Krönika: Läsåret 2015

Läsmaraton: ”Kött och bok” sägs vara Jessika Gedins beståndsdelar. Min konsumtion är inte riktigt på den nivån även om jag ibland känner mig som om kakmonstret ändrat diet till litteratur. För totalt glufsade jag i mig 61 böcker under förra året. Science fiction och fantasy dominerade 2015 men det klämdes även in nobelpristagare, biografier och chick lit.

Statistik läsåret 2015
Recensionsexemplar: 19 (av 61)
Bibliotekslån: 15
Köpta i New York: 1
Övriga sätt att få tag i en bok: 26

I slutet av 2014 började jag fundera på hur många böcker jag egentligen läst under året. Men med ett minne som en 486:a kom jag inte långt och bestämde mig istället för att därefter bokföra varje läst titel. Nyårslöfte är att ta i, men målet var att snitta en utläst bok i veckan – alltså få ihop 52 böcker under 2015.

Den snabba beräkningen var att det skulle krävas en ökad dos läsning jämfört med innan. Som en direkt åtgärd minimerades tv/film-tittandet och datorspelandet. Dock ville jag inte bli en eremit. Jag ignorerade till exempel inte midsommareventet för att endast läsa en långhelg. Däremot gjorde jag ingen större grej av varken Marie bebådelsedag eller Kanelbullens dag.

Fem av de 61 lästa böckerna. Fantastikgenren dominerade som synes.

Jag fick en bra start med 5+5+7 avklarade titlar enligt den första kvartalsrapporten (se hela listan nedan). Mycket tack vare att disciplin tidigt blev ledordet. Som en sträng förälder hade jag gett mig själv mobilförbud. I lokaltrafiken alltså. För grovjobbet gjordes ombord diverse bussar och tåg i och med jobbpendlandet 2×30 minuter per vardag. Ibland läste jag till och med gåendes på gatan när det var som mest spännande. Många sidor små…

Joe Abercrombies Last Argument of Kings fick full pott (5/5) i instagram-recensionen.

Att science fiction och fantasy skulle bli de dominerande genrerna var lika väntat som att Stephen King skulle släppa minst en bok under 2015. Om en klumpar ihop den duon med skräck för att bilda paraplygenren fantastik blir det en rätt stor andel totalt. Nästan hälften – 30 av 61 böcker (med reservation för att det är svårt med etiketter).

Kanske inte så konstigt då fantastiken är inom Barrikadens profil och att jag helst läser sådana berättelser. Joe Abercrombies skitiga fantasytrilogi The First Law är en stor anledning till det. Om ni gillar Sagan om is och eld (Game of Thrones-böckerna) och/eller citatet ”man kan aldrig ha för många knivar” så kommer ni inte bli besvikna. Gillar ni båda är det bara att gratulera.

April var på pappret en slapp månad med endast två ”poäng”. Men i själva verket var jag i Jessika Gedin-mode och köttade igenom just nämnda trilogi som består av tre (jorå) rejäla tegelstenar fyllda med engelska ord. Dessutom var jag under den här perioden inne i ett oväntat simultanexperiment med att läsa flera böcker samtidigt. I maj gav det retroaktiv utdelning i form av sex lästa böcker. Fyra eller fem böcker bearbetades som mest på en gång vilket fungerade förvånansvärt bra tack vare att handlingarna skiljde sig kraftigt åt. Ingen risk att förväxla Tomas Quick (Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson) med en schtekig mäklare (Visning pågår av Sofie Sarenbrant).

Statistik
Av svenska författare: 38
Av utländska författare: 23

Bibliotekslån har sin charm men det går inte att jämföra med lukten av nybok på morgonen. Trycksvärtan har knappt torkat och pärmen är stelare än August Strindbergs foto-pose. Älskar’t. Nästan en tredjedel (20 av 61) av litteraturen var släpp från 2015. De allra flesta recensionsexemplar från småskaliga svenska fantastikförlag. Från att ha fått tråkig post under många år är det nuförtiden betydligt mer spännande.

