Fantasyhjälten Elvis Presley

Film: ”On your feet, american unbeliever. We are taking you to Sinan, Lord of the Assassins!” Så lyder ett av många odödliga citat från filmen Harum Scarum från 1965. Utöver ett osannolikt manus, otroliga specialeffekter och osedvanligt skådespeleri utmärker sig denna film med att ha självaste Elvis Presley i huvudrollen.

Att den gode Elvis var duktig på det där med att sjunga, spela gitarr och dansa märkligt är känt. Så känt faktiskt att man ibland glömmer att killen spelade in hela 31 långfilmer. I denna sällan omskrutna filmskatt brukar King Creole lyftas fram som den bästa, och nog är det så. Den har om inte annat ett manus som inte slaviskt följer den klassiska Elvis-filmens mall; exceptionellt vacker och skönsjungande Elvis träffar vacker dam, sjunger lite, hamnar i trubbel, sjunger lite till, löser trubblet, får damen och sjunger lite till igen.

Harum Scarum ska inte beskyllas för att svika Elvis-mallen, och den som bara vill se bechdel-godkända filmer gör bäst i att hålla sig borta. Men för de som kan ha överseende med ett par vassa hörn så är denna oslipade diamant definitivt värd din tid. Om inte annat för att den är så upp över öronen dum att den förvandlas till ett komiskt mästerverk.

Elvis, mitt under en klimaktisk flyktscen.

Harum Scarum inleds med en riktig metascen där Elvis spelar skådespelaren Johnny Tyronne som sitter och tittar på en film där han själv innehar huvudrollen. Harum Scarum utspelar sig på 60-talet och med sig i publiken har Elvis ett antal prominenta gäster, däribland USA:s president samt ett gäng imponerade shejker.

Imponerade shejker, med respektive.

Shejkerna är imponerade då den exceptionellt vackre och skönsjungande Elvis i filmen nedkämpar ett par sabelbeväpnade banditer och dödar en gepard genom att slå den i huvudet med ena handen. Bland dessa imponerade shejker finns den mystiske prins Dragna  som sällskapar med den lika mystiska som fagra Aishah.

Prins Dragna och Aishah. För trekkisarna där ute kanske Dragna (Michael Ansara) känns igen som klingonen Commander Kang

Efter filmvisandets slut sjunger Elvis lite innan han presenteras för den mystiska duon. Prins Dragna berättar då att Elvis är hjärtligt välkommen till det avlägsna ökenrike de båda kommer ifrån. Detta är stort då Elvis därmed blir den första utlänning någonsin som blivit inbjuden till det slutna landet. Elvis får också veta att en resa till landet är som att färdas 2 000 år tillbaka i tiden då inga moderniteter tillåts. För att komma dit måste man flyga till Kabul för att sedan rida genom ett pass i ”The Mountains of the Moon”.

Elvis som ändå har en vecka ledigt hakar på erbjudandet, inte minst på grund av Aishahs förföriska leende. Men ack den man som tänker med ***:en istället för med hjärnan. En sen het kväll på vägen genom öknen blir han bjuden på vin av Aishah, som visar sig ha oärliga avsikter. Bägaren är fylld med sömnmedel och Elvis faller i djup sömn, samtidigt hoppar en skara mystiska män fram från ett buskage och lyfter iväg hjälten.

Mystiska män (the assassins).

Elvis vaknar i en storslagen sal av marmor med fontän, guldprydnader och livs levande påfåglar i bakgrunden. Han finner sig omgiven av en skara lättklädda kvinnor och reagerar på detta som vem som helst hade gjort, genom att sjunga en kärlekshymn. Det visar sig senare att han blivit kidnappad av Sinan, Lord of the Assassins, som vill att Elvis använder sin geparddödar-näve för att döda en högt uppsatt person i riket. Detta avböjer Elvis genom att slå ner ett par assassins. Han ges fjorton dagar att tänka över sitt ställningstagande – en tid han tvingas uthärda i Lord Sinans harem.

Elvis under sin straffkommendering.

Under sin outhärdliga vistelse träffar han den excentriske Makar som visar sig vara ledaren av The thieves guild. Makar lovar att hjälpa Elvis i utbyte mot 10 000 dollar. Duon äter varsin banan för att fira överenskommelsen.

Ja, verkligen.

Jag ska inte avslöja hela filmen, men inledningen kan sägas sätta nivån på ett representativt sätt. Filmen fortsätter lika glatt och Elvis råkar ut för den ena verklighetsfrånvända tokigheten efter den andra.

Harum Scarum innehåller sammantaget alla element man vill ha från en riktigt bra film. En hjälte som genom en halvknuff mot en fiendes axel däckar denne totalt, en slipad frisyr som överlever alla tänkbara strapatser och vackra damer som faller likt käglor efter en snabb blick från Elvis. Vid ett par tillfällen stämmer hjälten lite oväntat upp i skönsång och ackompanjeras då av en osynlig orkester.

I denna scen har Elvis frisyr tillfångatagits, klättrat i träd, hoppat från mur, ramlat i vatten två gånger och sedan flytt genom en öken.

Detta är en film för de som vill se något udda, kul och samtidigt uppleva Elvis när han var på sin topp.

Detta är verkligen en helt fantastisk film.