Dataspel: Två berättelser löper parallellt i äventyrsspelet Evoland. Dels huvudkaraktärens kamp att hjälpa invånarna i Laogai City, och dels en humoristisk historiegenomgång av tv-spelens tekniska utveckling. Från monokromt och old school till dagens 3D.
Screenshot alldeles i början av spelet. I en kista hittades ”sounds FX” .
Spelet börjar med att karaktären endast kan gå åt höger. I första kistan hittar man ”left key”. Och så fortsätter det i en rasande fart då det är feststämning vid varje kista. 2D-rörelser, musik, ljudeffekter, fler färger, fler bits och bättre grafik upptäcks ju fler kistor man öppnar. En sak som gör spelet extra kul är de roliga och bitska kommentarerna som klagar på olika företeelser i spelgenren. Som till exempel när man hittar en nyckel står det ”gissa vad man använder den till?” i stället för att säga det uppenbara som det alltid annars gör. Fler såna roliga kommentarer utlovas.
Det är ett enkelt spel att förstå och spela, man går med pilarna och slåss med mellanslag. Några fler knappar används inte till en början, och inte så många fler i slutet heller. Möjligtvis tab-knappen när man lite senare får ett inventory där man kan växla mellan svärd, bomb och pilbåge i sann Zelda-anda. Spelet är en blandning av Zelda, Dragon Quest, Final Fantasy, Diablo och förmodligen en gäng spel till. Men det är ändå Zelda som är den tyngsta inspirationen, huvudpersonen heter till och med Clink (det kan man i och för sig ändra till något man själv vill).
Clink och Kaeris har just upptäckt 3D.
Spelet vann en Ludum Dare-tävling i slutet av 2012 där skaparna har 48 timmar på sig att göra ett spel. Över 1 400 spel var med och slogs om titeln. För ungefär ett år sedan tog Evoland plats i Steam och numera kostar det 90 kronor. För den pengen får man ett unikt spel som tar 3-4 timmar att spela igenom och bland annat ett par tankenötter, det kanske smartaste var när man behövde växla mellan 2D och 3D för att ta sig fram i skogen.
På vägen får man hjälp av magikern Kaeris och det blir såklart en slutboss, men det är inte storyn om vem som dödat vem och hur det ska gå för den utsatta staden Laogai City man bryr sig om. Spelet i sig är underhållande, men den stora behållningen är att spela sig igenom tv-spelhistoriens utveckling.