I årslistan 2015 utnämnde jag Oskar Källners SF-novellsamling Munins skärvor som fjolårets bästa läsning. Men det finns många fler spännande och skickliga författare som är mindre kända för den stora massan och förtjänar att uppmärksammas – vilket är något jag tänker fortsätta att kämpa på med. Och jag gör det direkt med att nämna några fler: Anna Jakobsson Lund, KG Johansson, Boel Bermann, Hans Olsson, Marcus Olausson, Love Kölle. Kan hålla på ett tag till: Anders Blixt, Caroline L Jensen, Anna Gable.

Ration en bok i veckan var aldrig i farozonen att understigas och under en sommarvecka på Rhodos satte jag personligt rekord då jag fick i mig en hel del tzatziki, oliver, moussaka och saltvatten. Samt även fem böcker, vilket var själva rekordet. Min medhavda litteratur tog slut och jag fick hetsläsa min flickväns politiksatirbok Gröna gården (av Viktor Barth-Kron) medan hon tupplurade i solstolen. Efter sommarens läsfrenzy kände jag att det här kommer jag fixa.

Statistik
Pappersböcker: 55
E-böcker: 6
Ljudböcker: 0

Då och då kom det svaga karaktärsperioder. Inte i litteraturvärlden utan IRL/AFK. App-spelet Fallout Shelter lockade ett tag och den avslutade mediokra Counter-Strike-karriären gjorde som zombiejesus och vaknade till liv. En smula dåligt samvete blev följden men jag vände blad och gick vidare. I efterhand tror jag att det bara gjorde gott med ett par småpauser. Under återuppstarten försökte jag hitta på roliga sätt att läsa. En idé var att leta upp en eller flera andra personer på bussen/spårvagnen/tunnelbanan som läste bok och sätta mig bredvid. Detta för att skapa en massiv bokläsareffekt för att väga upp alla mobilnackar. Det ser ju så tråkigt ut. Om nu inte alla läser e-böcker… Då är de förlåtna.

Redan i början av november var jag i mål, vilket var skönt för i december flyttade jag och min sambo till en ny lägenhet och målade samtidigt om alla tak och väggar. Resterande nio böcker läste jag på ren inspiration för att se hur många det kunde bli till slut. Och det blev alltså 61.

Anna Jakobsson Lunds Tredje Principen (del 1 i trilogin) fick 4/5 i betyg.

Självkritik: Det är svårt att säga något annat än att jag är missnöjd med mig själv då bara 15 av de lästa böckerna (några novellsamlingar har räknats som 0,5 per kön) är skrivna av kvinnor. Den siffran är för låg. Vilket särskilt bevisas av de två böcker som enligt mig ståtar med mest unika berättarstilar och härligast språk är Lena Andersson (Egenmäktigt förfarande) och Lena Dunham (Not that kind of girl). Och till nästa år ser jag särskilt fram emot Anna Jakobsson Lunds sista del i den dystopiska trilogin om Systemet.

Sett över de 61 så var såklart inte alla briljanta. Ibland funderade jag så långt som att starta någon form av bokbål, men efter 130 sisådäriga sidor var jag för ”book-committed” för att lägga undan och börja på nytt. Sedan vet en ju aldrig heller vart det hela tar vägen. Plus att litteratur inte bör förstöras. Möjligtvis om det är enda sättet att göra upp en brasa på en öde ö.

Ett års kedjeläsande är över och i bokslutet kan jag konstatera att det blivit många avkopplande och fantasieggande stunder. 61 böcker blir nog svårslaget för mig. Åtminstone fram tills jag blir pensionär, vilket i den här samhällsutvecklingen lär bli när jag är 79 år. En idé jag bär på är att det kan bli 52 seriealbum någon gång i framtiden. Men inte i år. Jag har redan börjat släppa på gasen. Spontanitet blir istället årets ledord. Pendlingssträckan är förkortad, bara tre böcker är lästa hittills under 2016, en bok avbröt jag mitt i och jag har slutat att föra anteckningar.

Den största lärdomen under året har varit att om jag ska jag ge mig på ett liknande uppdrag igen så är det en sak jag måste skaffa mig. En läsfåtölj. Helst i plysch. Känns som det passar mig som pensionär.

Bengt out.