Framsidan till Aldrig Ensamma.
Dystopi: Anna Jakobsson Lunds dystopiska trilogi om motståndsrebellerna Ava, Leymah och Levi är inne på mittendelen. Aldrig Ensamma släpptes i november på Annorlunda förlag och håller precis som föregångaren Tredje Principen hög klass. Bäst är de trovärdiga huvudpersonerna som med sina karaktärsdrag och brister ger böckerna liv.
Jag hade förmånen att kunna kedjeläsa del 1 (Tredje Principen, som recenserats på Barrikadens instragram) och del 2 (Aldrig Ensamma) i ett sträck. Men då det är en trilogi får jag nu vänta på den avslutande delen. Och jag längtar lika mycket efter del 3 som huvudpersonen Levi har abstinens efter sina syntetiska droger. Ge mig, ge mig. Nu, tack. Jag vill veta hur det går.
Anledningen till att jag vill läsa vidare är att den dystopiska världen är väluppbyggd med sin SF-teknik, zoner och olika organisationer som har sin egen agenda. Lägg därtill att nämnda karaktärer är väldigt mänskliga och i del 2 dessutom får utrymme att utvecklas ännu mer. Samspelet mellan Ava, Leymah och Levi är riktigt vasst och välskrivet. Det känns naturligt när de munhuggs, lackar ur på varandra och smider planer. Manuset lockar en till vidare läsning då det är spännande, ovisst och bjuder på smarta lösningar och förklaringar på problem som dyker upp.
Anna Jakobsson Lund. Foto: Pressbild/Petra Berggren
I Tredje Principen handlar det om en fritagning och karaktärerna reser då över massa gränszoner på klassiskt dystopi/SF-manér och träffar nytt folk. I Aldrig Ensamma är huvudpersonerna och människorna runt omkring mer stationära. Då det förekommer personer med mentala förmågor är det stort fokus i Aldrig Ensamma på att en av huvudpersonerna ska tränas upp. Dessutom diskuteras det diverse storslagna planer från rebellernas sida och om vilka som kan tänkas vara dubbelagenter.
Jag upplever därför tempot som något lägre i Aldrig Ensamma jämfört med den något mer actionfyllda Tredje Principen. Aldrig Ensamma känns som en uppbyggnad fram till del 3 som jag hoppas kunna blanda det bästa från de två första delarna till en maffig avslutning.
Anna Jakobsson Lund verkar inte direkt vara någon George RR Martin vad det gäller produktionstakt. I våras kom första delen och del två spottades ut redan i november alltså. Hoppet om att inte behöva vänta alltför länge på slutet är alltså gott. Sa jag att jag längtade?
Bengt out.
