Författaren Hans Olsson. Foto: Privat bild
Intervju: Hans Olsson är aktuell med trilogin ”Elementstenarna”. Den gavs först ut som print-on-demand men har nu släppts som hårdpärm. Fantasy, science fiction och skräck är det som gäller för författaren.
– Finns det andra genrer?
Berätta om trilogin ”Elementstenarna” – genre, storyn i stort, din egen relation till den och hur du ser på dem idag och att de nu ges ut igen?
– ”Sökandet efter elementstenarna” är den första delen i trilogin och också min debutbok. Den handlar i korthet om de två tjuvarna Tar och Tife. De möts av en slump då de fått samma uppdrag av en mystisk gammal man. Deras uppdrag är att stjäla en magisk sten från slottet i staden Collcott. De blir påkomna och tvingas nu fly. De jagas av prisjägaren Tasrun, med de rödstrimmiga ögonen. Efter dem är också borgaler, de vildsinta männen från norr som reser i små grupper och delar styrka med varandra. Om en av dem faller blir de kvarvarande starkare. Tar och Tife sugs nu in i en händelsekedja som de inte kan förutse, och om fel sida får tag i elementstenarna kommer världen sänkas i ett mörker som aldrig förr skådats, säger Hans Olsson.
– Jag började skriva på min första bok då jag var sjutton år. Sedan tog det nio år att avsluta den, vilket för mig har inneburit ett par saker. Dels ligger serien mig varmt om hjärtat för jag har burit den med mig väldigt länge. Sedan så har också mina inspirationskällor ändrats över åren som har gått. Den första delen är klassisk fantasy, med inspiration från bland annat Terry Brooks. I del två och tre går det åt det gråare hållet, med inspiration från Joe Abercrombie och George RR Martin.
– En av mina främsta inspirationskällor är dock från spelens världar. Gillar man TV- och datorspel kan man hitta många referenser. ”Duvans mammor kommer bortåt”, någon? Eller kanske Konamikoden?
– Att mina böcker nu ges ut igen är superkul och, kan man väl säga, en andra dröm som går i uppfyllelse. När jag debuterade 2010 var det fantastiskt att få hålla i pocketboken. Nu får jag hålla i hårdpärmsböckerna och jag tycker det är häftigt.
Och nu har kartonnageupplagan släppts, vad innebär det mer i klarspråk?
– Trilogin är tryckt i en liten, exklusiv, kartonnageupplaga. Det innebär, som jag nämnde ovan, att det för mig är en häftig upplevelse att få se mina böcker göra resan från pocket till hårdpärm. Det innebär också att de verkligen är exklusiva, mycket beroende på hur den logistiska hanteringen ser ut för dem (läs: fullt i förrådet). Sa jag förresten att kartonnageböckerna blev supersnygga?
Del 1 i trilogin Elementstenarna.
Hur gavs de ut första gången?
– Första gången gavs de ut som print-on-demand, vilket betyder att om någon köper en bok så trycks ett exemplar upp. Detta är ett bra sätt att testa på författarskapet, men böckerna blir en aning för dyra i slutändan.
Har du några andra projekt pågående just nu? Något släpp i år?
– Ja! Jag jobbar nu med redigeringen av mitt senaste manus, och jag har precis kommit så långt att jag kan börja dela med mig av storyn:
– Varje år utspelas en pokerturnering på kasino Kings Hope. Det är Texas Holdem som spelas och konkurrensen är stenhård. 10.000 deltagare tävlar om äran att vinna det åtråvärda förstapriset. Men på Kings Hope är insatserna högre än någon annanstans. Hur skulle du spela poker, om ditt liv hängde på det? Tänk Stephen Kings ”Maratonmarschen” eller kanske filmen ”Battle Royale” för att få en uppfattning om vad jag har siktat på. Jag beräknar kunna släppa boken under hösten.
– I övrigt är det alltid något som ligger och väntar. Jag har ett utkast till en science fiction-aktig roman som ligger och väntar på redigering samt en handfull noveller som behöver arbetas igenom. Dessutom dyker det hela tiden upp spännande novelltävlingar, men jag tror att jag i år får försöka fokusera på att redigera klart det som ligger. Samtidigt är det ju kul att skriva nytt. Vi får se.
