Mördarjakt: Svenska thrillern/nordic noir-filmen Vilsen gick direkt till video on demand och går riktigt bra där. På SF Anytimes svensktoppen har den klättrat från plats sex till ett den senaste tiden. Och jag kan förstå varför, för Vilsen är långt ifrån en trött svensk polisfilm utan bjuder på mycket mer än vad den genren brukar leverera. Både i form av handling och djup men också att våga krydda med övernaturliga delar som gör det oförutsägbart och mer intressant.
Alexandra Zetterberg (pastorn Gabriella). Foto: Pressbild
Hade Vilsen varit en vanlig deckare eller polisfilm stöpt i samma form som hundratals verk innan så hade jag förmodligen inte brytt mig om den särskilt mycket. Men mitt intresse fångades på ett tidigt stadium med trailern och även intervjun här på Barrikaden med filmens regissör (och Barrikadens Star Wars-analytiker) Rasmus Tirzitis.
Som lite kuriosa upptäckte jag åtminstone två skådespelare från Tirzitis Star Wars-fanfilm Threads of Destiny då Karl Lindqvist och Andreas Rylander lämnat The Force bakom sig och gör fina skådespelarinsatser som obducent respektive präst.
Vilsen handlar i grunden om en grupp poliser som genom huvudpersonen och kriminalinspektören Göran Lidman (spelad av Göran Sjögren) ska försöka få tag i en mördare som med rituella/religiösa mord avrättar folk i Göteborg. Mördaren lämnar offren fastspikade i marken med en symbol inristad i ryggen. Poliserna får snart hjälp av pastorn Gabriella, bra spelad av Alexandra Zetterberg, som har kunskap om vilken grupp människor som ligger bakom dåden.
Detta blandas med främst Görans trassliga privatliv, men tack och lov är det ingen alkoholiserad polis vi har att göra med. Hans pappa har nyligen dött och kontakten med sonen fungerar inte särskilt bra. Och så kärvar det med den före detta frun.
Mixen privatliv och mordlösande är bra i filmen och ger Vilsen ett välkommet djup och blandning mellan familj, mysterium och action. Filmen är stundtals brutal med blod, avrättningar och fightscener, men det är ju trots allt en thriller. De visuella effekterna är välgjorda, även om jag inte förstod syftet till hundra procent med att spränga platser runt om i Göteborg.
Göran Sjögren spelar Lidman. Foto: Pressbild
Ett par mindre skönhetsfläckar måste tyvärr nämnas. För det är generellt hög standard med rekvisita och locations. Men till exempel när nyhetssändningen inte är i paritet med SVT eller TV4 utan ett hemmabygge (ett helt okej sådant, visserligen) känns det sådär. Nu skulle det i och för sig kunna ha varit Öppna Kanalen som var påslaget…
Ett litet minus delas även ut till ljudet då både jag och min medtittare vid enstaka tillfällen hade svårt att höra vad som sades. Och då kan jag inte skylla på göteborgskan som snackades då jag är från Partille och förstår den språkgrenen ypperligt, änna.
Men det där vägs upp av starkt skådespeleri, passande musik, välkoreograferade slagsmål och en spännande och mystisk handling där en inte kunde vara säker på vem som hör hemma var och vad som skulle hända härnäst.
De övernaturliga inslagen som fick mig intresserad från början ger en extra dimension till berättelsen och händelserna hänger ihop med storyn, mer ”fantastik” i svensk film! Mitt stora plus delas ut till skådespelarna Yohanna Idha (spelar Siri) och Kjell Wilhelmsen (Hoffa) som är riktigt vassa och trovärdiga.
Bengt out.
