Årssummering: Det är den tiden på året när fjolåret ska summeras. Och det här blir faktiskt femte gången i ordningen som vi på Barrikaden gör det! Det bjuds på allt från årets mobilspel, brädspel och gästspel till årets tv-serie och seriealbum. Plus många fler kategorier som inte passar in i samma associationslek. Och vill ni ha ännu mer Barrikaden så rekommenderar vi även ett besök på Instagram, där är det mer fart. Warp-speed. Ibland.

Jonas ”H” Westerlund

Årets digitala spel >> Fire Emblem: Three houses
Att det skulle vara så roligt att vara lärare för ett gäng japanska klichéer som ger sig ut på äventyr och dödar monster trodde jag inte. Fire Emblem levererar ett såpass starkt koncept att jag genast startade en ny genomspelning efter att jag hade klarat spelet. Det är inte ofta det händer nuförtiden så det är ett superbetyg!

Årets brädspel >> Undaunted: Normandy
Ett kortdrivet krigsspel för två spelare som verkligen levererade på högsta nivå. Svåra fighter som blev än svårare då jag gärna ville besegra Barrikadenkollegan Tomas, det blev en jämn kamp och jag ser fram emot att få utforska detta spel ytterligare framöver.

Undaunted: Normandy. Bild: Namn Namnsson

Årets tv-serie >> Watchmen (HBO Nordic)
När Game of Thrones svek i våras hoppades jag starkt på denna serietidningstvserie och visst blev jag överraskad av att de lyckats fånga kärnan i serietidningen och sedan göra en direkt uppföljare. Mumma med alla referenser och en snyggt uppbyggd berättelse som överraskade gång på gång.

Årets upplevelse >> Divinity: Original Sin 2
Har påbörjat en genomspelning med ett par vänner och det är fruktansvärt trevligt att utforska denna värld tillsammans. Välskrivna dialoger och oväntade möten som allt som oftast slutar i att någon tänt eld på allt. Striderna är stundtals utmanande och själva känslan att på ett enkelt och fungerande sätt kunna dela denna upplevelse online har varit årets nördupplevelse.

Nils ”Grävprinsen” Ek

Bästa spel >> 198X från studion Hi-Bit studios
I en tid då spelen och det visuella blir löjligt realistiskt med 4K och allt sånt känns det mer rätt än någonsin med ett snyggt pixligt 4-in-1-spel. Musiken och miljöerna speciellt i kapitlet The beat them up är underbara. Bara en sådan sak att man kan roundkicka sönder telefonkiosker som Kungen av Kungsan får en att njuta av badass-nostalgi. Jag var tidigt en backare av detta när det kickstartades och kommer givetvis stödja deras framtida produktioner.

Årets tv-serie >> The Righteous Gemstones (HBO Nordic)
Danny McBride är tillbaka som karaktären Jesse Gemstone – en skenhelig präst för en megachurch i södra USA. Om man gillade hans tidigare succéer som Eastbound & Down så kommer du definitivt älska denna skruvade serien. McBride gör det han alltid gör bäst. Spelar att han är ett fullblodssvin och man hyser kärlek till hans gestalt på något paradoxalt sätt. Musiken till tv serien finns att hitta på Spotify och en andra säsong sägs redan var på gång, ”praise be to he”.

Årets serie >> Karl Kämpe Äventyraren – Nr 5
Det börjar bli en tradition nu att vår vän Jörgen Karlsson (länk till gamla artikel) dyker upp likt jultomten med ett nytt härligt nummer av Karl Kämpe. Man kan inte annat än imponeras av hans driv. Detta blir hans femte nummer av tidningen och det första numret gavs ut i november 2016. I nr 5 Lång trappa, kort rep, får vi åka till Frankrike. ”Under många år har befolkningen runt den franska staden Dijon bett Gud om förskoning från missdådaren som kallas Odjuret från Morvan”. Jag vill inte spoila fortsättningen utan köp den gärna och stöd en eldsjäl inom svenskt serieskapande.

Årets härligaste >> Ina Lundström – komiker, journalist, programledare och matguru
Ina Lundström är en multiartist som har många strängar på sin lyra. Förutom att leverera en 10/10 insats i Släng dig i brunnen:

…så kan man höra hennes stämma i programmet Snedtänkt eller Arkiv samtal. Man blir aldrig besviken på när hon berättar historier om pizza eller hamnarbetare från Göteborg. Jag vet att hon programlett Karlavagnen men ge henne en egen talkshow på SVT under 2020. Hon är kunnig och förbaskat rolig och en röst som behövs i detta dystopiska WW3-tider. 2020 är det goals att få hänga med Ina i en stimmig bar på Järntorget.

