Bokrecension: Den råa, spännande och realistiska skräckthrillern King’s Hope (släpptes i helgen på Zakuli förlag) utspelar sig på en och samma pokerturnering. 10 000 är med från början, den som åker ut blir skjuten och den ensamma vinnaren får evig ära och massvis med pengar.
En behöver inte vara pokerproffs för att uppskatta King’s Hope då författaren Hans Olsson förklarar termer, slang, skeenden och vilka kortkombinationer som slår vilka. Men jag tror behållningen är större om en har spelat Texas hold’em innan. För det är en väldigt detaljerad beskrivning av turneringen som bjuds med triss hit och bluffar dit.
Den stora spänningen i boken ligger, för mig, i vad huvudpersonen Peters nästa hand eller nästa flopp (när dealern lägger upp första tre korten på bordet) blir. Eller hur motståndarna agerar. Kan Peter få in sin färg på rivern (sista kortet som läggs upp) eller blir han uppsläpad på scenen och skjuten?
Inte en enda gång tänkte jag att det känns löjligt eller overkligt vad gäller pokerspelandet. Jag har spelat en del Texas hold’em men är absolut ingen expert. Däremot har boken genomgått ett antal tvättar och vändor i olika pokerforum så att händerna och spelet gjorts ännu mer realistiskt vilket är toppen.
Då boken som sagt är väldigt detaljerad hade jag önskat mig att få ännu mer odds serverat – det vill säga procentsatsen på vem som är favorit att vinna handen. Särskilt i de många all in-lägen som blir. Är ess-kung favorit just nu jämfört med åtta-åtta som motspelaren har? Lite som i grafiken i nederkanten på de tv-programmen som sändes på kvällar och nätter när Texas hold’em var som populärast. Hans Olsson har i en intervju med Tentakelmonster.se nämnt just ett av de programmen, Pokermiljonen, som en inspirationskälla precis som filmen Battle Royale. Och den kombinationen är faktiskt rätt talande, även om det inte är några spexiga vapen i King’s Hope utan bara vakter som avrättar tusentals pokerförlorare med pistol.
Jag kommer ihåg hur spännande framförallt de amerikanska pokerprogrammen var och hur jag satt klistrad alldeles för sent vid tv:n bara för att se ännu en nervkittlande hand avgöras. Samma effekt får jag av King’s Hope, den går i vissa stunder inte att lägga ifrån sig. Med enda skillnaden att förlorarna här blir skjutna i huvudet istället för att ta med sig några hundra tusen dollar i tröstpris.
En bra, och lite jobbig, grej är att korten presenteras i boken som till exempel K♣7♥. Det bra är att en enkelt ser och det behövs inte onödig massa text för att skriva ”hjärter sju”. Det jobbiga är att ögonen dras dit automatiskt och har en otur kan en i förväg få utfallet avslöjat. Sista fjärdedelen av boken läste jag därför med två serietidningar som skydd och som sedan successivt fördes nedåt rad för rad.
Det bjuds även på sidoberättelser i form av action och sex – dels när Peter sitter och funderar vid bordet. Men även mellan omgångarna i turneringen då det är en timmes spelpaus. Det kryddas även med intressanta berättelser från olika deltagare som berättar sin historia i början av varje nytt kapitel. Så allt sker inte vid bordet vilket ger en extra dimension.
Jag har tidigare läst författaren Hans Olsson i ett par olika novellsamlingar och recenserat Hans/hans Främling. Inkräktare. Då blandades det friskt mellan olika genrer som fantastik, science fiction och skräck. Den här gången är det mer av en ”normal” spänningsroman som skulle kunna utspela sig i en dystopisk framtid. Den som hoppas på monster eller övernaturligheter blir därför besviken. Möjligtvis med undantag för en och annan skrämmande monsterpott…
/Bengt out.