– Under året släpps ett par antologier som jag medverkar i, bland annat släpps antologin ”Bortom portalen” i februari, och ”Stadens väsen” någon gång under året.
Skriver du på heltid?
– Jag kan inte skriva på heltid än, men det är min dröm. På sidan av mitt författarskap arbetar jag som teknisk testare och GUI-automatiserare. Däremot tar jag mitt författarskap på största allvar. Jag skriver 1 000 ord om dagen och det går för det mesta bra, med undantag för vissa udda-perioder då annat måste göras. Till exempel då ett manus måste redigeras.
Del 2.
Du har ju skrivit en hel del noveller, vad tycker du om det formatet?
– Noveller är fantastiskt roliga, för man kan jobba med fler idéer och avsluta fler idéer. Det kan vara klurigt att få till en kärnfull och sammanhängande historia på ett fåtal sidor, men de gånger det känns som man lyckas är det fantastiskt roligt! Utmaningen brukar vara att försöka komma på en unik idé.
Skräck, fantasy, SF och närliggande genrer känns som genomgående tema. Varför har det blivit just åt fantastikens riktning i ditt skrivande?
– Finns det andra genrer? Det är det snabba och något skämtsamma svaret.
– Det utförligare har med läskarriären att göra och vad jag tycker om. När jag var yngre läste jag bland annat Lloyd Alexanders serie om Taran (Den svarta kitteln), och Terry Brooks. Att få sugas in i en annan värld är helt fantastiskt och något jag gärna upplever om och om igen. Jag gillar också spel, och i de världarna kan man hitta så mycket mer än vad som ryms i vår egen grå vardag. Har ni, med adrenalinet dunkande i tinningarna, smugit runt i Lordran i Dark Souls för att få se vad som finns bakom nästa hörn, så vet ni kanske vad jag menar. Eller om ni har besökt Rapture i Bioshock. Eller om ni har läst Mistborn…
– Det finns många, många exempel, men i korthet kan fantastiken erbjuda mig mycket mer än andra genrer. Så även med mitt skrivande.
Den svenska SF- och fantasy-scenen lever något i skymundan men det finns ju ibland böcker som bryter igenom och blir stora som Engelsforstrilogin. Vad krävs för att svensk SF/fantasy ska bli mer mainstream och sälja som deckare?
– Jag tror att en stor anledning att fantastik inte slår mer än vad det gör beror på läsarna. Dels behöver den stora massan läsa annat än kriminalromaner och deckare. Sen finns det massor svensk fantastik som behöver fler läsare. Testa nya böcker, för tjyvingen!
Del 3.
Är du sugen på att skriva en deckare som utspelar sig i en svensk småstad?
– Snackar vi standarddeckare enligt den kommersiella mallen, som jag är säker på går att ladda ner på Google: Då säger jag som Angry Video Game Nerd: Jag äter hellre ruttna tomater än skriver ytterligare en deckare om en alkoholiserad kriminalkommissarie med relationsproblem till sina barn. Jag rullar hellre runt på isoleringsull med bar överkropp.
– Men. En bra historia är en bra historia. Förra året läste jag en bok som hette The Fairy Gunmother av Daniel Pennac. Det visade sig vara en deckare. Den var annorlunda och jag tyckte om den. Om jag får en idé som är min egen och som måste ner på pränt … Man vet helt enkelt aldrig. Fast någon standarddeckare enligt kommersmallen kommer jag aldrig någonsin skriva.
Något du vill lägga till?
– Tack för att ni läser mina böcker! Och så får jag passa på att tipsa om att min senaste bok, skräcknovellsamlingen ”Främling. Inkräktare” släpptes som ljudbok strax före jul. Tack!
Avslutningsvis, vilket är ditt favoritpalindrom?
– Det var en ovanlig frågeställning! Jag fastnade för det här palindromet: Was it a car or a cat I saw.
Bengt out.
Läs mer: Barrikaden recenserar ”Främling. Inkräktare” av Hans Johansson (scrolla nedåt i artikeln…)
