2017: De flesta år händer det saker, ja nästan alla skulle jag vilja säga. Saker som är värda att ranka och välja ut. Nu har Barrikadens redaktion valt ut ett antal olika saker vi vill hylla med 2017. Saker vi tycker var mycket bra då, främst saker från 2017 men även en del saker som höll 2017 men funnits längre. Eftersom världsläget är kaotiskt blir det ingen som helst struktur på listorna. Alla får välja kategorier och ämnen själva. En del skriver romaner, andra skriver mindre än det står på i en lyckokaka.
Huvudsaken är att ni får se lite saker som roat oss 2017. Mycket nöje!
Tomas Löwemo
1. cheese05 pulvriserar Super Mario 64
Välgörenhetsevenemanget Awesome Games Done Quick, AGDQ, är en fantastisk källa till högoktanig underhållning. AGDQ, för er som missat denna juvel, samlar världens främsta speedrunners som live genomför speedruns samtidigt som de samlar in pengar till välgörenhet. Varje klassiskt spel finns representerat och det är en ren fröjd att se dessa elitgejmers fullständigt pulvrisera klassikerna. Här på Barrikaden har vi hyllat den svenska, numera nedlagda, youtube-kanalen RevanschTV, som handlade om två killar som tog revansch på tv-spelen som var för svåra för dem när de var små. Detta är lite åt samma håll, fast spelandet utförs av fullblodsproffs. Och när jag menar fullblodsproffs så menar jag verkligen tv-spelens Rembrandts. Det sägs att det krävs 10 000 timmars övning för att bli riktigt bra på något, och dessa välsignade fanatiker har lagt minst denna tid för att slipa sina tider. Alla AGDQ-runs läggs upp på youtube för allmän beskådan, och alltihop är lämpligt nog uppdelad i avsnitt som vardera visar ett spel.
Okej, så vad är årets grej? Jo, AGDQ 2017 bjöd på en speedrun som är värd att uppmärksamma på bred front. Jag talar naturligtvis om spanjoren cheese05:s speedrun av Super Mario 64. Premissen var att han skulle samla ihop 120 stjärnor och sedan besegra Bowser, något han klarade av på smått sanslösa 1h 41m 40s.
Men för helvete Tomas!, tänker ni nu, vill du att vi ska glo på en nästan två timmar lång youtube-film!?!
Ja, är mitt svar, som jag uttalar med en bestämdhet i blicken som får er att genast inse att detta absolut inte är något ni kan tillåta er att missa. För även om speedruns alltid har ett underhållningsvärde så baseras de många gånger på speedrunnerns kunskap om spelets många glitchar, som utnyttjas friskt för att kunna hoppa över stora delar av spelet. Detta kan vara nog så underhållande. Men det speciella med cheese05:s run är att det inte finns särskilt många glitchar att utnyttja om du ska samla ihop 120 stjärnor i Super Mario 64. En del använder han, men bara för att skippa lite dötid. Alla 120 stjärnor hämtar cheese05 med ren, skär och övermänsklig skicklighet. Denna halvgud till Super Mario 64-spelare är inte bara bra, han är för bra.
Nämnde jag för övrigt att cheese05 är den just nu regerande världsmästaren i Super Mario 64? För det är han, men den overkliga tiden 1 h 39m 28s. Tiden han fick på AGDQ var alltså drygt två minuter sämre än hans världsrekord. Men hans tid är ändå i nivå med sjuan på världsrankingen (brasilianaren Dezanig), och den tiden levererar han när han tvingades genomföra runnen live, inför publik, helt utan möjlighet att starta om ifall ett hopp blev fel mot slutet av sändningen. Flera gånger ser man honom torka svetten från händerna på en handduk, men likt Gunde vägrar han låta sig stoppas av en press som hade förvandlat en vanlig dödlig till en blöt fläck på golvet.
Sjukt är vad det är. Och sjuk är vad du är om du inte genast tar dig tid att beskåda detta underverk till gejmer in action. Åtminstone om du, som jag, kunde gå rak i ryggen en hel eftermiddag när det begav sig och du klarat en Super Mario 64-bana med ett ovanligt snyggt hopp. Detta är, som amerikanerna säger, ett helt annat bollspel. Se den. Nu.
