Hofmästarn: ”Det här är mitt testamente”

Skivsläpp: Efter tre år av hårt jobb kan nu producenten, musikern och rapparen Simon ”Hofmästarn” Hansson från Göteborg ”äntligen bete sig igen inför vänner och familj”, som han uttrycker känslan av att vara helt klar med albumet. I dag, den 23 maj, släpps hans solodebut ”På moln” – 13 spår med träffsäker rap fylld med humor, reflekterande och allvar.

Framsidan på albumet På moln av Hofmästarn. Albumet släpps först digitalt och sedan eventuellt på vinyl.

– På moln är också namnet på ett av spåren. Men hela skivan är svävande, längtande och drömsk. Först trodde jag inte att jag skulle hitta någon röd tråd så jag blev glad att den fanns där. Kanske något luddig tråd men moln är också luddiga, säger Simon ”Hofmästarn” Hansson.

– Jag har försökt att jobba med lite mer målande ljudbilder än innan och bytt ut massproduktion till lite mer noggrannhet. Det är schysst om man lyckas berätta historier bara genom det instrumentala, då får man mycket gratis sedan. Jag är glad att jag inte stressade ut något för två år sedan för jag gillar utvecklingen av soundet.

Beskriv hur arbetet har varit med att få ihop albumet?
– Har alltid velat göra en fullängdare men alltid dragit mig ur så fort det har känts motigt. Har svårt att nöja mig och är alltid på nästa låt när en halv är inspelad. För tre år sedan så bestämde jag mig för att ge det en ordentlig chans och började jobba därefter. Det är läskigt att tänka på hur länge jag har jobbat med detta, men man får inte vara för hård mot sig själv.

– Har varit nära på att ge upp flera gånger men smällen av att aldrig få lyckas göra en fullängdare hade blivit för hård. I synnerhet när man kallar sig musiker/artist. Så rädslan av att misslyckas har drivit mig framåt och varit min arbetsmetod. Alla låtar på skivan är inspelad hemma i min studio förutom två som spelats in i Kapten Röds studio.

Känsla nu när albumet är klart?
– Det känns fantastiskt att återgå till mitt normaltillstånd och kunna bete mig inför vänner och familj igen. Denna resa har snurrat till det rejält för mig och jag hyser nu stor respekt för folk som gör skivor. Jag ser givetvis fram emot nya utmaningar, men skall nog gotta mig ett tag nu ifrån musiken.

Två av låtarna är producerade tillsammans med Kapten Röd, berätta om de låtarna och er relation med uppväxten och musiken tillsammans med bland annat Majorerna?
– ”Om det inte vore för er” (även Anton ”Ant-1” Müller har producerat) var den första låten som skrevs till skivan och är en sorts bitter hyllningslåt, med glimten i ögat, till alla grymt bra artister runt om i landet. ”Levande charader” handlar om hur vissa människor upplever sig själva när de är på lyset. Några rader i den är självupplevda och jag kan tro att igenkänningsfaktorn finns där hos de flesta.

– Jag och Kapten: Vi gick på gymnasiet ihop men det var nog först efter vi började umgås. Vi hamnade på ett jobb tillsammans och började ganska omgående fatta tycke för varandra. Där gick vi runt på samma arbetsstationer och pratade musik och visade varandras musik. Han hade sedan ett tag tillbaks börjat intressera sig för reggae och hade en dröm om att någon gång få sätta ihop ett liveband och spela med. Det han inte visste var att jag låg inne på lite otajt trumteknik och hade en barndomsvän som spelade bas. Detta blev början på Kapten Röd & Majorerna.

– Många tror att uppståndelsen och framgångarna kring Kapten Röd var någon sorts raketkarriär på två år, men sanningen är det ligger hundratals små spelningar och mycket slit bakom det. Jag har alltid älskat att spela med Björn och vi kommer nog alltid att samarbeta på våra sätt.

