Dieselpunk: The Ice War utspelar sig i ett historiskt annorlunda 1940 då spionen Johnny Bornewald hamnar mitt i ett krig på den karga iskontinenten Alba. Romanen är spännande, actionfylld och fylld med högoktanig dieselpunk – en genre som borde nyttjas ännu mer.
Då det är en spionberättelse ska jag inte ”spoila” vem eller vilka huvudpersonen Johnny Bornewald jobbar för. Utan istället konstatera att hela upplägget i Anders Blixts bok The Ice War är högst intressant då det är rebeller, tyskar, Nobelkommittén, japaner, aristokrater och holländare (kanske någon mer jag glömt) i röran av internationella relationer, allianser och krigsförklaringar. Och dessutom är den icke-mänskliga rasen ursines (boken är på engelska) med på ett hörn.
Världen känns genomtänkt och som sig bör med steampunk/dieselpunk så bjuds det på storslagna idéer, uppfinningar och härlig ”low-tech” i science fiction-anda. Som att det går att styra de gigantiska odjuren (fick mig att tänka på Dune) med hormoner.
De extremt stora transportfordonen/stridsvagnarna (juggernauts, se framsidan till höger) kör runt på just diesel på isslätterna där Johnny Bornewald och hans medpassagerare Linda Connor ofrivilligt dras in i kriget. Allt är inte uträknat utan en hel del slump avgör var duon hamnar och då man länge inte vet vad uppdraget går ut på, vilket inte gör något då protagonisten är en spion, så tar berättelserna flera oväntade och spännande svängar. Dessutom får de en del moraliska frågor att fundera på. Som hur en ska agera i krig.
Jag tycker om att boken är mycket rakt på sak i händelserna och diskussionerna. Det som skrivs är väsentligt och det bjuds inte på massa sidogrejer eller utfyllnader. Den är bara 132 sidor lång men innehållet känns ändå utan luckor.
Jag läste någonstans att Anders Blixt (som bland annat var med och utvecklade rollspelet Drakar & Demoner på 80-talet) håller på och skriver en ny dieselpunkberättelse. Jag hoppas att det är en fortsättning på The Ice War då den världen och karaktärerna fortfarande har mycket att ge.
Bengt out.