2. Stranger Things 2
Höe höe höe, så skrockade mina Barrikaden-kollegor när denna årssummering kom upp för diskussion och samtalet kom in på ifall jag skulle hylla ST2 likt jag hyllade ST1 förra året.
Och ja, det ska jag. Fast kanske inte med exakt lika mycket kraft bakom orden.
För ST2 är bra, jävligt bra, men inte alls lika bra som ettan. Fast ändå är den kanske det. För med mina förväntningar uppskruvade till astronomiska numerär hade det inte räckt om säsongen så hade levererat obestridliga bevis på att det finns ett liv efter detta, jag hade ändå blivit besviken.
Men det finns ändå några negativa saker som bör påtalas. Två saker närmare bestämt. …Spoilervarning…
För det första så knöt jag näven i ilska när de slängde in Det omöjliga sammanträffandet, en styggelse som vanligtvis endast tillåts i halvhjärtade romcoms. Jag talar naturligtvis om när Eleven slutligen flyr hemifrån för att hitta Mike, och hittar honom precis då denne för en liten sekund beter sig vänligt mot Max. Det ska till ett riktigt dåligt manus för att tillåta något sådant i en annars så fantastisk serie.
Nummer två är hela grejen i Los Angeles, eller var nu Eleven beger sig. Jag gillar grejen med att hon inte är ensam som forskningsobjekt och gänget i LA är lite småcoolt. Men sedan tar alltihop en skarp högergir in i uselheten när Eleven ska genomgå någon form av ”förcoolning” och utrustas med eyeliner och brylcreem. Halva grejen med henne var ju att hon såg ut att vara precis så borttappad som hon är. Det vore ju betydligt episkare om hon börjat sväva i hissen där i crescendo-scenen om hon var klädd i sina hängselbyxor och med sitt lurviga hår såg ut som allt annat än den superhjälte som behövs för att rädda världen.
Dessa två fel är egentligen bara detaljer. Men det är så jävla frustrerande att säsongen ska missfärgas med sådana klavertramp när de hade alla viktiga delar på plats: Ett övertygande monster, en rimlig fortsättning på sidostorysarna och en cool upptrappning av krisen..
Hur som haver. Det är fortfarande en sagolikt bra serie och slutscenen är något av det finaste jag sett.
Och nu står det ju dessutom klart att det ska komma en säsong tre. *svimmar*
Tom Karlsson
Årets twitch-streamer: shroud
Med PUBG har shroud vuxit till en av de största inom twitch. Med en aggressiv spelstil och en avslappnad attityd har han vunnit många hjärtan. Det är dock jämnt i toppen och det som får vågen att tippa över är att han även lyckas plocka spännande indiespel vid sidan av PUBG.
Årets Comeback-kid inom twitch:
Forsen Han har han lämnat Hearthstone till fördel för ett varierat spelande. Han har trots detta lyckats behålla fans och även fått en del nya. Hans fans, Forsenboys, är notoriskt kända. Chatspam, streamsniping och allmänt oregerliga. Men de är en del av Forsens varumärke och de har nu fått ta större plats i rutan. Forsen i PUBG är ett enda stort underhållande kaos av spelare/forsenboys som jagar Forsen. Underhållningen ligger lika mycket i att titta på Forsen som att se vad hand fans kommer hitta på.
Årets uppgång och fall inom twitch:
DrDisrespect Växte snabbt med PUBG och blev omåttligt populär. Hans tuffa (och ironiska?) jargong och feta mustasch blev under ett tag en symbol för hela gaming-sällskapet twitch. Han var även ett dragplåster till årets dreamhack i Sverige. Fallet orsakade han själv. Den 15 december kom ett videoklipp där han gråtandes förklarar att han varit otrogen mot sin fru och att han måste ta ”time off”. Sedan dess har det varit tyst. Klippet går att se på hans twitch-sida. (reds. anm. igår 20 januari kom den här videon där han annonserar sin återkomst 5 feb)
Nils Ek
Årets spel:
Huntdown
Jag Spelade Huntdown på Stockholm TV-spelsmuseum. En väldigt snyggt och coolt indiespel. Bra action eller som dom själva beskriver det.
