Monsterintervju: Daniel Gustavsson är bibliotekarien som slukar ”skräpkultur” lika hungrigt som en zombiehjord. I uppslagsverket Monster i populärkultur listar han böcker, serietidningar, filmer och tv-serier med vampyrer, varulvar, zombier, Frankenstein, Godzilla och utomjordingar. Men ett kapitel ströks av utrymmesskäl.
– Det blev djävulen som fick lämna boken, säger han.
Framsidan av Daniel Gustavssons Monster i populärkulturen.
Varifrån kommer din fascination för monster?
– Via annat skräp. Då jag började som bibliotekarie 2003 insåg jag att det fanns stora kunskapsluckor inom vissa områden, i regel sådana man skulle kunna kalla för skräpkultur. Jag läser förvisso Kafka och Paul Auster som alla andra bibliotekarier men har alltid också gillat sådant som wrestling och tecknade serier. Jag tog fasta på detta vilket ledde till att jag i fyra år pratat om skräpkultur i P4 Radio Gävleborg samt skrivit boken Serier på bibliotek – allt du vill veta om serier du inte visste fanns (utkom 2010 på BTJ förlag).
– Efter att även ha gett ut en folder om serier på BTJ Förlag ville jag skriva om något annat. Sedan tonåren har jag gillat zombier och sådant. Min ursprungliga plan var att ge ut en bok om just zombier. Men förlaget ville hellre att jag tog ”alla” monster på en och samma gång. Vilket jag mer än gärna gjorde
Det är ju ett ofantligt stort material du tar upp i din bok, har du läst och sett allt själv? Och hur lång tid tog det?
– Ja, jag har sett och läst allt. Men en del har jag ju sett/läst innan. Jag har tack och lov gott minne (i alla fall när det gäller filmer, böcker och sådant). Själva boken tog ungefär 1,5 år att göra. Då läste och såg jag ju en hel del parallellt med skrivandet.
Kanske dum fråga, men hinner man läsa böcker under arbetstid som bibliotekarie?
– Ingen dum fråga. Barnbibliotekarier har lästid i sin tjänst (men hinner sällan läsa). Jag har ingen lästid i min tjänst (är i grund och botten fängelsebibliotekarie). Men jag åker buss till jobbet och som pendlare blir det en hel del lästid.
Du gör en del småroliga och torra konstateranden när du tycker att en film/bok inte är speciellt bra. Det har ju uppenbarligen gjorts en hel del ”skitproduktioner” genom åren. Var det alltid en fröjd att gå igenom allt material?
– Jag har en tendens att gilla dåliga saker och blir bara glad om jag ser trådar i de flygande tefaten. Men till exempel Plan 9 from outer space är en fruktansvärt dålig film. Inte så mycket på grund av låg budget men tempot är bedrövligt segt.
Till vilka riktar sig boken?
– BTJ Förlags huvudmålgrupp är bibliotekarier och lärare. Min är inget undantag. Men jag hoppas att min också når ut till en skräckförtjust allmänhet.
Var det svårt med urvalet, för jag antar att du fått skrota en del som inte fick plats?
– Ja, jag fick stångas en del med förlaget. Boken blev faktiskt sist och slutligen för tjock (enligt min redaktör) och ett kapitel fick faktiskt stryka på foten. Det blev djävulen som fick lämna boken, mest eftersom det var enklast att definiera om monsterbegreppet om djävulen togs bort.
Hur har du tänkt kring gränsdragningen? För jag tänker på att King Kong inte är med, men Godzilla till exempel.
– I förordet skriver jag att jag definierar monsterbegreppet utifrån Norstedts uppslagsverks definition som lyder: vidunder, missfoster, odjur. Därtill har jag lagt till att ett monster är något onaturligt/övernaturligt som skiljer sig från människor och djur, men som ändock har en fysisk form. Därför försvinner mänskliga monster såsom Jack the Ripper och Hannibal Lecter eftersom de är just människor.
– Likaså faller monstruösa djur såsom Hajen och Cujo bort eftersom de ”bara” är djur. Jag har även valt att inte låta storleken ha betydelse. De gigantiska spindlarna från filmen Them eller jätteapan King Kong är i grund och botten ”sig själva”. Enda skillnaden är att de är skitstora. Däremot är Godzilla enligt min definition ett monster eftersom den sortens ödla inte är ett befintligt djur. Dessutom skjuter den radioaktiva strålar ur sin käft.
Daniel Gustavsson – radioprofil i P4 Gävleborg, bibliotekarie, författare och monsterfantast. Foto: Privat bild
Vilka är dina favoritmonster?
– Jag inser att zombien är min stora favorit. Kanske ofta på grund av att zombien i många filmer/serier/böcker endast är ett yttre hot och temat istället blir vad man gör i pressade situationer för att skydda sin familj. Jag gillar även den sorgliga Frankensteins monster som ju på sätt och vis är en zombie, dock med ihoppusslade kroppsdelar. Därtill gillar jag mumien som ju egentligen är en zombie i bandage.
Vilket tycker du är monstrenas mamma, alltså monstrenas monster?
– Det är ju egentligen en definitionsfråga. Men både boken och filmen Dracula kom tidigt och de satte en stark prägel på populärkulturen. Reglerna som författaren Bram Stoker satte på vampyrer och Dracula gäller ju än. Så jag skulle nog säga Dracula.
Vilket monster har dragit in mest pengar, i biobesökare eller sålda böcker till exempel?
– Vampyren. Dracula, Twilight, True Blood och en massa liknande har dragit in så mycket pengar så länge. Men zombien är en bubblare, speciellt om man tittar på de extremt storsäljande TV-spelen såsom Resident Evil.
Hur ser du på monstrets ställning i 2015 års populärkultur?
– Det övernaturliga har alltid sålt bra. Nu är det dessutom rumsrent att gilla sådant. Så visst går det bra för monstren (se bara på The Walking Dead och dess framgångar). Fast det riktigt stora just nu (om man ser på filmbranschen) är superhjältar. Och där finns det ju en hel del monster också.
I förordet nämner du att troll kan bli nästa stora trend, utveckla gärna dina tankar kring det?
– Det nordiska är mycket stort i bland annat USA. Se bara på framgångarna med Frost och Vikings. Nordisk mytologi med bland annat troll och häxor är på gång. Den fantastiska norska filmen Trolljägaren ska bli remake och Hollywood verkar även titta på häxorna i boksviten (och filmen) cirkeln.
Så här efter att ha blivit klar med boken, du är inte trött på monster och vill gå över till något snällare och mindre våldsamt tema. Som My Little Pony eller något?
– Jag kände väl en viss överdosering tidigare. Och min dotter har lärt mig hur underbara My Little Pony och Bamse kan vara. Men jag har börjat jobba på ett nytt projekt och det är ganska våldsamt det också. Mer säger jag inte.
Avslutningsvis vill jag tacka för en intressant bok och alla bra tips på litteratur/filmer/tv-serier jag inte visste fanns. Jag trodde att jag hade lite koll innan jag läste din bok…
– Och tack för att du har läst den och dessutom uppmärksammat den. Det värmer mitt ego.
Bengt out.
