Dystopi: Det är inte observatör 27, hans besatthet av skrivmaskiner eller handlingen jag tänker på främst när jag läst klart Tre avtryck av himlen. Utan det lysande språket och dialogerna i CH Wahlunds dystopi.
Tre avtryck av himlen (utgiven av Affront förlag) utspelar sig efter den stora omvälvningen då vattenmassor dränkt det mesta av Sverige. Året är 2047. Skrivmaskiner, pennor och papper är förbjudna. Men inte för dem som jobbar för Observatorieministeriet. Som huvudpersonen observatör 27 som vi får följa i jag-form. Han är smart, pedant, filosof, byråkrat, fifflare och även språk- och litteraturbevandrad.
Tre avtryck av himlen är 200 sidor lång och består av tre delar: Hafgufa, Isolatopia, Den tredjen neologismen. Det samlade intrycket är att det är en vemodig berättelse, det ständigt närvarande regnet gör sitt, i lugnt tempo där det stundtals poetiska språket får ta plats. Med all rätt.
Jag tycker verkligen om dialogerna där observatör 27 bjuds på starkt filosofiskt motstånd av en ny karaktär i varje del. CH Wahlund leker med orden och begreppen, och får även personerna i novellerna att göra det. Båtscenen i del 3 när det växer fram en ”20 frågor-situation” är absurd och väldigt rolig när den andre personen tröttnar på att ställa riktiga frågor. Ska gå iväg och läsa om de sidorna nu.
Bengt out.
