Storslagen strategi och djup i Stellaris från Paradox Interactive.
Rymdstrategi: Svenska Paradox Interactive har gjort sig kända genom att utveckla välgjorda storstrategispel. Spel med hög inlärningskurva, massor att lära sig och ett djup som få andra spel kan mäta sig med. Stellaris är deras senaste i genren och Barrikaden har gett sig ut på rymdäventyr för att ta över galaxen!
För den oinvigda är ett storstrategispel något av det mest engagerande en gamer kan ta sig för. Så långt från Quick time event och ”hålla-handen-genom-hela-spelet”-mekanik som det går att komma. Det har ofta några viktiga effekter på hur basen av spelare ser ut i jämförelse med andra sorters spel. Storstrategispelen har måhända inte lika många spelare som mer lättillgängliga spel, men den spelarbas som finns kompenserar bristande kvantitet med kvalité och är inte sällan väldigt engagerade. För Europa Universalis IV (Paradox tidigare mästerverk från 2013, där jag själv lagt ner hundratals timmar) finns det dedikerade och aktiva forum, hängivna fans som tycker och tänker mycket om patchar, DLC och förändringar. Folk tar det spelet på fullaste allvar, och det samma verkar gälla för Stellaris. Paradox har kontinuerligt förbättrat Europa Universalis under många år och fansen suktar ständigt efter mer innehåll och bättre balans. Samma sak gäller för Stellaris som får en liknande behandling.
Bygg dina egna skepp för att utforska och dominera rymden. Bild: Paradox Interactive
I Stellaris får spelaren välja en av 7 olika grupper av raser. Exempelvis finns det Däggdjursraser (där vår egen mänskliga ras finns), Reptilraser, Fågelraser och Svampraser. Inom varje grupp av raser finns det många olika arter med sina egna utseenden. Efter det lägger vi på egenskaper (Traits) och etik (Ethos) för var och en av raserna. För den som vill igång snabbt finns det förutbestämda raser där egenskaper och etik är förvalda. För den som däremot vill skräddarsy sin ras finns det ändlösa (eller i alla fall fler än jag tagit mig tiden att räkna ut) möjliga kombinationer. Kanske vill du styra ett xenofobiskt men karismatiskt fågelfolk som samtidigt är fysiskt svaga och fanatiskt spirituella? Det går ganska enkelt spendera en timme bara på att döpa, fixa och finjustera sin egen ras. Hur du väljer att utforma din ras påverkar vilken strategi som passar bäst. Diplomati kanske är melodin eller varför inte aggressiv krigföring?
Till sin hjälp, och hjälp behövs till en början, får spelaren en robothjälpreda vid namn VIR. Hen förklarar, gärna med lite humor, allt en nybörjare behöver veta för att ta sina första stapplande steg mot rymdherravälde. Som tidigare nämnts är den här hjälpen välkommen då Stellaris vid första anblicken kan verka oöverkomligt. Känslan är att det finns så många olika menyer med information, resurser att hålla koll på och val att göra att det är svårsorterat till en början. Här har vi det första hindret med alla spel av den här typen. Stellaris tacklar det hindret föredömligt, det tar inte allt för lång tid att koppla ihop de olika delarna och kännas bekväm med vad som bör göras (viss kunskap från liknande spel hjälper såklart till). Tydlig hjälpande information dyker upp med ett enkelt hoovrande med musen och förklarar vad symboler eller text betyder och hur de kan nyttjas. Information dyker även upp när dina rymdskepp utfört ett uppdrag du sänt dem på eller när något du byggt är klart, med ett musklick centreras skärmen på rätt ställe i universum så du slipper karta och kompass för att hitta. Sådant hjälper enormt för att hålla koll på sitt rymdimperium.
Det finns en spänning i att utforska nya galaxer och planeter. Det går inte på förhand veta vilka resurser, aliens eller annat intressant du kan råka på när du skickar ut skepp till en ny galax. Upptäckarkänslan är en av Stellaris absolut största styrkor som det gäller att hålla fast vid. Första gången en främmande ras dyker upp i ditt solsystem stiger pulsen några slag. Är det en ny vän eller fiende som gästar oss? Och senare, går det göra denna fiende till en vän eller tvärtom? Diplomati, handel och rå rymdstyrka är saker som spelaren behöver nyttja för att navigera sig igenom Stellaris.
