Anime: Fotbolls VM lockar tittare från hela världen och varför då inte passa på att plocka in en fotbollsserie från andra sidan jordklotet för att titta på mellan matcherna. Inazuma Eleven är en anime som baserar sig på ett Nintendo DS-spel med samma namn. Huvudkaraktären Endo Mamoru är målvakt och fotbollsfantast. Han är dessutom sonson till en legendarisk japansk målvakt. Tyvärr är resten av fotbollsklubbens medlemmar i skolan där han går inte lika entusiastiska utan föredrar att sitta i klubbstugan och spela tvspel.
Kaptenen Endo använder sin specialräddning ”God Hand”
Men allt detta förändras när de blir utmanade av de regerande japanska mästarna i skolfotboll. Men varför kommer denna utmaning nu? Har det något med den nya eleven på skolan Gouenji Shuuya att göra?
Det första problemet som Endo ställs inför är dock att lyckas samla ihop elva spelare så de faktiskt kan möta mästarklubben. Dessutom får de inte göra bort sig, för då läggs fotbollsklubben ned. Hur det går får ni se. Men vi kan avslöja att första säsongen sedan handlar om tävlingen “Football Frontier” där alla skolor tävlar om att bli landets bästa i fotboll.
Den stora behållningen i denna fotbollsanime är dock snarare de extrema krafterna fotbollsspelarna har till sitt förfogande. Eldskott där anfallare hoppar 20 meter rakt upp i luften för att skjuta. Målvaktsmanövrar där gigantiska händer fångar bollen. Försvarsspelare som frammanar murar för motståndarna. De olika lagen har också vissa specialegenskaper och taktiker. Vilket gör det väldigt varierande att se på avsnitten.
Karaktärerna är många men har tydliga kännetecken.
Själva sensmoralen som återkommer genom serien är att du kan övervinna alla hinder om du bara tror på dig själv, dina vänner och om du tränar som en dåre. Något som jag som relativt icke talangfull fotbollsspelare kan uppskatta. Jag tog mig själv från att vara sämst i laget i princip till att bli lagkapten under en sommar där jag tränade hårt i min ensamhet. Att det i Inazuma eleven i många fall tränas på konstiga specialskott är en annan sak. Men grundprincipen är detsamma och gillar uppmaningen till unga fotbollsfantaster att ta saken i egna händer och träna själva för att bli bättre. Vänskapstemat är annars relativt vanligt i japansk anime och har ingen speciell twist. Det finns lite lösa kärleksundertoner mellan vissa karaktärer men ingenting som utforskas direkt. Fokus ligger på fotbollen och den faktiskt ganska svaga intrigen om att fotboll ska spelas för skojs skull och för att man uppskattar den och att man inte ska fuska för att vinna. Utan att man kämpar som ett lag för att övervinna motståndet. Gärna mot nästan omöjliga odds. Viss varning för den så kallade ”Narutoeffekten” där alla gång på gång plockar fram specialattacker för övervinna de nya hindrena på deras väg.
Jag gillar serien. Den är lättsam och stundtals rätt rolig. De helt galna trick som spelarna drar fram gör mig stundtals alldeles fnittrig. Många av sidospåren i handlingen är relativt tunna och ofta lite överdramatiska i klassisk japansk ton. Att spelarna tänker något fruktansvärt mycket när de spelar är något som inte jag känner igen mig i heller. Men samtidigt så köper jag det i viss mån. Stort minus för säsong ett är att inga tjejer är med och spelar. De sköter istället runtomkring uppgifterna för laget. I senare säsonger får de mer plats. De får speltid samt att det finns en kvinnlig tränare för laget.
Säsong två och tre är inte lika bra som den första, mycket på grund av att handlingen är rätt klyschig och stundtals väldigt ologisk. Men sedan tar det fart igen när det bär av mot vad som får kallas ett VM för de unga fotbollsspelarna. Där blir det riktigt kul när vi får se ett Brasilien (som har en spelare som är VÄLDIGT lik Ronaldinho) och ett Italien (samt massa andra roliga länder med egna strategier) som det blir riktigt bra igen.
De flesta karaktärer återkommer i omgångar och vi får se nya specialmoves av dem gång på gång. Serien är egentligen riktad mot yngre tonåringar tror jag. Men så här i fotbollstider så påminner den mig om dagar där man försökte härma VM-spelare på sommarlovet och spelade småmålsmatcher där det viktigaste inte var vem som vann utan vilken spelare man fick vara.
Varningen som varje avsnitt börjar med om att inte sitta för nära skärmen och varningen att man inte kan utföra specialskotten i verkligheten bygger på charmen för min del när jag sitter och önskar att jag kunde lära mig skjuta iväg en “Dragon Crash” eller utföra en “Illusion ball” dribbling.
Ps. Nu under VM kör Nintendo rea på Inazuma eleven till 3DS i sin digitala butik. Ett hett tips för den som gillar Pokemon eller JRPG. Stridssystemet är såklart fotbollsmatcher och du samlar på spelare och på specialmoves. Billig underhållning för 90kr till världens kanske bästa konsol just nu.