Du har ju gjort en EP tidigare (Panterparken EP) med Roffe Ruff, var det givet att han skulle vara med på en låt till skivan?
– Jag hade inte tänkt ha några gäster på skivan överhuvudtaget. Men så var jag i Kaptenens studio tillsammans med Roffe och spelade upp lite nytt material. När låten/beatet till låten “Härifrån” sattes på var Roffes första reaktion ”Oh Lord, denna måste jag bara vara med på”. Får man en sådan reaktion kan man ju inget annat än att tänja lite på gränser och regler.

Är det här albumet någon slags fortsättning på Panterparken?
– Nej, detta är min solodebut där Roffe och Stefan Missios gästar. Men Panterparken är ett väldigt fint minne som jag många gånger behövt ha i åtanke när det känts motigt. Det var en väldigt fin period och utan att försöka glorifiera det förgångna så spelades den i princip in utan några bekymmer eller motgångar. Så den inställningen vi hade till den EP:n är go’ att försöka återanvända.

Du och Roffe gjorde ju ”Majorna” som har spelats 1,3 miljoner gånger på Spotify. Hur ser du på det gensvaret?
– Folk verkar gilla det jag/vi gör så det är bara att lyfta på hatten, tacka och ta emot.

Kan du flytta ifrån Majorna efter att ha gjort den låten?
– Flyttade därifrån för sju år sedan, haha. Fick ju köra flyttlassen maskerad så att medborgargardet inte skulle kunna konfrontera mig och puckla på mig. Haha, nej det var inga problem. Är ju uppvuxen här så jag tar mig gärna rätten att skriva en hatkärlekslåt om stadsdelen, även om jag nu bor granne.

Det finns en del inslag av reggae i albumet och det är ju en hel del reggae/dancehall i Göteborg – du var inte sugen på att gå ännu mer åt det hållet? Eller föll det sig naturligt med hiphop på albumet?
– Ja, det föll sig naturligt med hiphop men lite influenser av reggae finns där allt. Jag har haft en del reggaeinslag som har varit tänkta att ha med på skivan men de har fått lämna plats för annat. Känner mig mer bekväm med hiphop. Jag producerar ju andra reggaeartister så där får jag utlopp för det

Ja, LöstFolk ft Dani M med ”Aina älskar reggae” och Vic Vems ”Jag vill bara dansa” är ju några av dina produktioner. Hur ser du på att producera åt andra?
– Det är en jättestor del av mig och det kommer jag förhoppningsvis alltid att göra. Men i vilken form det skall fortgå är ovisst. Mötena som uppstår när man ingår i nya samarbeten med olika artister är ofta väldigt utvecklande. Jag har suttit mycket själv så detta är relativt nytt för mig, men jag gillar utvecklingen. Men det har varit tufft att jobba med eget och samtidigt ha artister som frågar efter mixar och låtar. Jag har svårt att säga nej för jag tycker så mycket om det.

Var trivs du bäst? Vid datorn i producentrollen, med gitarren på spelning eller vid micken?
– Producentrollen är trygg men gärna i kombination med lite gig som gitarrist. Det är kul att turnera runt som en liten cirkus och upptäcka nya städer och platser samtidigt som det är skönt med lugn och ro. Datorn och jag funkar bra ihop för tillfället.

Hur tänker du kring att turnera med skivan eller att köra live?
– Inget planerat.

Bästa med att ha släppt ett album?
– Att folk skall få höra det jag har gått och burit på SÅ länge. Känna att jag får lite tillbaka för det hårda jobbet som jag faktiskt har lagt ner på detta. Att få sätta mitt avtryck i musiken oavsett hur stort/litet det nu blir. Det här är mitt testamente och jag är jättestolt över materialet. Jag kommer förhoppningsvis se tillbaka på den här tiden med ett stort leende med lite sneda inslag. Ett snussmile…

Bengt out.

Läs mer: På Moln recenserad i G-P

Läs mer: På Moln recenserad på kingsizemagazine.se