Challenge yourselves in this hard-boiled co-op arcade shooter! Run, jump, and take cover in the mayhem-filled streets of the future. Kill the henchmen, take their guns, and Huntdown the leaders! Collect the bounty, level by level, and make a healthy living by making living unhealthy.
Årets ställe:
Sveriges kunnigaste personal. Här har du hitta allting i serieväg och det kommer nyheter väldigt ofta. Lägg där till att Serieteket bjuder in kända Serietecknare för panelsamtal och signeringar. Det ruggigt bra ställe och bäst av allt är givetvis gratis.
Årets bästa tv:
Här kommer kanske det mest självklara av alla rekommendationer och det vore tjänstefel att inte nämna Grotesco. Dorsin och gänget som har gjort en briljant säsong. Odiskutabelt deras bästa säsongen
Elin Bengtsson
Bästa TV-serie: Peaky Blinders säsong 4
Den smutsiga, brittiska, arbetarklassgangsterkostymdramats fjärde säsongen bjöd på våldsamma, snygga och lagom ömsinta (jävligt lågt ned på ömhetsskalan, men ändå) överraskningar som föll mig leende och förfärat väl i smaken. Birmingham under 1920-talet skildras briljant av bland andra Cillian Murphy och Helen McCrory och säsongsfinalen var den absolut bästa av sitt slag.
Årets död:
Spoilervarning för er som inte sett klart Game of Thrones.
Systrarna Starks mästerliga iscensättande av Little Fingers sorti (GoT säsong 7, avsnitt 7).
Bästa bok: Kim W Anderssons seriesamling Love Hurts Deluxe 
Kickstarter-projektet jag följde helhjärtat. Kim med Apart förlag var grymma på att, till dom som bidrog till projektet, maila uppdateringar hur det gick i med- och motvindar i färdigställandet. Inte bara var det kul att få backstage-perspektiv i produktionen men boken är också grym med allt gammal och nytt material samlat, och de inslag från övriga själar från serietecknar-sfären som bidrog med bokstäver och bilder i boken. Love Hurts Deluxe är i sin helhet en stor läckerbit som kastar läsaren mellan fiktion och nutidens verklighet, vad det nu är…
Brädspel: Ticket to Ride
Det spel jag spelar mest och det som vid bordet går hem oavsett förkunskap, vänskapskrets eller typ av familjekonstellation. Ticket to Ride lyfter alltid stämningen och ger upphov till mer reslust.
Axel Johnson
Bästa film: Life
Daniel Espinosas existensiella rymdskräck är ingen annat än en sensation. Calvin (inte Klein) är årets mest obehagliga icke-jordliga väsen.
Tv-serie: Westworld
Samhällskritisk science fiction saga i Westernmiljö. Whats not to like?
Spel: Overwatch
Otroligt underhållande och fartfyllt skjuta-skjuta lir
Brädspel – Carcassone
Nu och för alltid en odödlig klassiker
Årets sämsta
Att Blizzard inte kom med en rejäl uppföljare till strategispelen. Vare sig Starcraft eller Warcraft fick särskilt mycket kärlek. Hoppas på bättring 2018!
Robin Johansson
Årets brädspel – Photosyntesis
När dina ådrar är helt fullpumpade av zombies, fantasy, Cthulhu och alla andra klassiska brädspelsgenrer så behöver du en paus. En detox med något närmare naturen. Gå ut i naturen och njuta av den, tänker du. Nej, plantera pappträd på en bräde, säger jag. Photosyntesis är ett snyggt och tillgänglig spel där du ska försöka få dina egna träd växa sig starka. Solen är din energi och den får du bara om dina träd inte skuggas av andra träd. Ett steg i taget, runda för runda, vandra solen runt brädet och skiner från olika vinklar. Taktiskt måste du välja att placera dina träd så de får så mycket sol som möjligt, eller kanske bara stoppar andra träd från att få sol. Här kommer det briljanta i Photosyntesis in. Det är enkelt att förstå, men svårt att bemästra. Spelade det över jul och hela min familj (som ganska sällan spelar brädspel) och det föll alla i smaken. Lådan är riktigt snygg gör sig väldigt bra i hyllan också!
