Rollspel: Någon frågade mig för ett tag sedan vad Orvar Säfström gör nu för tiden. Jag visste att han skrivit förord till ett The Walking Dead-seriealbum, annars visste jag inte mycket. På Comiccon/Gamex kom svaret. Det visade sig att han just nu är i slutfasen med mastodontbokprojektet om rollspelsföretaget Äventyrsspel som bland annat gett ut Drakar och Demoner.

Orvar Säfström i Äventyrsspels monter under Comiccon/Gamex. Intervjuare: Jonas Bengtsson (till höger). Foto: Tom Karlsson
Berätta om bokprojektet?
– Ja, du. Jimmy Wilhelmsson (även känd som ”Spelpappan”) heter en kille som skrev en bok förra året som heter Generation 64 som handlar om Commodore 64 där jag blev intervjuad. När vi genomförde den intervjun satt vi som alla andra gamla gubbar och gaggade om vad vi älskade på 80-talet. Och vi kom in på Äventyrsspel, Drakar och Demoner och Mutant och så vidare. Det ledde vidare till att vi bestämde oss för att göra en bok om det.
– Det är en sån otroligt viktig grej för så många som växte upp under den tiden. Inte bara att spela spelen utan hela atmosfären med det grafiska och det visuella med illustrationerna av Nisse Gulliksson och Michael Whelan-omslaget till Drakar och Demoner. Man märker när man står här på mässan hur många människor det är som på 30 meters avstånd ser loggan och Elric och bara ”wow, det är min barndom”.
Springer de hit?
– Ja nästan. Vi var lite osäkra på om det här skulle vara rätt målgrupp. Vi tänkte att det kanske bara är 14-åringar som gillar cosplay. Men det roliga är att 14-åringarna som spelar cosplay har med sig pappa, och pappa fastnar i det här båset, hehe.

Det kända omslaget till Drakar och Demoner med Elric på, illustrerat av Michael Whelan. Foto: Tom Karlsson
– Vår första plan var att göra en bok där vi gick igenom de produkter som Äventyrsspel gjorde och att prata med lite folk. Vi skissade på typ tio personer – Fredrik Malmberg, Anders Blixt, Nisse Gulliksson och lite sådär. Folk hade berättat att när Äventyrsspel gick i graven så slängdes nästan allting. Så vi räknade med att scanna artwork från produkterna helt enkelt. När vi väl började så växte antalet intervjuer och nu är det 53 personer som är med i boken. Efter ett tag började vi hitta artworks. När vi intervjuade Nisse Gulliksson hade han med sig en pärm med alla sina gamla originalteckningar från Drakar och Demoner och Mutant och sa ”här, använd dem hur nu vill”.
– Sen åkte jag till Los Angeles för att intervjua Fredrik Malmberg som bor där idag och som äger Conan-varumärket och lite sånt där. Han sa att han hade någon låda i nåt lager som han inte sett på länge och att det fanns grejer där. Det visade sig vara ungefär 50 kilo artworks från den här tiden, ändå upp till oljemålningar av omslag och sånt. Så hela boken förändrades ju, nu är den uppe i 240 sidor som är smällpackade med originalillustrationer, det är skisser, det är interndokument och sen är det då storys och skrönor från dem som var med och jobbade. Det här har ju blivit ett mastodontprojekt. Min fru är nog ganska glad att den är färdig nu, hehe. Hon har inte sett så mycket av mig på sistone.
Förordet till boken Äventyrsspel finns redan nu att läsa på bloggen spelpappan.se (länk)
– Det känns otroligt roligt att stå på en sån här mässa och bara se hur mycket den här tiden och de här produkterna har betytt för folk. Det räcker liksom att man lyfter fram den Ensamma vargen så blir det tio gubbar här som får nåt vått i ögonen liksom. Så det känns väldigt roligt och det känns väldigt rätt nu när vi som höll på med det här har passerat 40-årstrecket idag och barnen börjar bli stora, man kanske köpt hus och har plats och har råd att ligga på tradera. Det är många som börjar intressera sig för de här spelen igen och det finns ett växande intresse för rollspel också. Men vår bok är mer en nostalgibok än en bok att spela rollspel. Mer en bok om och för oss som växte upp på den här tiden. Och man glömmer också att det här var ju innan internet, det var en helt annan tid. Det fanns liksom inget som var roligt om man ska vara krass.
