Motkrönika: Min kära vän och kollega Jonas Bengtsson skrev i går av sig lite frustration gällande dessa ständiga trilogier. I vissa fall håller jag med honom, som i fallet med Bilbo-filmerna, i andra inte. Ska det läsas så ska det nämligen läsas riktigt rejält och då finns det inget värre än en bok som tar slut alldeles för fort. Jag vill ha en trilogi och om det mot förmodan bara finns en bok så ska den vara riktigt groteskt toktjock.

En trilogi som är två foppisar hög är en lagom stor trilogi.

När jag vandrar runt bland bokbutikens hyllor ratar jag ständigt böcker om de är för tunna. Istället dras min blick snabbt till de imponerande tegelstenarna, de man får ont i handlederna av när man läst för länge.

Men nej, självfallet varken tycker eller tror jag att tunna böcker på 200-300 sidor per automatik är dåliga. Tvärtom kan de vara ypperliga och få saker dödar en bok så effektivt som utdragna delar som inte för storyn framåt. Boken kan vara bra, en riktig ”bladvändare” om vi ska låna ett ord från bästsäljande bokomslag, men precis när man lärt känna karaktärerna, precis när boken är som bäst, ja då tar den slut. Som i helt slut. För mig är detta som att se en actionfilm som ligger runt 5.0-strecket på Imdb. Den kan vara underhållande, absolut, men du har glömt den lika fort som du placerat den i skrytbokhyllan med besegrade titlar.

Nej fy, ge mig en trilogi, gärna en trilogi av trilogier, eller varför inte en serie som aldrig tycks ta slut? Visst, det kan te sig lite skrämmande att plocka upp en bok på styva 1 200 sidor (pocket) på engelska och veta att det kommer två till. Men det är där du hittar de riktigt episka berättelserna, de som lever kvar hos dig länge. De där du verkligen lär känna karaktärerna på djupet, de där du följer fyra-fem skeenden parallellt och när väl den sista boken är slut så känner du verkligen att du fått ta del av en helt fantastisk berättelse.

För de som likt Jonas Bengtsson automatiskt misstänker att berättelser kapas upp i trilogier för att dra in mer pengar kan även de finna glädje i tegelstenstrilogierna, de är uppdelade av uppenbart praktiska skäl. En bok på 2,6 kilogram och 3 751 sidor, trilogin på bilden, vore nämligen en smula obekväm att hålla över sig när man läser i sängen. Så fort jag läst klart så kommer det för övrigt en recension av den hemliga trilogin ovan, jobbig cliffhanger jag vet, men vi trilogister gillar cliffhangers.

Ska jag avsluta med lite självkritik så kan det konstateras att tegelstenarna inte är ultimata när det kommer till flygresor och viktkrav på resväskor.. Men i alla andra lägen är de överlägsna.