Skräck: Novellsamlingen 13 Svarta sagor bjuder på god och spännande läsning och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Det skulle i så fall vara för att tända en extralampa för att stilla nerverna då innehållet stundtals är riktigt mörkt, rysligt och hemskt.
Bokförlaget Swedish Zombie har alldeles nyligen släppt novellsamlingen 13 Svarta sagor och det bjuds på en hel del övernaturliga väsen i olika tappningar, alla med sin egen touch och finurliga förklaring till varför de existerar och vad de gör på jorden.
Ofta är orsakerna till vålnaderna och spökena enkla och författarna gör det bra som inte krånglar till det för sig. Flytet i berättelserna är generellt sett mycket gott och jag slukar sidorna lika hungrigt som köttkvarnen i Mattias Lönnebos välskrivna novell med namnet just Köttkvarnen. Även Ida Tellestedts Boeuf Bourguignon är på temat ”kött till middag” och man får en krypande och olustig känsla (på ett bra sätt) i kroppen när man läser den.
Att använda sig av barn inom skräckens värld är ett väl beprövat knep som brukar fungera fint då det oskuldsfulla drabbas av mörkrets otäcka krafter. Jag fick det till att sex av tretton berättelser innehåller barn i större roller – rädslan för monster under sängen behandlas bland annat men de innehåller också känslosamma stunder, moralfrågor, ovisshet och psykologi. Gärna i många lager som i min favorit Flockdjur av Mikael Strömberg där en dagboksskrivande dotter till en överläkare står i centrum.
Bokförlagets namn till trots, så innehåller inte antologin någon zombienovell. Jag trodde det var en klassisk zombieöppning i Eva Holmquist Kidnappad då en kvinna vaknar upp ensam i en sjukhussäng. Men tji fick jag då det i stället handlade om något helt annat med en härlig twist. Ett fåtal berättelser är kanske annars lite förutsägbara och några titlar, som i och för sig är riktigt snärtiga, avslöjar lite väl mycket redan på förhand.
Allt som allt så fångar författarna ett mörker och en känsla i varje novell som gör att man vill läsa vidare och veta vad som händer. Men allt är inte svart och otäckt. För i underbara Följeslagare av Christina Nordlander är det för ovanlighetens skull en snäll ljusvarelse som framträder. Vackert och fint och samtidigt en skön motvikt till mardrömmarna, dödandet och skuggvarelserna.
Bengt out.
