”Det har blivit att jag hånat Borås några gånger”

Humor: Jonas Strandberg rankas som en av Sveriges absolut bästa komiker på one-liners och är aktuell med showen Korta skämt tillsammans med Michel Sanchez. Dessutom har han en förkärlek till att skämta om staden med Pinnocchiostatyn – Borås.
– Jag tycker det är roligt bara att säga ordet ”Borås”, säger Jonas Strandberg till Barrikaden.

Förra året var Jonas Strandberg nominerad i kategorin ”årets one-liner” på Svenska Standupgalan och han gick också till finalen av Grand Comedy Slam på Lund Comedy Festival. År 2015 gick han till final i SM i ordvitsar och på Svenska Standupgalan var han nominerad till ”årets nykomling” och återigen till ”årets one-liner”.
– Det var jätteroligt med årets nykomling. Jag hade verkligen inte räknat med det och tänkte bara att ”fan vad fett att få vara med i det här sällskapet”, säger han.

Vad är det som är så roligt med just one-liners?
– Renheten i skämten. Jag gör inga charader kring det och försöker inte inbilla någon att det här är något som hänt mig eller sånt. Alla är med på premissen att det här är ett skämt. Jag lyssnar mycket på hip-hop just nu och där finns en likande rytmik i hur man sätter sina lines. Rytmen i rappen och att leverera one-liners är rätt lika, och när publiken kommer in i det är det som att de lär sig skratta på rätt ställen. För att en ”vanlig” komiker ska bli framgångsrik krävs det att de är duktiga på så mycket. Det är lite som att en fotbollsspelare ska bli framgångsrik. Då krävs det bra kondition, bra teknik, bra spelsinne och så vidare. För mig är det som att jag bara skjuter straffsparkar med min komik. Det är det roligaste. Å andra sidan märker man väldigt tydligt om ett skämt inte går hem. Som att missa straffen helt enkelt.

Jonas Strandberg in action. Foto: Anna Olsson

Hur och var hittar du inspiration?
– Jag är ett stort fan av Stephen King och Ryan Adams. De är inte komiker men stora konstnärer som producerar i mängder. De är stora för att de jobbar mycket och det har jag tagit åt mig. Jag vill precis som dem jobba mycket och skriva material varje dag. Till slut får man upp farten och det blir lättare och lättare att uppfatta situationer som kan bli ett skämt. Det kan vara att någon säger något konstigt på stan eller bara småsaker i vardagen. Det är en träningsfråga och man lär sig identifiera potentiella skämt. Jag inspireras mer av musik än av komiker när det kommer till att skriva. Det kan vara farligt att inspireras för mycket av andra komiker då det kan lätt bli att man råkar sno ett skämt och så där.

Vad är det som får dig att sticka ut från andra komiker?
– Jag försöker inte vara en karaktär på scen som brer på med min dialekt eller liknande. Jag vill hålla min scenperson som en ren blank canvas där skämten – och inte jag – är det väsentliga. Jag vill inte att någon i publiken ska behöva tänka ”vad är det där för figur egentligen?”.

Var ser vi dig härnäst?
– Med min vän och kollega Michel Sanchez i föreställningen Korta skämt den 25:e november på klubben La Cucaracha i Stockholm (konferencier för kvällen är komikern Elinor Svensson som Barrikaden skrivit om tidigare, läs artikeln om henne här).

Hur sysselsätter du dig fram till dess?
– Jag tränar och håller mig skarp inför föreställningen, bland annat genom att testa skämten i olika sammanhang. Jag har kört mycket på olika klubbar i Stockholm för att vara varm i kläderna. Det har blivit en del gammalt men också en del nytt material som kommer i Korta skämt. Det gäller att öva på det tekniska i skämten. Vart man betonar skämtet och om man ska en viss attityd som överraskad, arg eller nedslagen.

Slutligen, vad är grejen med Borås egentligen?
– Ja, det har blivit att jag hånat Borås några gånger. För det första tycker jag att det är väldigt roligt bara att säga ordet ”Borås”. Men egentligen har jag väl inget emot staden förutom att det var där jag fick min tandställning i gymnasiet. Jag har kört skämten i Borås också och det funkade jättebra. Jag tycker det ska vara så att om man skämtar om någon ska man även våga köra skämtet inför personen eller gruppen man skämtar om. Skämtar man till exempel om blinda ska man kunna köra det inför synskadade. Oftast är det inga problem för de ”drabbade” utan det är folk runt omkring som är de som tar illa upp. Folk tar skämt om sig själva väldigt väl, men människor blir ofta kränkta å andras vägnar. Sen ska alla komma ihåg att det inte är en politisk scen vi framträder på, det är en komediklubb. Det är på skoj och ska inte behandlas som något annat.

/Martin Löf Nyqvist