Fantastik: Barrikaden presenterar i samarbete med bokförlaget Swedish Zombie en gästblogg skriven av författaren Lova Lovén. Hon är högaktuell med apokalypskromanen Trojanerna som släpptes i förra veckan. Lova Lovén delar med sig av tankarna kring hur Trojanerna uppstod och varför IT, The Thing, zombier och Bodysnatchers ligger bakom det perfekta kamoflage-monstret.
ÖVER 300 DÖDA I MASSAKER PÅ HÖGSTADIESKOLA I MALMÖ
Så lyder rubriken i en lokal nyhetstidning, och händelsen är startskottet på en rad liknande katastrofer runtom i Malmö.
I Sverige.
I världen.
Trojanerna är en berättelse ur tre kvinnors perspektiv, om relationer i en modern apokalyps, ett samhälle som smulas sönder av paranoia och en odefinierbar fiende som våra krisförberedelser inte kan skydda oss mot. En präst, en kommunikatör och en telefonoperatör på SOS Alarm … mot det smygande hot som är trojanerna.
…den kursiva delen är saxad från hur romanen Trojanerna beskrivs på Swedish Zombies hemsida. Boken kommer även att recenseras här på Barrikaden i framtiden, men tills dess så tycker jag det är dags att släppa loss Lova Lovén. /Jonas
Bakom masken på trojanerna
Lova Lovén är aktuell med Trojanerna, vars framsida svävar i luften (montage). Foto: Pressbild
Det var en mörk, mörk natt… i ett mörkt, mörkt hus… minns ni den? En kort spökhistoria från barndomen, lite mysryslig sådär. Jag minns inte hur den slutar, men jag minns vilket enormt kliv det var från den till IT. Clownen i avloppet. Tanken på hur knakelibrak-läskigt det är när något som utger sig för att vara en sak visar sig vara något helt annat [1].
The Thing tog det till en annan nivå. Något som ser ut som dig, specifikt dig till och med, men inte är du?! POW! Rädslan var som kolsyra i kroppen. Det är svårt att slå en så perfekt kamoflageteknik.
I vanliga fall brukar det finnas gott om ledtrådar. När monstret kommer i människoform brukar det vara i en taskigt sydd ”Edgar suit” eller åtminstone ha varningsröda ögon och skrovlig röst. Zombies är bra på det sättet. Väldigt tydliga.
Men när jag började skriva Trojanerna var det alltså The Thing som väckte huvudrädslan till liv: paranoia. Jag läste John W. Campbells Who Goes There för att se vad boken bakom filmen hade att bjuda på. Någonstans antog jag att den skulle vara ännu smaskigare. Att jag skulle bli så skiträdd att jag sade upp kontakten med samhället och tillbringade resten av mitt liv i en bunker.
Jag hade fel.
Boken var mycket mer subtil, och mycket mer intressant. På samma tema gick jag vidare till Bodysnatchers. Inte så subtil, men jag gillade tanken på folk som blir ersatta. Diskret och smygande.
Ändå var det någonting som fattades i Det Perfekta Kamoflage-Monstret i mina tankar. Berättelsen som tog form i mitt huvud var inte infekterad av en varelse vars enda prioritet var överlevnad. Vem vet vad monstret i The Thing ville? Jag kan inte minnas att någon frågade [2].
Men tänk om…
Ja, tänk om svart och vitt smetades ut tills rätt och fel bara var en hög kallgrått slask? Om att se världen som Gott och Ont istället för Gott och Blandat var höjden av lyx? Något som ingen egentligen har råd med, varken i fiktion eller verkligheten.
Tänk om samhället slungades in i krisläge och traumatiska situationer avlöste varandra så snabbt att det inte längre gick att avgöra om nära och kära betedde sig normalt. Hur kan någon upptäcka ulven i fårakläder då? Fråga huvudpersonerna i Trojanerna. Eller ännu hellre, fråga trojanerna.
/Lova Lovén, författare till Trojanerna
_______________
[1] En riktig clown i avloppet är för övrigt inte heller ett bra tecken.
[2] Det är visserligen logiskt om man är fast på en forskningsstation omgiven av miltals av snö och minusgrader… I den situationen är monstrets känsloliv inte prio ett.
