Teater: Den 15 december har Gösta Berlings saga premiär på Göteborgs stadsteater. Men räkna med en nyversion av Selma Lagerlöfs klassiker då zombier/odöda och kannibaler gästar Majorskan, djävulen och Gösta Berling. 
– Häxor, magi och djävulen förekommer ju redan i boken så det är inte så radikal bearbetning som man kanske kan tro, säger regissören Rikard Lekander.

Du beskrivs av många som en skräckmästare och ska nu göra en mörkare version av Gösta Berlings saga. Varför just det här verket av Selma Lagerlöf?
– Jag anser att Selma Lagerlöf är en skräckmästare. Så jag har länge velat göra något av henne. Boken innehåller mycket mörker redan i sitt original. Men visst, jag kanske bejakar den sidan mer än vad många andra gör när dom ska iscensätta hennes berättelser.

– Att det blev just Gösta Berlings saga är för att den är så rik på uttryck och stilar. Det är fantasy, folksaga, skröna, skräckromantik och dessutom ett starkt drama. Dessutom är den så oerhört vacker som berättelse tycker jag. Den beskriver så många människoöden som berör.

Vilka förebilder inom skräckens värld har du?
– Jag har många. Inom film så är David Cronenberg, Dario Argento och George A Romero favoriterna. Inom litteraturen så inspireras jag mycket av klassikerna, Mary Shellys ”Frankenstein” är en favorit. Joe Hill (som för övrigt är Stephen Kings son), är väldigt bra modern skräckförfattare tycker jag. Särskilt hans novellsamling ”Vålnader”.

Adam Lundgren (Gösta Berling), Anna Bjelkerud (Majorskan), Jakob Eklund (djävulen). Foto: Aorta

Adam Lundgren (Gösta Berling), Anna Bjelkerud (Majorskan), Jakob Eklund (djävulen). Foto: Aorta/pressbild

Jag läste Gösta Berlings saga härom året, men då utan zombier eller kannibaler. Vad är tanken med att lyfta in sådana varelser i berättelsen?
– Det är snarare odöda än zombier. De förekommer i en mardröms-sekvens och blir symboler för dom inre demoner som Gösta Berling själv lider av. Fattigdomen skapar lite senare i pjäsen kannibalism. Det är ett sätt att förstärka på ett tydligt sätt vad konsekvenserna kan vara av svält och fattigdom. Det är alltså som du märker inte en rakt igenom zombie-version så som jag gjorde till exempel med Ibsens Gengångare för några år sen på Malmö Stadsteater. Häxor, magi och djävulen förekommer ju redan i boken så det är inte så radikal bearbetning som man kanske kan tro.

Det finns ju två skolor… Bjuds vi på långsamma eller snabba zombier?
– Vad det gäller zombier så tillhör jag helt klart den gamla skolan. Långsamma zombier är läskigare på alla plan. Det är min bestämda uppfattning.

Hur många gånger har du läst Gösta Berlings saga?
– Oj. Många. I arbetet med pjäsen har jag läst den minst ett hundratal gånger. Varje sida upp och ner, upp och ner. I oändlighet.

En annan romanklassiker, Stolthet och fördom, blev zombiefierad 2016 på vita duken och innan dess i bokform. Är det här något du sneglat på och velat göra en svensk version av?
– Det var på tal 2012 när boken var ny. Men då gjorde jag Gengångare&Zombies i stället. Kändes roligare att göra ett nytt verk zombiefierat. Det var kul. Men mest för att det passade så bra med Ibsens pjäs ”gengångare” och handlingen i den. Det blev lyckat tycker jag.

Hur stor konstnärlig frihet kan man ta sig när en klassiker görs om?
– Hur stor frihet som helst egentligen. Men det går ju såklart till en gräns då man lika gärna kan skriva en ny pjäs. Jag försöker alltid göra klassikern rättvisa genom att försöka se verkets ursprungliga intentioner. Jag har väldigt svårt för föreställningar som ironiserar kring material man framför. Då kan man lika gärna låta bli. Sen så måste man såklart ofta lyfta fram det aktuella och kanske rensa i det som inte känns angeläget för vår samtid…

Om/när zombieapokalypsen kommer, vad packar du först ner i din prepper-ryggsäck?
– Vatten, tändare, yxa och hockeyskydd.

Bengt out.