Krönika: Varför säger man ”tosdag” i Göteborg? Jo, för att man sparar ”r”:et till ”Frrredag”. Om man googlar de olika veckodagarna hittar man nästan bara tankar och ordstäv om måndagar. Det är nästan som om de andra dagarna inte existerade. Men vi som lever är smärtsamt medvetna om det motsatta. De finns där men vad gör de medan de skvalpar runt i en ocean av tid?
Jag tänker ägna denna krönika till torsdagen. För en vecka sedan skulle jag ha slutat efter förra meningen eller här. För vad finns det att säga om torsdagar? De är som hållplatsen innan man ska hoppa av. Man passerar den bara utan att fundera vidare.
Många verkar se torsdag som endast en transportsträcka till fredagen. Man är hungrig i sinnet efter att sträcka ut och chillax:a. Kanske lever man lite för fort och börjar skissa upp planer för den efterlängtade fredagen och helgen. Ungefär på samma sätt som man lever i måndagen redan på söndagen då man stirrar ner i köttfärssåsen i matlådan och brottas med tankenöten om det tar tre eller tre och en halv minut att micra maten dagen efter. Men nu åter till torsdagen. För att bereda väg för fredagen kanske man städar eller tvättar, eller något annat som uppfattas som provocerande tråkigt. Allt för att fredagen endast ska bli hopp och lek.
Lena Andersson skrev i Egenmäktigt förfarande att lyckan bor i förväntningar. Förväntan och osäkerhet sägs ju vara livets glädjeämne eftersom säkerhet är tråkig och förutsägbar. Med detta resonemang i bakhuvudet, skulle man kunna tolka de inrutade veckodagarna som ”säkra” och tråkiga. Och efter torsdagens uppsnack kommer sedan fredagen. Vi sätter en silver lining på tillvaron genom att äta middag en halvtimme senare än vanligt och byter ut vattnet mot mousserat vatten etc. Allt för att markera helgens intåg på ett sedvanligt sätt. Och egentligen spelar det ju inte så stor roll ifall alla ens förväntningar under torsdagen infrias på fredagen. Torsdagen fick ju på så sätt en mening och på fredagar kan man ju ändå flytta berg, oavsett vad.
