Playtips: Silicon Valley

Tv-serie: Tycker du om nördskämt, har ett visst datorintresse och vill ha ett nedtonat Big Bang Theory? Då är den fyrfaldigt Emmy-nominerade Silicon Valley tv-serien för dig.

Datornörden Thomas säljer en del av sitt IT-företag och får snabbt in en jäkla massa dollars. Men det är nu jobbet börjar då han ska få ihop en fungerande produkt och en affärsplan.

I åtta avsnitt får man följa Thomas och hans småroliga kompisar. Desto roligare och galnare är Erlich som tror att han är någon slags IT-guru á la Steve Jobs och tar in alla i sitt hus.

Serien utspelar sig i Silicon Valley, Kalifornien, och är genomgående smart och med små blinkningar då och då till olika fenomen, personer och företeelser inom IT-världen. Som till exempel när Erlich håller tal iförd en svart polotröja och senare även tjatar om hur viktigt det är att endast ha gemener i företagslogon.

En rolig sak är att Mike Judge som skapat Silicon Valley även är mannen bakom Beavis och Butthead. Spår av den pojkhumorn finns. Särskilt i en helt magiskt rolig, pubertal och träffande scen i sista avsnittet. Jag satt ensam hemma och gapskrattade framför datorn. Så. Bra.

Karaktärerna i serien är lagom stereotypa i sitt agerande och till utseende. Till skillnad från den stora tv-hiten i nördtablån – det mer extrema Big Bang Theory (som jag tycker om, for the record). Apropå stereotyper och dylikt i den här typen av tv-serier så innehåller Silicon Valley ”självklart” ett konkurrerande företag, en indier/pakistanier samt en snygg tjej (hon får tack och lov utrymme att vara mycket mer än så) som börjar tycka om den blyga ärkenörden som är superbt spelad av Thomas Middleditch.

Från vänster: Dinesh (Kumail Nanjiani), Erlich (T.J. Miller), Thomas (Thomas Middleditch), Jared (Zack Woods), Gilfoyle (Martin Starr).

Då detta är en komedi- OCH dramaserie så slipper man burkskratt. Ännu en detalj jag gillar är att flera av karaktärerna även hinner med en viss personlighetsförändring. Några förblir platta som en iPad, men Erlich är en av dem som växer och han är helt klart min favorit.

Men medan Big Bang Theory flyger ut som en bläckfisk och omfamnar alla sorters specialintressen. Allt från naturvetenskap till datorer och rollspel, så är Silicon Valley väldigt riktad åt programmering, tech, business och datorer.

Angående nördnivån i serien så är den stundtals rätt hög. Det är en del algoritmer och diskussioner om komprimering, ettor och nollor och annat som jag inte kan alldeles för mycket om. Men det gör egentligen inte så mycket. Jag tycker om tv-serien House också fastän jag inte är en läkare.

Det avancerade snacket gör att serien känns äkta, och den innehåller inte heller något miffo som behöver få saker förklarat för sig. För nördarna i pied piper (företagets namn) är smarta och det hade varit konstigt med en karaktär som inte var det.

Sammanfattningsvis så skadar det så klart inte att ha ett visst intresse för datorer, appar, nörderi, programmering, humorserier och liknande. Men det är inte alldeles nödvändigt heller då det är underhållande och roligt att följa snubbarnas resa i de åtta avsnitten.

Säsong 2 kommer nästa år. Men tyvärr utan excentriske och utflippade Christopher Evan Welch (han som köpt in sig i företaget) som dog av lungcancer i slutet av 2013, halvvägs in i filmandet av Silicon Valley. Hans bortfall märks i andra halvan av serien vilket också får ett av avsnitten att svaja i handlingen.

Men detta tills trots, och om någon skulle tycka att det går lite långsamt framåt så kan jag bara påminna om att det är värt väntan på sista avsnittet. Mycket (men inte bara) tack var den extremt roliga Beavis och Butthead-scenen som börjar bli rätt känd världen över. En bidragande cool anledning är att den sjuka algoritmen finns på riktigt (spoilervarning på länken).

Bengt out.