Öltävling: Vem har sagt att alkohol och idrott inte hör ihop? För ölen var ordagrant i fokus då GIH:s beerpongtävling avgjordes för andra året i rad. Barrikadens reporter var på plats i Stockholm och specialstuderade de långväga gästerna i lag ”Glockenspielers” som spelade drömbeerpong likt en amerikansk collegestudent på steroider.

Jonas Thorséns och David Öiens lag ”Glockenspielers” slutade tvåa av 128 lag i lördagens beerpongtävling. Foto: Henric Persson
Rubriken är en smula överdriven då de glada beerpongvirtuoserna på bilden ”bara” blev tvåa. Men då Barrikaden tog rygg just på de läderklädda herrarna, som storspelade dagen lång i idrottshögskolans stora gympahall, så finns inget bättre epitet. Särskilt inte då det var hela 128 lag anmälda.
Hur smakar andraplatsen: som ett suröl, en besk IPA eller en ljus och kall lager en solig sommardag när man smitit tidigare från jobbet?
– Jag tar alternativ tre, det är ju ändå positivt att komma tvåa bland så många lag. Även om det kanske inte alltid är kul att bli tvåa, säger Jonas Thorsén.
– Jo, jag håller med. Känslan är positiv, säger David Öien.
Vad gjorde att ni tog er så långt?
– En bra attityd till motståndarna, men framförallt vårt jämna spel. Vi hade ingen svag länk. Ingen av oss dippade. Hade jag varit tvungen att bära David hade vi inte klarat det. Vi fick ju till några viktiga dubblar i rad, säger Jonas.
Ni hade ett träningsläger kvällen innan, vad tror ni det betydde?
– Jag tror att träningslägret och vampyrdrinkarna (på Vampire Lounge, reds. anm.) gjorde att vi kunde behålla ett lugn tävlingen igenom utan att hetsa upp oss alltför mycket i onödan. Den medföljande baksmällan under lördagen gjorde att man inte direkt blev nervös heller. Man blev tvungen att fokusera på helt andra saker. Som att inte göra ner sina lederhosen, säger David.
Apropå att ligga brunt till, ni var i underläge med 1-3 i muggar kvar på bordet i semifinalen, hur gick tankarna då?
– Det var nervöst faktiskt där, men vi tog det kallt och körde på, säger Jonas.
– Vi kände att vi hade det, och kände att de skulle behöva minst 20 kast på vår sista mugg. Vi visste att vi behöver tio kast på deras tre sista. Och så blev det också, säger David.
Lördagens tävling inleddes runt halv fem med ett gruppspel på 16 riktiga beerpongbord. Två lag från varje fyralagsgrupp gick till 32-delsfinal och efter hundra- eller tusentals halsade ölar (någon får gärna räkna på det där), kantträffar, blåsräddningar, studspoäng, svordomar, highfives och snygga kast så avslutades allt vid ett på natten då den sista pingisbollen var kastad i den sista ölmuggen (40 cl plastmugg).
Ett lag med två glada snubbar (från GIH) vid namn ”Robin Hood och Lille John” (lagets namn alltså…) stod till slut i finalen mot det icke-studentikosa laget ”Glockenspielers” som dock inte var fullt så längväga som några trodde då de tågat från Partille/Göteborg och iklätt sig lederhosen.
Flera i publiken trodde att ni var tyskar på riktigt, kommentar till det?
– Vi spelade faktiskt en roll att vara österrikare, så det var helt fel. Men ändå smickrande, säger Jonas och fortsätter, lagnamnet är ju faktiskt ett hostel i Innsbruck där vi också varit och ölkonnässerat.
– Inlevelsen i dräkterna verkade ju fungerat så det känns bra, säger David.

De två semifinalborden. Sammanlagt blev det nio matcher för de två finallagen. Foto: Jonas Bengtsson
Väl i finalen hamnade ”Glockenspielers” i tidigt underläge, delvis tack vare att devisen anfall är bästa försvar gick i baklås. Taktiken hade fungerat som ett atomur turneringen igenom, förutom i semifinalen möjligtvis. Men när offensiven körde fast och defensiven var som Brasiliens senast i fotbolls-VM så var det inte mycket annat att göra än att gratulera ”Robin Hood och Lille John” till segern med 10-8.
– Vi kom i underläge från början, tror de satte fyra och vi en. Svårt att gräva sig upp från det underläget, säger Jonas.
– Tror den kassa starten kan ha berott på att det var svårt att ladda om, det var en tuff semifinal som sagt och väldigt tajt mellan matcherna, säger David som grämer sig över den dåliga defensiven, tror vi blåste upp en snurrande boll på hela dagen, och då åkte den i en annan mugg. Plus att hela skägget blev fullt av öl till ingen nytta.
– Vi hade svårt med våra blåsningar. Det får vi träna mer på till nästa år, fyller Jonas i.
Som sagt var det hela 128 lag med, en imponerade siffra som tydligen lär innebära att detta är den största beerpongtävlingen i Sverige. De utklädda lagen satte färg på tävlingen som förutom lederhosen också innehöll lag med Pikachu, jockeyhjälm, Luigi och Yoshi, fotbollströjor, matchade tröjor och byxor, Iron Man och Spider Man, Link och Peter Pan, Tigger med flera.
Vad säger ni om hela arrangemanget?
– Tycker det var väldigt bra arrangerat. Mycket folk och rörelse. Många trevliga lag och god stämning, säger Jonas.
Hur är ölsuget så här dagen efter?
– Svagt vill jag nog påstå, säger Jonas.
– Ett visst sug tror jag ändå finns. Får se på tåget hem, avslutar David.
Bengt out.