Årets digitala spel – Divintiy 2: Original Sin
2017 är i mångt och mycket det bästa spelåret någonsin. Jag har bara spelat en bråkdel av dem. Varken Zelda, Mario, Horizon Zero Dawn eller Nier: Aotumata har synts på någon av mina skrämar. Trots det har jag spelat igenom massa grymt imponerande och bra spel. Injustice 2 ger mig fortfarande massa nöje, Hollow Knight är så där härligt snyggt och tajt, Cuphead är brutalt svårt och med en känsla få andra spel har. Över dem alla reser sig dock Divintiy 2: Original Sin som en RPG-jätte. Med så många ”Åh jävlar vad coolt att det fungerar sådär” att jag tappat räkningen. Klassiskt RPG när det är som absolut bäst, men taktiska beslut varje match och där du kan förstöra för dig själv på två sekunder om du inte tänker efter. Förutom lite småbuggar fungerar det perfekt att spela online, dela upp karaktärerna och utforska tillsammans. Storyn är fantastisk med massa stickspår och intressanta val att göra. Bästa RPG-upplevelsen för mig sedan Baldurs Gate.
Årets TV-serie – vet ej
Har inte ens sett första säsongen av Stranger Things än så tänker inte uttala mig i den här kategorin. Punkt!
Årets film – Dunkirk
Bara Hans Zimmers musik i sig gör att den här filmen är rankas såhär högt för mig. Kanske överdriver jag där för allt annat hjälper såklart. Det långsamma tempot, den totala avsaknaden av några bilder på ”de onda” och det fantastiska fotot. Jag gick från biosalongen och kände mig ganska golvad. Som jag varit väldigt närvaranda där i Frankrike. Väljer den främst framför totala motsatsen Thor: Ragnarök där inget går långsamt och allt är overkligt men också underbart. I år fick dock realismen och verkligheten trumfa det övernaturliga!
Jonas Hansson
Årets spel: The legend of Zelda: Breath of the wild
När Nintendo väljer att göra sin senaste Zelda till ett openworldspel så gör de såklart det bästa spel som vi någonsin sett i genren. Inledningen är briljant där du själv får experimentera för att lära dig och att spelet redan från början handlar om att utforska och klättra och sedan faktiskt göra vad du vill i vilken ordning som helst är väldigt tydlig. Belönas gör du alltid för din upptäckslusta, på ett eller annat sätt. Enda minuset är att dina vapen går sönder efter att du använt dem ett visst antal gånger. I övrigt är det ett mästerverk som du såklart spelar med mini-mapen avstängd.
Årets film: Thor: Ragnarok
Detta är kanske den roligaste film jag någonsin sett. Det är garanterat den roligaste superhjältefilmen jag sett. Chris Hemsworth har en komisk begåvning av rang och att stora delar av dialogen ska vara improviserad gör denna underbara film ännu bättre. Hemsworth skulle tydligen sedan tidigare varit trött på karaktären, men jag hoppas på nytändning och att regissören Taika Watiti får fortsatt förtroende. Bonus för att Jeff Goldblum är med.
Årets överraskning: Nintendo Switch
Nintendo visar återigen att man inte behöver ha den senaste 4k tekniken för att göra bra spel och bra spelkonsoler. Redan slagit rekord i Japan och fortsätter spelen leverera så kommer konsolen fortsätta ta marknadsandelar. Bärbarheten och möjligheten att snabbt och smidigt byta mellan att spela på Switchens egen skärm och på tv:n gör den till en fantastiskt användbar enhet som du lika gärna kan spela på tåget som i soffan utan att tappa känsla och kontroll. Vare sig du spelar Doom eller Stardew valley. Med två av årets bästa spel i Zelda och Mario så är den stora frågan bara hur de ska följa upp fjolåret?
Rasmus Tirzitis
Årets filmupplevelse: Logan
För första gången någonsin får vi äntligen se den råa, våldsamma och komplexa versionen av karaktären som många, inklusive undertecknad, hade längtat länge efter. Lika grafiskt blodig och brutal som finstämt emotionell.