Är kraftverk vägen framåt för just den här planeten? Kanske ett rymdzoo för att sprida glädje? Bild: Paradox Interactive
Som ledare av sin ras kommer den som tar sig an Stellaris utveckla ny teknik, bygga infrastruktur och kolonisera. Precis som i Europa Universalis IV kommer mer eller mindre trevliga överraskningar då och då när något händer i rymden. Spelare får välja hur det ska hanteras och det ger olika resultat beroende på vad spelaren väljer att göra. Även här finns det tydlig information om vilken effekt vilket val ger.
Det svåra blir att veta vad som bäst behövs nu och vilken strategi som ska användas för att bäst snabba på utvecklingen av rasen och imperiet. Har vi styrka att slå ner de arroganta fågel-aliens vi fått på halsen? Är det smart då de är allierade till några som du absolut skulle vilja va vän med i framtiden? Det blir beslut både på macro- och micronivå som alla påverkar slutresultatet för din ras. Ett av de häftigaste känslorna när det gäller Stellaris och liknande spel är när du hittar någon ny synergi eller strategi. När en pusselbit faller på plats och du inser att du kunde gjort så mycket bättre ifrån dig innan men nu kommer bli ännu mäktigare!
Musiken som Stellaris bjuder på sitter som en hand i en rymdhandske. Det är bombastiskt och passar utmärkt när du ska utforska och styra över rymden. Om spelet i övrigt kräver mycket engagemang och tar en stund att ta sig in i så gäller det inte musiken. När du för första gången sätter igång spelet rekommenderar jag att skruva upp volymen, luta dig tillbaka och insupa musiken från titelskärmen. Filmiskt, futuristiskt och väldigt passande för spelets narrativ. Om du då inte får en känsla av att vara en Kapten Picard (vem försöker jag lura, Kapten Kirk är grabben hela dagen) som ska ut med sitt manskap på äventyr bland planeter och främmande raser så är rymden inget för dig helt enkelt.
Obeboeligt måhända, men viktiga resurser att hämta.
Slutgiltigt så måste jag återvända till jämförelsen med Europa Universalis IV. För trots att Stellaris är ett vackert, engagerande, häftigt, stort och underhållande spel så är Europa Universalis IV fortfarande storebror i min bok. En stor del består för mig i kopplingen till verkligheten och historien. Det ska även tilläggas att eftersom Paradox är en av marknadens bästa tillverkare på att sköta om sina spel efter lansering så har Europa Universalis IV finslipats under åren. Stellaris får samma behandling, vilket är ett stort plus, men är bara en liten rymdbebis i jämförelse med tiden som Europa Universalis IV funnits och patchats. Med tiden är jag övertygad om att Stellaris kommer nå samma höjder bara spelarbasen finns kvar och fortsätter växa. Det är min förhoppning för jag har ännu inte bokat in en söndagsförmiddag med mina kompisar för att spela multiplayer med Stellaris (som jag gjort så många gånger med Europa Universalis IV). Paradox har bara i augusti publicerat tre inlägg om nästa stora patch de arbetar med, en patch där de fokuserar på ändringar baserade på spelarbasens feedback om Stellaris.
Det går inte att lura någon att tro att Stellaris är ett spel för alla, men det är inte tanken heller. Det finns så många spel som tar den enkla vägen och väljer repetitiva simpla modeller som vem som helst kan ge sig kast med och bemästra på en dryg kvart. Stellaris fyller en helt annat funktion inom spelbranschen. En funktion för dem som vill lägga ner sin själ i ett spel och känna en tillfredsställelse över att ha lyckats förstå och besegra något stort. En funktion där det går att engagera sig och en spelutvecklare som med stor sannolikhet kommer lyssna på vad spelarna säger. För mig är det en viktig funktion och Stellaris fyller det hålet på ett hedervärt sätt!
Kärlek och nörderi
Robin
