Rymd-Tirzitis slår tillbaka: Äntligen verkar vi ha ett besked från Kathleen Kennedy för statusen kring Boba Fett-antologin, och enligt journalisten Erik Weber som personligen frågade Kennedy – är projektet 100 procent dött. Det hundraprocentiga fokuset flyttas nu istället till den kommande Mandalorian-serien, vilken kommer att finnas tillgänglig på Disneys kommande streamingtjänst 2019.
För att vara riktigt uppriktig, överraskar den här nyheten mig inte så mycket till följd av Solo-misslyckandet. En film som jag tyckte mycket om, men som blev en förlustaffär för Disney och Lucasfilm. Jag tror också att de flesta av oss antog att Fett-projektet var kallt som i graven, efter att Bob Iger (VD för Disney) uttalade sig för en dryg månad sedan om att Lucasfilm kommer dra ner på hastigheten med produktionen av Star Wars filmer framöver. Vilket, tror jag, var hans sätt att säga att de blev överraskade av att Solo floppade och de vet nu inte riktigt i vilken riktning de ska styra Star Wars-varumärket (i alla fall just nu).
Så de tänker tuffa på sakta framåt, omgruppera och komma med en “game plan”. Vilket är ett bra tillvägagångssätt istället för att bara dra på framåt utan någon form av solid och väl kartlagd plan, som många argumenterar har varit problemet med sequel-trilogin. Att de till tyckes inte haft någon form av konkret riktning.
Kanske är det inte en bra ide att låta varje författare komma in och “göra sin grej” när man försöker berätta en sammanhängande historia som sträcker sig över flera filmer. Vilket var fallet med Rian Johnson och The Last Jedi – han hade fått fria tyglar att göra i princip vad han ville med historien som JJ Abrams påbörjat i The Force Awakens. Vilket kan tyckas vara ett rätt märkligt beslut när de försöker berätta en sammanhängande berättelse.
Marvel har haft en otrolig framgång med sitt cinematiska universum genom att alla filmer projiceras mot ett slutmål samtidigt som de ställer in sina sub-franchises för att anpassa sig till den massiva kulmineringen i Avengers: Infinity War och den andra delen Avengers: The Untitled Sequel. Tänk bara vart MCU skulle befunnit sig idag med sina filmer (än så länge två filmer släppta om året i tio års tid nu) eller om de ens hade kommit såhär långt överhuvudtaget – om de låtit varje regissör och/eller manusförfattare komma in och “göra sin grej”.
Gemene man kan argumentera för att Solo hade premiär direkt efter andra filmer som var mer efterlängtande, och att publiken valde att lägga sina pengarna på de filmerna istället för Solo. Det argumentet faller dock väldigt snabbt, med tanke på att jag vet flera som valde bort Solo – men valde att gå och se Infinity Wars och Deadpool 2 flera gånger på bio.
För att hålla sig fräscha och relevanta måste Star Wars-franchisen gå vidare och inte fortsätta fylla i gamla backstories om karaktärer vi redan känner.
Solo sådde definitivt frön för en potentiella uppföljare, och en Boba Fett-film skulle mycket väl kunna följa samma mall, med en fristående film som kan vara starten för flera filmer där vi följer fans favoritkaraktärer.
Lucasfilm har en ”story arc”, som började med The Force Awakens, fortsatte i The Last Jedi, och kommer avslutas 2019 med Episode IX: “The Last Hope of Fandom”. Men medan Star Wars är en massiv sandlåda att leka i, där otaliga historier kan berättas (cashing säger Disney), Lucasfilm har inte riktigt knäckt nöten till Marvels framgång. En långsiktig plan som bygger EN historia och samlar karaktärer från en mängd olika delar.
Rogue One och Solo, är båda bra historier, men de lägger inget meningsfullt till bordet var det gäller Skywalker-sagan. Rogue One blev som en throwaway-referens från öppningssekvensen till A New Hope medan Solo bygger på en replik som Han Solo sa i samma film. Problemet kvarstår, vi visste redan slutet på båda berättelserna: Death Star-planerna fanns inte i huvuddatorn, och Han Solo anslöt sig slutligen till The Rebellion.
Vi vet också vad som händer med de andra karaktärerna: Boba Fett blir uppäten av en Sarlacc i Return of the Jedi och Obi-Wan Kenobi blir kluven på mitten efter att ha hjälpt en grupp terrorister fly i A New Hope. Dessa backstory-filmer breddar Star Wars-världen, men de hjälper inte historien framåt eller bygger på den större historien.
Det här är inte att säga att prequelberättelser inte kan vara intressanta och/eller underhållande. Lucasfilms har gjort ett gediget arbete med sina animerade TV-serier, The Clone Wars fick en rätt knölig start men blev sedan en stor favorit bland fansen. Rebels gjorde samma sak. Under tiden verkar det senaste animerade tillskottet Resistance, tillföra mer som en sub-franchise, som hjälper till att bygga upp inför Episode 7-9 i Star Wars-sagan, och alla kommer (vare sig dem vill eller inte) att titta på Mandalorian för att se om det spelar en liknande funktion.
Det ser också ut som om de kommande projekten, som har blivit tillkännagivna, ser ut som om de kommer att bli mer sammanhängande än de fristående filmerna. The Last Jedi-författaren-regissören Rian Johnson utvecklar just nu en trilogi av filmer som kommer att fokusera på ”nya karaktärer från ett annat hörn i galaxen med nya hjältar som Star Wars-loren aldrig tidigare utforskat”, medan Game of Thrones skaparparet David Benioff och D.B. Weiss skriver på en egen serie filmer. DOCK publicerades dessa nyheter innan Solo hade haft premiär och underpresterade, men Disneys nya fokus att prioritera berättelser som sträcker sig över flera filmer och ytterligare expanderar universumet känns som ett starkt steg i rätt riktning, än en rad fristående filmer som bara blickar till det förflutna. Kan tålas att säga att jag gärna ser filmer som utspelar sig i det förgångna men som inte handlar om någonting vi är bekanta med i Star Wars.
Oavsett vem du är. Om du är den som har gottat ner dig helt i den maffiga buffé som Expanded Universe (också kallad Legends) var. Eller om du helt enkelt är en vanlig filmälskare som sett Star Wars-filmerna, men klarar av att sova om nätterna utan att tänka på dem.
En stor tjusning för mig när jag växte upp var att mycket i Star Wars var begränsat till de tre filmerna som fanns. Material utöver det var coola och spännande alternativa historier som berättade om hur karaktärerna eventuellt lärde känna varandra, eller hur Boba Fett egentligen såg ut under masken. Mysterier som tyvärr går helt förlorat när vi får reda på sanningen i filmerna, som till en viss mån kan betraktas som en definitiv sanning.
Det jag vill säga är att mysteriet och det okända är ibland mycket mer intressant än själva svaret.
/Rasmus Tirzitis