Årets filmtrailer: Star Wars: The Last Jedi
Vad som är anmärkningsvärt med den här trailer är hur lite den avslöjar samtidigt som den avslöjar mycket. Nästan hela trailern består av material som tar upp filmens första timme, och medan det finns några bitar här och där från filmens klimax, finns det nästan inget riktigt avslöjande vad det gäller plot eller storyline. Det närmaste vi får är ett stort ögonblick i slutet av trailer där det ser ut som om Rey vänder sig till Kylo Ren för hjälp. I själva filmen händer något snarlikt det vi får se i trailern, men inte alls som i trailern. Regissören och marknadsföringsteamet, ger oss ett smakprov vad vi kan förvänta oss, utan att avslöja en enda sak. Det är brilliant!
Årets filmbesvikelse: Justice League
Ett riktigt lapptäcke till film, som inte håller ihop någonstans, story, skådespel, effekter eller vision. Saknar en tydlig regissörs-vision. Märks tydligt att flera kockar i köket. Om jag ska plocka med mig något gått efter att ha sett den här filmen så är det att jag uppskattar Batman v Superman mer efter, för där kan vi snacka att det finns en storslagen ambition och vision från en regissör.
Årets bättre-sent-än-aldrig: Black Mirror
En brittisk science fiction tv-antologiserie skapad av Charlie Brooker. Det handlar om mörka och satiriska teman som undersöker det moderna samhället, särskilt med tanke på de oförutsedda konsekvenserna av ny teknik. En serie som faller helt i min smak och märkligt att det tog så många år innan jag såg något av den.
Årets come-back: Split
M. Night Shyamalan visar upp oväntat mycket av den geist som en gång gjorde hans filmer sevärda. Trots att de största, aha-framkallande vändningarna från hans tidiga filmer saknas, är det här tillräckligt smart och oförutsägbart för att jag ska stå ut med svagheterna.
Hedersutnämningar: Baby Driver, Dunkirk, Glow och de bra avsnitten i ”Game of Thrones” S7.
Jonas Bengtsson
Årets blurb 1:
Barrikaden/jag fick äran att pryda omslaget till Swedish Zombies skräckantologi ”13 svarta sagor om ond bråd död”. Fem av fem blodiga motorsågar i betyg – så löd omdömet. Läs den!
Årets blurb 2:
Nummer #20 av The Walking Dead på svenska pryds även den av en Barrikaden-blurb. Häftigt och ärofyllt! Apart förlag har hämtat texten från den här recensionen där Negan välförtjänt hyllas!
Årets film: Blade Runner 2049
Såg inte mycket på bio. Typ bara The Last Jedi och Blade Runner 2049. Då blev inte valet svårt: nya Blade Runner-filmen förde arvet vidare på ett mycket bra sätt. Det hade man inte vågat hoppas på.
Årets bok: Ingrid
Jag är svag för välgjorda komedier i bokform, när dessutom skräck är inblandat blev det nästan full pott för Love Kölles Ingrid (2017). Mördartant!
Årets podd: 85-95 podcast
Finlandssvenska grabbarna i 85-95 podcast pratar varje stort avsnitt (ibland kommer det miniavsnitt om annat) om en film som är gjord mellan nämnda år. De är roliga, kunniga, flamsiga, bra på imitera Hollywoodskådisar, pålästa och så ballar de ur då och då. Precis så som det ska vara. Actionfilmer är det oftast som gäller och på något sätt, oavsett film, styrs samtalet in på idolen Sylvester Stallone. Barrikaden hoppas kunna få till en intervju med Jocke och Tage som vunnit pris för året Finlandssvenska podd! Det ni!
Tv-serie: Castlevania (Netflix)
Morot eller piska? För Castlevania-fansen är det inget svårt val… Anime-serien grundar sig på det gamla Nintendo-spelet med samma namn. Det är våldsamt och blodigt i de fyra avsnitten som förhoppningsvis ska bli fler – för precis när det roliga kom igång tog det slut.
Mässa: Retrospelsmässan i Göteborg
Så underbar! Och jag blev nia i Super Mario Bros-SM. Jag vann den första utslagsmatchen, woop woop. 26 maj är den tillbaka! Ses där!