Jonas ”Snakebite” Bengtsson

Årets nördupplevelse >> Scifi-mässan
Jag och min lille son fotade oss tillsammans med Star Wars-figurer/cosplayare hos välgörenhetsrebellerna Nordic Garrison. Och min lille son pratade en tid oproportionerligt mycket om karaktären Nien Nunb som vi hamnade på bild tillsammans med (även Chewbacca var med). Nunb är ju inte den mest kända i Star Wars så att säga. Vi fixade även en autograf från Greedo-skådisen men den uppskattar min lille son nog inte än på några år.

Årets besvikelse >> Disney+
Disneys stream-plattform släpptes INTE samtidigt i hela världen. Särskilt INTE i den delen av världen som heter Sverige men däremot i Nordamerika och Nederländerna (!) – i stället får man vänta tills mars på att se The Mandalorian. Snyft. Kanske måste flytta till Nederländerna (jo, jag vet att det finns andra alternativ).

Årets tv-serie >> The Expanse (Amazon Prime)
Tyvärr kom det ingen ny säsong av animerade Castlevania på Netflix, så jag kunde inte välja den för tredje året i rad. I stället får det bli den skitiga, coola, episka, krigiska, underbara, maktkampiga, spännande, snabbkäftade, våldsamma, rymdiga SF-serien The Expanse. Har inte sett någon så här bra rymd-SF sedan Battlestar Galactica. Fjärde säsongen tog precis slut, och den var väl inte riktigt lika vass som topparna säsong 2 och 3. Men helt klart värd att ”binga”. Och det kommer en femte säsong tackålov. Bubblare: Chernobyl (HBO)

Årets bok >> Boken om Alga
Denna mäktiga, megastora, maffiga mastodontboken samlar i princip hela svenska bräd/sällskapsspelens historia sett ur ”monopol”-företaget Algas ögon och releaser. Men det är ingen officiell produkt, även om Alga var hjälpsamma. Jimmy, Ina och Orvar har gjort en kulturgärning och läsningen är väldigt intressant. ALLA gamla favoritspel finns med och trion har grävt i gamla arkiv och till och med fått fram fakta som inte tidigare var känd. Den här boken kan man bläddra i fram och tillbaka under lång tid.

Årets seriealbum >> Vei 2
Sju år sägs det ha tagit för Sara Bergmark Elfgren (text) och Karl Johnsson (bild) att ro hela Vei-projektet (två seriealbum totalt) från start till mål. Och vilken målgång det blev. Det här är bland de bästa svenska serieproduktionerna någonsin jag läst. Manus, illustrationer, fantasi, karaktärer och ja tamejfan allt är så jäkla fantastiskt. Eller asa-brahelt enkelt. Tänk er Thorgal, fast bättre. Så bra kvalitet är det. Nordisk mytologi har aldrig varit så här spännande och välgjord. Och då är ändå konkurrensen tyngre än Tors hammare.

Årets gästspel >> Dario Argento
Nu är väl galliomästaren Dario Argento ingen husgud på så sätt. Men när jag fick reda på att den italienske skräckfilmsregissören skrivit manus till Dylan Dog blev det genast intressant. Dels för jag att tycker om serietidningsmardrömsdetektiven Dylan Dog sen tidigare men också för det är häftigt att se vad som kan skapas när en kreatör byter medium. Och här är manusresultatet helt superbt med ett härligt mörker och mästerlig story.

Robin ”Schmyte” Johansson

Årets mobilspel >> Grindstone
Brutalt pusselspel som jag verkligen fastnade i. Brutalt i två meningar. Dels på grund att man spelar en barbar som genom kombinerande av likadant färgade monster ska slakta sig vidare i världen. Dels på grund av att det ibland är brutalt svårt! Det jag älskar med spelet är att det faktiskt går att köra vidare utan att köpa något. Liven tar inte slut som i Candy Crush eller liknande spel. Du kan spendera kristaller för att få fler hjärtan att klara av en bana med, men det är inte ett krav för att få testa. Att spela med bara ett hjärta är svinsvårt men det går i alla fall. Jag tvingas inte vänta x antal timmar för att liven ska fyllas på. När man får till en riktigt snygg kedja är det bland det bästa jag gjort i spelväg i år.

