Serier: För den som inte kan få nog av Tor, Oden, Loke och Freja är samlingen med seriealbumen Valhall ett måste. Peter Madsens klassiker från 70- och 80-talen håller fint än i dag. Den här nya utgåvan är dessutom pimpad med intressant och välkommet bakgrundssnack, smällkarameller och skisser.
Framsida till Valhall – den samlade sagan 1.
Valhall den samlade sagan består av fem volymer. Tillsammans väger de mer än Tors hammare och Yggdrasil tillsammans, för det är rejäla verk som Apart förlag gett ut.
Den här recensionen behandlar dock bara Valhall – den samlade sagan 1 som innehåller tre berättelser i serieform: Ulven är lös, Tors brudfärd, Odens vad. Kring varje tecknad saga finns det historik, bakgrundsberättelser, utdrag ur Snorre Sturlassons Edda samt skisser och sketcher.
Extra kul är att det avslöjas en del ”påskägg” eller ”smällkarameller” kanske man får säga så här i juletider: Dolda hälsningar och annat som serieskaparna lagt in i smyg. Till exempel en hälsning till Joakim von Anka och att en seriesida var pepprad med massa ditmålade kändisar. Jag hade visserligen redan upptäckt de sura gubbarna från mupparna, men när jag gick tillbaka hittade jag även Adolf Hitler (!) som minglade runt.
Vissa andra serier och berättelser utspelar sig i asarnas universum med påhittade historier, men det intressanta i Valhall är att de grundar sig på Snorres Edda och andra uråldriga verk. Så klart fanns inte varje detalj nedtecknad av Snorre (kul ord att skriva), det har författarna fyllt ut med sin konstnärliga frihet, men grunderna är ändå från berättelser som bevarats i nästan tusen år. Så läsaren lär sig samtidigt som man får underhållning – perfekt att lura på en tonåring.
Som ofta i asarnas värld tycker jag att Loke är den bästa karaktären. Han har ofta en tacksam roll då han är lurig och lömsk i sin lättsamma biroll. Om jag ska väva in ett serietips i tipset med en lurig Loke så tycker jag att ni även ska läsa Vei av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson. Annars kretsar mycket kring Tor och Oden i det här Valhall-albumet.
I en av berättelserna är Freja med en hel del, då skämtas det om könsrollssatir och bland annat så tvingas store starke Tor att bli barnvakt vilket han inte uppskattar. Jag läste det här mitt i den värsta #metoo-stormen och då kändes det inte så fräscht. Jag trodde först att det var dansk kvinnosyn anno 1982, för det tog ett tag innan jag förstod att det var satir (det förtydligades även i eftersnacket). Så varning på förhand där alltså, då blir det lättare att ta sig igenom.
Tecknarstilen är lite åt det komiska hållet i motsats till det realistiska, det syns att det inte är en stil från en ung och modern serieskapare på 2000-talet. Men det är likväl snyggt och välgjort. De tre sagorna i volymen gavs ut 1978, 1980 och 1982 och jag tycker det är charmigt med äldre serier – även om inte de här är jättegamla i jämförelse med andra. Fantomen började till exempel att jaga banditer i de djupa skogarna år 1936.
Om jag ska försöka sammanfatta det största plusset, och som kanske också gjort att Valhall överlevt så länge, är att Peter Madsen och hans kompanjoner valde att vara trofasta de gamla berättelserna. För det är riktigt spännande, fantasifulla (Tor klär ut sig till brud bland annat) och bra berättelser som är värda att bevaras för framtiden. Kryddat med gudakäbbel, äventyr, dryckenskap, krig, kärlek, slagsmål och komiska inslag blir det helt enkelt asabra berättelser tillsammans.
Snorre out.