– Är man född på 70-talet när det här kom var det helt sanslöst. De flesta hade inte video och tv-spelen var jätteenkla. Så när äventyrsspel kom var det som en chockvåg av balla grejer. Helt plötsligt var det nån som gjorde produkter som skrek häftigt för en tioåring som satt och tyckte att professor Balthazar kanske inte var jättespännande liksom. De gjorde en kulturgärning som lever än idag. Alla som är i min ålder som jobbar med tv-spel eller tecknar coola serier eller liknande har ju upptäckt den här typen av coola grejer genom Äventyrsspel.
Vilken del i processen är boken nu?
– Den är på tryckeriet och är färdig i december. Det känns väldigt roligt. Nu ska man bara gå i en och en halv månad och våndas och undra över hur många fel man kan hitta när man får den, men det har varit mycket korrläsning så det känns ändå bra.
Är moralpanik ett ämne som är med?
– Väldigt lite. Det kommer en annan bok om rollspel den här hösten som heter Finna dolda ting (Barrikaden har tidigare intervjuat Anna-Karin Linder Krauklis som författat just den boken. Länk till intervjun HÄR) och den handlar mycket mer om rollspelande och allting kring moralpaniken, lajv och Sverok. Den typen av grejer. Vår bok är en nostalgitripp till den här tidens produkter och de som skapade dem. Självklart dyker moralpanik upp lite kring Kult i och med att det påverkade hela spelet. Andra utgåvan av spelet är en reaktion på den storm som var kring spelet när det kom. Men den här boken är en kronologisk bok produkt för produkt. Historien om företaget och historien om den här tiden berättas genom de olika produkterna.
Har du någon gammal favoritkaraktär i rollspelen från den här tiden?
– Alltså jag växte upp på landet, i Edsbyn, och umgicks med killar som nog aldrig läst en bok i hela sitt liv. De gillade luftgevär och mopeder. Så jag fick alltid vara spelledare. Vi spelade jättemycket rollspel, men det fanns inte på kartan att någon av mina kompisar skulle vara spelledare. Så jag har inte en massa gamla karaktärer sparade. Däremot har jag massa minnen och hemritade kartor och såna där grejer. Jag har sparat en hel del faktiskt. Det var roligt när jag gick igenom sakerna när vi började jobba med boken. Då hittade jag också gamla brev från Äventyrsspel som jag som 10-12-åring skrivit och skickat in om regelfrågor och funderingar och fått svar från Äventyrsspel.
– Det är ju jätteroligt nu när man intervjuar folk och har med sig saker och säger att ”det här brevet fick jag av dig 1985”. Man får inte glömma att de var otroligt unga själva. Nisse Gulliksson som satte looken för fantasy för en hel generation i Sverige var 15 år när han satt och tecknade det första Drakar och Demoner. Då satt han under mattelektionerna i gymnasiet och tecknade. Anders Blixt var åldermannen, han var 25 år och gubben på kontoret liksom.
Anders Blixt skriver ju science fiction också...
– Ja, han gör väldigt mycket olika grejer. Så att det här lever vidare. Både de som jobbade med det här och vi som spelade – alla vi är på något sätt förstörda av Drakar och Demoner, hehe.
Hur menar du?
– Jag menar att ”nothing would ever be the same again”. Sverige hade sett väldigt annorlunda ut om det inte varit för Äventyrsspel kan jag säga. Det kom ju i en tid då det inte fanns någonting som var kul, man glömmer idag hur lite popkultur som fanns. Okej (musikmagasinet, reds. anm.) och Äventyrsspel var de två bästa grejerna med 80-talet. Helt plötsligt fanns det nya grejer för oss. Bara artworken liksom, det är svårt att förstå hur svårt det var att hitta och få se fantasy artwork -82 i Sverige. Det var Inger Edelfeldts omslag till Sagan om ringen, det var så nära man kom. Helt plötsligt så stod man där i leksaksbutiken och såg Elric-bilden som är så extremt mycket ikonisk i Sverige.
Bengt out.