Årets filmupplevelse >> Lighthouse
Betoningen här ska ligga 100 procent på UPPLEVELSE. Ända sedan trailern släpptes i somras laddade jag för den här filmen. Och herre jebus i en liten låda vad det motsvarade och överträffade alla mina förväntningar. Psykologisk skräck i svartvitt och med bildformatet 1.19:1, bara det gör att den sticker ut. Fantastiskt skådespel av Willem Dafoe (ingen överraskning) och Robert Pattinson (extrem överraskning) lyfter denna två-mansfilm till extrema nivåer. Obehaglig, konstig och underbar. Produktionen och fotot är sjukt bra och vissa scener ville jag se direkt efter jag lämnat biosalongen. Kolla trailern och försök sedan övertala mig att du inte är sugen på att se den!
Why’d you spill your beans?

Årets nördupplevelse >> WoW Classic – första Dead Mines
Jag hakade på hajpen kring WoW Classic och hade storslagna planer för hur jag skulle upptäcka Azeroth på nytt, levla upp min kära präst och raida Onyxia. Överfulla servrar och verkligheten i att vara 30+ och inte riktigt ha den dedikation till ett MMORPG satte dock käppar i hjulet för det. Jag tog mig inte speciellt långt. Men jag var inne i Dead Mines igen. Med ett gäng i lurarna på Discord, vi hittade Miner Jones på första försöket, ninjapullade för många mobs på Gilnid, ägde Mr Smith och Captain Greenskin (gömde oss även på hjulet när vi pullade för mycket!), tog ner Edwin VanCleef och avslutade med att fixa Cookie’s Tenderizer. Magiskt rakt igenom!

För er som är oinvigda är det jag skrev ovan helt obegripligt men jag tror även ni fattar ungefär vad WoW gjorde med ungdomen när det släpptes. Ett av tidernas bästa spel som man fick en ny runda med. Även om den inte blev så lång som jag tänkte först.

Årets meme-spel >> Untitled Goose Game
Spelet där målet är att du, en gås, ska göra diverse saker för att jävlas med olika människor. Till exempel kanske du har uppdraget att göra trädgårdsmästaren blöt. En lösning på problemet är att stjäla något han äger, lägga det framför en vattenspridare och sätta igång den. Men du får inte bli upptäckt för tidigt. Ett stealth game utan våld om en gås som jävlas med folk. Briljant på så många sätt och internet var inte sena. Gåsen blev ett meme och fanns överallt. Väldigt mycket 2010-talet och jag älskar Untitled Goose Game för vad den gav internet 2019.

https://twitter.com/managore/status/1177102114125828097

Årets spel (av spel jag spelat som släpptes i år) >> Fire Emblem Three Houses
Eftersom jag för det mesta ligger ett år efter när det gäller spel, mycket för att jag ogillar att köpa fullprisspel, så har det inte blivit så många spel från i år. Men jag har spelet Fire Emblem Three Houses och älskat det. Taktisk krigsföringen i en fantasyvärld som kombineras med ditt jobb som lärare på den skola där dina soldater (ungdomar) går. Växla slag ute i världen med att odla, lära dina elever om krigsföring, dricka te med dem för att bygga dina band, kanske försöka flirta med läraren Manuela och vara den bästa läraren du kan. Det är en härlig balans av strider och underhållande av dina trupper och relationer.

Årets spelgrej >> PS Now
Jag hoppade på tåget med streamade spel och eftersom jag äger en Playstation 4 så blev det PS Now som fick gälla. Och vilken härlig boost för mitt spelande det var! Massa spel som bara var att sätta igång utan installation (vissa bör dock installeras för att flyta smidigt). De har ett kul bibliotek av gamla spel från PS3 och PS2, om man missat någon klassiker så kanske den finns att spela där. Även spelen till PS4 har varit väldigt bra såhär långt. Jag själv har spelat igenom både God of War och Persona 5 sen jag skaffade PS Now i höstas. De spelen är tidsbegränsade och försvinner efter några månader. Även det passar mig perfekt för det pushar mig att spela klart! Att avsluta spel har alltid varit min akilleshäl och de deadlines som jag får till spelet försvinner är toppen för mig.

PS Now är en prenumeration som kostar 149 kronor i månaden eller 999 på ett år. Och släpptes i mars 2019 i Sverige (fem år efter det först släpptes i USA).

