kan vara riktigt svårt att vinna över vissa bossar. Det krävs strategi och vältränade hjältar för att klara vissa bossar. För den som behöver hjälp finns det många bra guider och tips på jobbkombinationer som är galet bra.
Spelet rekommenderas varmt då jag lagt otaliga timmar på detta spel samtidigt som jag verkligen övervägde att dra igång en Newgame+ session direkt efter. Men detta är inget för den som vill ha ett kort spel. Inget för den som inte gillar att gå och slåss mot random monster för att man förlorat en bossfight. Detta är ett spel för dem som gillar gamla klassiska JRPG-spel och vill ha ett modernt alternativ.
