Äntligen. Efter år av väntan och tusentals spenderade kronor på Sims 3 – nu är Sims 4 här.
Alla var vi nyfikna på det nya avancerade designverktyget och kunde knappt vänta på att skapa våra verklighetstrogna simmar. Somliga var förbannade för att det inte finns några pooler eller småbarn, medan vissa har full förståelse för att fokus ligger på annat och uppskattar enkelheten. Ja, för även om (eller kanske just därför) grafiken är näst intill oslagbar (jämfört med tidigare editioner) är spelet både simpelt och stilrent. Kanske något fyrkantigt – och det tar ett tag att vänja sig vid den nya menyn, att styra sina simmar och bygga ett schysst hus. Dialogen är rapp och känslorna svallar. Det krävs inledningsvis en hög dos koncentration, men när du väl är i gång, ja, då flyter det.
Fokus ligger tydligt på simmarnas sociala relationer och utveckling. Ansiktsdragen är genomtänkta och det är inte lika lätt att skaffa nya vänner, inte ens om du är en vänlig eller extra social sim. Varje sim är näst intill unik och deras olika personligheter (som marknadsförts hårt) är intressanta. Så gillar du att ”umgås” med dina simmar är Sims 4 knappast en besvikelse. Deras humör skiftar ofta, beroende på vilka val de (du) gör, vilket i sin tur påverkar interaktionen med och reaktionerna från andra simmar på ett helt annat sätt än förut.
Men som alltid (enligt mig) är det roligaste att skapa nya simmar, från grunden. Speciellt i Sims 4, där variationen är större än någonsin. Jag tillåts att vara nästan gränslöst kreativ och lyckas med konstrycket att skapa mig själv – på riktigt (nåväl).
Jag gillar också att spelet är mer jämställt. Ett bra exempel är när en kvinnlig sim blir gravid och fortfarande går till jobbet, ändra fram till det är dags för ungen att ploppa ut. Sedan blir hon inte heller automatiskt föräldraledig, utan kan fortsätta att satsa på sin karriär. Det här, tillsammans med de avancerade skaparverktygen, gör att spelet nu är mer realistiskt, mycket tack vare en större valfrihet.
Självklart finns det också mindre uppskattade inslag (eller snarare avsaknaden av inslag). Det är inte längre lika lätt att vandra omkring i sin stad, eftersom spelet måste ”ladda” varje gång du ska åka in till stan och besöka gymmet, biblioteket eller baren. Det finns knappt någon stad att tala om, förresten. Utbudet är litet och det finns inte lika mycket att ”hitta på”. Så där har Sims 4 tagit ett steg bakåt i utvecklingen. Det var stor glädje (och lite smått revolutionerande) när Sims 3 erbjöd oss att röra oss obehindrat i våra kvarter, en funktion som nu alltså är borta. Jag saknar också att inte kunna ”följa med” mina simmar på jobbet.
Men trots några mindre besvikelser finner jag ändå mig själv titta på klockan och tänker att ”oj, har det redan gått två timmar” – och det är ju ett gott tecken. Sims 4 håller för underhållning, helt enkelt. Förhoppningsvis kommer vi även att få tillbaka några av de funktioner vi saknar från Sims 3 – eller så låter vi oss själva helt enkelt bara upptäcka (och uppskatta) nya, spännande möjligheter.
I skrivande stund är det bara en liten detalj som skaver. Mitt spel har slutat fungera, helt utan logisk förklaring. Så för tillfället känns mina 499 kronor något bortkastade, men så fort problemet är löst (skam den som ger sig) är jag förmodligen fast igen. Och ja, det kliar i fingrarna. Jag vill skapa, upptäcka och inte minst fortsätta min karriär som fast anställd skribent – jo, det är sant. Sims 4 gjorde det möjligt, nu kan jag leva ut min dröm. Just därför kan jag faktiskt leva med några små skavanker och färre spelfunktioner.