Elin ”Teleskoparmen” Bengtsson

Årets feelgood >> Queer Eye, säsong 3 & 4
Jag har aldrig brytt mig det minsta om reality eller makeovers förrän jag blev sängliggande för en massa månader sedan. Jag hade läst alla böcker i Göteborgs Stad samt tömt minst 3 streamingtjänster när jag började snegla på Queer Eye. Dessa fem män som med sådan uppriktighet möter det konservativa sydstatsamerikat är en fröjd. Det går inte att inte glädjas åt deras hjälpande själar, humor, kunnighet, felsteg, frigjordhet och acceptans. Vi har alla mycket att lära av The Fab Five. Var beredd på tårögdhet – orden kommer från en svårgråten människa.

Årets vardag >> Mindhunter, säsong 2
Mord på kvinnor. Gärna våldtäkter. Få kommer undan. Serien ska vara verklighetsbaserad gällande seriemördarnas ord men jag blev tyvärr mest uttråkad. En trött hamster kunde räkna ut allt. Att rejsa en serie som mest är allt man läst om i Göteborgs-Posten sedan man var läskunnig, hört tjejpolare berätta om hur de kommit undan och anledningen till att man såhär 34 år in i livet fortfarande går med nycklarna som knogjärn och aldrig med hörlurar i öronen ute när det är mörkt. Män som inte kan hålla sin penis innanför gylfen finns nu som serie IGEN. En repetetiv och icke innovativ serie finns att mysa till för er som gillar att inte bli förvånade.

Årets råhet >> Peaky Blinders, säsong 5
Min eviga favoritserie, alla kategorier. Gängkriminalitet, smuggling, droger, rå familj, starka kvinnor, ruggade män, intelligens, skärsår med keps. Allt fortsätter i 1920-talets Birmingham. Gillar man knogjärn, bra dialog och brittiska orena ytor så är Peaky Blinders en serie att se för dem som gillar när en serie bara blir bättre och bättre.
Hett tips: råka inte se sista avsnittet först på grund av CMores knasiga vyer. Kanske årets sämsta insats av mig själv.

Årets kämparglöd >> Turn up Charlie, säsong 1
Den mångsysslande britten Idris Elba har i den här serien satt fingret på konsekvenserna av att stå för den man är och vad man gör. Elba behandlar lättsamt vikten av att stå stadig i vem man är och vem man vill vara gentemot andra. Serien tar sig, på ett patetiskt och komiskt sätt, an frågan om vilka sätt skammen och äran gör oss till slavar under andras omdömen. Allt i en Ibiza/London-förpackning med snygga och eventuellt mest osköna människor.

Årets avslut >> Game of Thrones, säsong 8
Känns som konsumtionshetsen nådde sin peak när vårt så älskade Game of Thrones avslutades som det gjorde och miljoner GoT-merchandise världen över i ett nafs slutade användas. Hursomhaver tillhör jag dock skaran som inte är särskilt ledsen över sista säsongen. Drar man upp TV:ns ljusstyrka i The Long Night (S08E03) så är det ett riktigt bra avsnitt värd att analyseras som en långfilm. Kanske inte i samma oförglömliga nivå som Battle of Bastards (S06E09), men man får ha lite överseende när R.R. Martin ju släppte boskapen fria från sin penna.

Gällande hela sista säsongen känner jag att skådespeleriet är excellent. Hämnden var ljuv. Intrigerna mörka. Allt gick bara så fort det sista ju. Från att Daenerys såspromenerat i nära tre hela säsonger flögs det raskt och räddade en ofattbar skara män på en pytteliten ö (S07E06) en hel värld bort. Hennes drakbäbis fick blå ögon (S07E07). Hon unnade sig medveten incest (S08E02), och hon hann vända sina egna ideal och värderingar ryggen fullständigt (S08E05). Allt på 7 avsnitts tid.

Men det var ju inte jätteotippat att regissör Benioff och Weiss fortsatte på R.R. Martins stig att döda favoriter eller vränga dess karaktärer väl? Jag kan uppskatta slutet – speciellt kan jag uppskatta vreden i de amerikanska familjerna som höjt rösten i ilska över att deras döttrar nu delar förnamn med någon som visade sig vara en mördande diktator. Underbart slut i verkligheten för en tv-serie. Min jultröja ”Let it [Jon] Snow” har dock fått bli min pyjamaströja sedan sista avsnittet sändes, för att sammanfatta det hela i en metafor, ändå.