PC RPG: Efter att Berits magi påkallat vildjur, väckt levande skelett samt gjort gruppen av fiender totalt förvirrade så var det bara för resten av gruppen att titta på. En och annan paralyserad fiende passade dock Larethar på att effektivt och snabbt avrätta.
Berit har kastat ”Bigby’s Grasping Hand” på en Grizzlybjörn. Helt paralyserad får björnen motstå både eld och klor.
Efter 40 timmars lirande är jag klar med “Main Campaign” och kan säga att Sword Coast Legends är en fullgod efterföljare till tidigare “Dungeons & Dragons”-spel. Grunden i spelmekaniken samt världen i vilket spelet utspelar sig kommer från Baldurs Gate-serien. Det har blivit en del spel i D&D-serien genom åren och jag har njutit av dem alla. Mer eller mindre i alla fall.
Till en början hade Sword Coast Legends en hel del buggar men gänget bakom har hela tiden levererat uppdatering på uppdatering. Nu är det ett fullgott spel med många möjligheter. I skrivande stund har jag spelat igenom main campaign. Men det fina med detta spelet är att det är öppet för användare att skapa nya moduler/”stories” som andra kan ladda hem och spela. På så vis finns det alltid fler miljöer att utforska, mer byten att rova åt sig och fler karaktärsnivåer att klättra. Det är också öppet för flera spelare samtidigt. Upp till fyra stycken kan lira tillsammans och på så vis ta sig an svårare uppdrag. Med förutsättning att taktiken är god. Det finns även ett “Dungeon Master”-alternativ där en spelare skapar förutsättningarna för de andra spelarna under tiden de spelar. Men för mig är det en bonus. Jag vill ha en saftig enspelar-upplevelse först och främst.
En gammal dvärgkvinna som hela sitt liv levt ensam ute i ödemarken. Nu är det dags för äventyr!
Som alla RPG-spel har Sword Coast Legends en uppsjö av alternativ vid skapandet av sin karaktär. Själv tog jag tillfället i akt att försöka skapa en magiker med god “Crowd Control”. Bland listan av raser fick det bli en dvärg. Det blev också en kvinna då jag såg framför mig en vis, muttrande gammal häxa.
“Main Campaign” handlar om att du och ditt gille helt utan förvarning blir attackerat och massakrerat av en sekt med religiösa krigare. Det börjar som en flykt men övergår snart till en jakt. Du måste bevisa dem fel. Du är inte besatt av demoner… Eller?
Det bjuds på många spännande överraskningar och en hel del sido-spår. Även bland kamraterna man samlar på sig under färden finns mycket bakgrund och historier att utforska.
I mitt lilla grupp av äventyrare hade jag förutom Berit: Jarhild, Larethar och Illydia. Jarhild funkade som köttmur med sin breda sköld. Berit såg till att fienden antingen var sövd eller paralyserad. Larethar gjorde smygattacker med dolk och svärd. Illydia stod på tryggt avstånd och kastade bär till de skadade (”Goodberry”). En fin mix av ”tank”, ”dps”, ”crowdcontrol” och ”heal”.
Efter 40 timmar av äventyr är Berit fortfarande lika gammal. Men en gnutta visare. Och galet mycket farligare i ett slagsmål!
Smart utveckling av spelmekaniken är att dina förmågor har “cooldown”. Du kan kombinera olika kraftiga förmågor med olika långa kyltider för att få flyt i kamperna. Detta gör det åtråvärt att använda redskap och kläder som minskar kyltiden. Med trolldom som paralyserar och söver är det verkligen ett måste. Några andra smarta mekaniker är att det automatiskt pausas när du upptäcker fällor, du kan dela prylar med dina andra skapade karaktärer och det är enkelt att jämföra egenskaper på nya redskap du kommer över.
I allt som allt är det ett underhållande spel för den som gillar gamla goa D&D-rpg. Du kan pausa när du vill och se till att alla gör det de ska. Gotta ner dig i historierna och testa nya vapen tills du hittat rätt kombo. Men det finns även en framtid då det hela tiden kommer nytt material från användarna.
Läs mer på https://swordcoast.com/
