Recension: Författarna Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis har lyckats med ett näst intill perfekt slag på den tjugosidiga tärningen. För ”Finna dolda ting” är en högintressant och läsvärd historieskildring fylld med nostalgi, anekdoter och fakta om rollspelandet i Sverige.
”Finna dolda ting” är från början en färdighet i det klassiska svenskproducerade rollspelet Drakar & Demoner som gjordes av Äventyrsspel. När det var som störst hade det flera hundratusen spelare som samlades runtom i vårt avlånga land för att utforska trånga grottor och slåss mot svartalfer. Drakar & Demoner, första upplagan släpptes 1982, är flaggskeppet i svensk rollspelshistoria och får med rätta ta stor plats i den snygga och rejäla coffetable-boken.
Framsidan till Finna dolda ting.
Det lämnas även utrymme åt den amerikanska inspirationsgivaren Dungeons & Dragons som i princip satte fart på kulturen som spred sig världen över. Men den heltäckande boken tar upp så mycket mer, för det finns guldkorn och historier som plockas fram även för de som spelade/spelar Kult, Mutant, Mutant Chronicles och Wastelands för att nämna några av många spel som omskrivs.
Ett stort plus är de många snygga bilderna och framsidorna men även alla de gamla tidningsurklipp som är med och ger en bra bild om hur fenomenet tog Sverige med storm. Många av artiklarna handlar om moralpaniken som drabbade rollspelandet (Kult var hårdast ansatt) precis som ”dansbaneländet”, serietidningarna, videovåldet och hårdrocken.
Kapitlet om moralpaniken är intressant, enda invändningen är att Jehovas vittnen kanske fick lite oproportionerligt stor plats med tanke på hur många läsare deras tidsskrift förmodligen hade. Flera insändare var rätt lika, men sen kanske inte alla är som jag och läser varenda artikel. Då och då undrade jag om det ens var meningen att en skulle läsa faksimilerna, för ibland var texten liten som en halvlängdsman om det vanliga typsnittet var en cyklop.
Ett särskilt underhållande kapitel var det om rollspelskonvent – som ett kul faktainstick kan jag nämna att GothCon var först i Sverige 1977. Det roande i det kapitlet tyckte jag var berättelserna om olika ”rackargäng” – kompisar som gav sig själva ett gruppnamn när de var på convent och ballade ur på olika sätt. Som att anordna kortbrännarbål när Magic: The Gathering började bli stort. Får hoppas de inte eldade upp för många Black Lotus-kort, de är ju värda en förmögenhet nuförtiden.
Boken lämpar sig allra bäst till de som spelat rollspel på 80- och 90-talen och vill åt glömda nostalgiskatter. Och det var en hel del roliga och ibland dråpliga minnen som dök upp under tiden jag läste. Förmodligen för interna för att någon utomstående ska kunna skratta åt dem. De som inte har rollspelat och läser går miste om nostalgifaktorn men får sig en gedigen genomgång om historien och kulturen. Vilket kan vara nog så intressant.
Lajv och friform som reaktion på regeltunga spel, könsnormer, spelbutikskedjan Tradition, Sverok samt kuf/nördstämpeln är andra ämnen som tas upp i den tjocka boken som författarna knyter ihop på ett snyggt sätt mot slutet genom att berätta om hur rollspelskulturen mår idag.
Och det är en hoppfull bild som målas upp, även om konkurrensen mot datorspel och numera brädspel är hård. Återväxten är inte som den varit men det spelas fortfarande rollspel och lajvas runtom i Sverige. Entusiaster producerar kontinuerligt nya rollspel. Om än något mer i skymundan och i mindre upplagor. Rollspelandet verkar stå emot tidens tand – kanske inte som en rustning gjord av drakhud med abs 15. Men åtminstone som härdat läder.
Bengt out.
Läs mer: Barrikadens intervju med författaren Anna-Karin Linder Krauklis
