Litteratur: Geralt av Riva är uppfostrad till att göra en enda sak. Dräpa monster. Redan som barn började behandling med gifter och kroppsmodifikationer för att ge honom krafter utöver det vanliga. Dessutom lär de sig använda “gåvan”, ett sätt att kontrollera magin som de fötts med. Allt för att kunna ta död på alla de odjur och bestar som förpestar de vanliga människornas liv i världen. Men priset för att tjäna som en monsterjägare är högt. De flesta avskyr eller blir rädda för dig när de ser dina båda svärd. Ett vanligt och ett av silver.
Geralt av Rivia är en blek uppenbarelse. Både hår och hud är missfärgade av förvandligen till en ”Witcher”.
I boken “The Last Wish” får vi följa Geralt genom flera kortare historier som knyts samman genom en nutida återkoppling. Geralt återberättar flera av sina äventyr för personer i sin närhet och det är just så vi får uppleva dem. Författaren Andrzej Sapkowski lånar friskt ifrån sagor och legender samtidigt som han uppfinner egna fantastiska vidunder. Alltifrån en människa som blivit ett odjur (Skönheten och odjuret) som med sin förvandling har mer dragningskraft på det täckta könet samt fått magiska krafter som är rätt nöjd med sin tillvaro som monster. Till att vi får se en version av Snövit där hon istället för att bo med sju dvärgar startar ett rövarband med sju gnomer och där hon är väldigt blodtörstig.
Sättet att låta Geralt berätta korta historier kommer sig av att det ifrån början var korta noveller som blev publicerade för att sedan samlas i större böcker när genomslaget kom. Men jag gillar det. Dels för att det är enkelt att sätta sig in i och för att berättelsen får korta delar som går lätt att läsa och sedan lägga ned. Det finns också mycket att hämta i att Geralt själv får återberätta sina äventyr samtidigt som vi får se hur han hanterar “nutiden” i boken och platserna där han just nu befinner sig.
Huvudkaraktären Geralt är en fantastisk blandning av en nobel riddare och en cynisk människa, som trots att han mer eller mindre är skapad till att döda monster har insett att många av de värsta monstrena här i världen är människor.
För den som gillar lite mörkare fantasy där vitt och svart kan vara svårt att urskilja och där de flesta karaktärer befinner sig i någon sorts gråzon och mest försöker gynna sig själva. Ofta handlar det om att Geralt måste välja mellan två handlingar som båda har konsekvenser. “The lesser evil” helt enkelt.
De kvinnliga karaktärerna är få i boken och väldigt sällan särskilt tongivande. Det ska finnas bättre karaktärer senare i bokserien varav en pratas om, men många förekommer mest som dekoration i denna bok tyvärr. Något som är tråkigt. Den enda som får säga något viktigt är prästinnan Nenneke som Geralt berättar många av historierna för.
The Witcher har blivit både rollspel, tv-spel och film (en dålig sådan dock) och jag förstår varför. Det är en spännande värld med gråzoner som Sapkowski målar upp och jag uppskattar de kortare berättelserna samt sättet som han väver in klassiska sagor och berättelser fast med en rejäl “twist”. Geralt av Rivia är en starkt karaktär som samtidigt inte är allsmäktig och som uppenbarligen har känslor och svagheter. Boken är full av guldkorn och jag tänkte avsluta med ett urdrag ur en konversation.
“There is a grain of truth in every fairy tale,” said the witcher quietly. ”Love and blood. They both possess a mighty power. Wizards and learned men have been racking their brains over this for years, but they haven’t arrived at anything, except that-
”Except what, Geralt?”
”It has to be true love.”
