Brädspel:Det är tyst runt bordet. Spänningen är på topp. Alla tittar på spelaren som ska kasta tärningen. Två timmars spelande hänger på utgången av detta tärningskast. Det känns som allt går i slowmotion när tärningen äntligen kastas ut på bordet. Det tar en stund innan det går upp för oss att vi faktiskt klarade omgången. Vi vann! Trots uppätna karaktärer och förlorade artefakter. Äntligen lyckades vi vinna över spelet och det symboliserar både det bästa och det sämsta med detta spel.
Världskartan i Eldritch Horror är där de flesta beslut fattas i spelet.
Eldritch Horror går i korthet ut på att rädda världen från att uppslukas av ett ondskefullt monster tillsammans med sina medspelare. Denna ohygglighet som ska besegras utses i början av spelet av spelarna och det finns flera alternativ redan i grundutgåvan. Sedan väljer alla spelare (eller slumpar) varsin karaktär som sedan tar plats på världskartan. Därefter följer ett ganska långt spel fullt av tärningskast och slumpartade händelser där allt leder mot ett konfronterande av den annalkande ondskan.
Ett av de monster som man kan välja att kämpa mot i spelet. Detta är ett av de enklare.
Spelets styrka ligger i att spelarna tillsammans med spelet skapar en berättelse som blir unik för just den spelomgången genom sina handlingar och de slumpartade händelserna som spelbrädet utsätter dig för.
Eldritch Horror är inget för de som inte gillar slump. För mycket hänger på dina tärningskast när det gäller att slutföra uppgifter och samla ledtrådar. Men slumpen finns också i de kort som ska dras (olika kort beroende på var spelaren befinner sig på spelplanen). Vissa kort är bra, men de flesta utsätter din karaktär för ett test som ganska ofta kan gå riktigt illa om du har otur.
Det krävs en del plats för att få rum med alla kort och spelplanen.
Lägg till att det dessutom dras kort för hela spelvärlden varje omgång (vi brukar kalla dem “vad händer det för skit-korten”) och det är sällan (eller typ aldrig om du tar ut “nybörjar”-korten) som dessa kort ger dig några fördelar. Oftast sätter de dig i skiten eller ger dig nya uppdrag som måste lösas samtidigt som du försöker förhindra jordens undergång. De sätter dig i skiten helt enkelt. Dessa kort slumpas också de fram ur en ganska stor kortlek så spelarna inte vet vad de kan vänta sig.
All denna slump kan såklart ibland kännas vansinnigt frustrerande, och det har hänt att vi efter en timme in i en spelomgång inser att spelet helt enkelt kört över oss. Vi kan inte vinna längre och det är enbart på grund av de osannolikt svåra kortkombinationerna som vi slumpat fram.Ingenting som vi själva skulle ha kunnat påverka helt enkelt väl inne i spelet. Men oftast så flyter det på även om det alltid är en kamp mot brädet.
Trots detta gigantiska slumpmoment och att spelet ibland mer eller mindre ger dig fingret och skrattar åt dina försök att rädda världen så älskar jag verkligen det här spelet. Till största del på grund av att det verkligen blir historier som du och dina medspelare kommer ihåg. Jag minns fortfarande den där gången som gick så fantastiskt men där min vansinnigt kraftfulla karaktär fick en pakt med djävulen och där min karaktär helt sonika blev hämtad och uppäten av honom. Helt plötsligt gick vi från att ligga riktigt bra till och att vi såg ut att vinna spelet till att vi helt plötsligt låg riktigt pyrt till och att jag fick dra en ny karaktär som började på noll. Eller som den gången som jag beskrev i inledningen. Alla stod runt bordet och skrek av glädje när min vän lyckades klara sitt tärningskast. Det allra roligaste i det hela var dock att vännen hade misslyckats med alla sina tärningskast hela spelet. Trots att han hade köpt en hartass för att få slå om en tärning varje runda. Det var denna hartass som i slutändan gav oss segern och tvingade bort Cthulhu från vår värld. Den spelomgången kommer jag inte glömma i första taget.
Spelet innehåller en stor mängd karaktärer att välja mellan. Både kvinnliga och manliga.
Slutligen vill jag dock tillägga att jag tycker att expansionen Forgotten Lore är mer eller mindre helt nödvändig av den enkla anledningen att det är för få stadskort i grundspelet (varje gång du är i en stad så drar du ett kort för att se vad som händer). I grundspelet finns det sex kort. Forgotten Lore dubblar dessa och det är mer eller mindre nödvändigt då du får se väldigt många kort på en omgång i spelet. Med tanke på den stora variationen i övrigt så är det tråkigt att just stadskorten var så få. Expansionen löser detta problem.
Eldritch Horror rekommenderas för den som vill spela ett samarbetsspel med skräcktema, som inte räds slumpen och som vill få historier att återberätta.
